Avtalsrörelsen
”Det blir ibland Trump-nivå på diskussionen”
MOT VÄGGEN. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, anser inte att hans förslag om hur märket ska sättas är särskilt revolutionerande. Ändå lyckas han reta gallfeber på parterna varje gång han kritiserar märket.
Lars Calmfors är för märkessättning. Men han menar att dagens lönenormering måste bli mer flexibel. Den borde ta mer hänsyn till den övriga arbetsmarknaden.
– Jag har varit med så länge att jag inte tar åt mig personligen. Däremot är det tråkigt när det blir en väldigt låg nivå på debatten med personangrepp. Vi diskuterar ju samhällsproblem och vill att människor ska bilda sig en uppfattning om hur saker och ting ska göras utifrån rationella argument. Det blir lite Trump-nivå ibland på diskussionen.
– Ja. Det är inget problem för mig som lever i en annan värld. Men det måste verka väldigt avhållande för aktörerna i systemet att våga driva förändringar. Det är inte bra för nytänkandet.
– Ja. Men det behövs egentligen inte så stora modifikationer, om man är tillräckligt lyhörd.
– Jag tycker att märket har satts för lågt och att man ska tillåta mer flexibilitet om det är stora obalanser på delar av arbetsmarknaden. Sjuksköterskor och lärare har haft betydligt snabbare löneökningar än genomsnittet de senaste åren. Om behov och efterfrågan ökar på arbetskraft inom offentlig sektor, måste löneökningarna där hamna på en nivå som lockar dit arbetskraften.
– Med de löneökningar vi har haft de senaste åren är det väldigt svårt att nå inflationsmålet. Om inflationsmålet hade varit utgångspunkten skulle man ha hamnat högre.
– Det arbetsgivarsidan konkret säger är att det viktigaste är att upprätthålla den internationella konkurrenskraften. Vi ska ha ungefär så stor exportsektor som i dag. Redan på a-kursen i nationalekonomi lär man sig att lönebildningens funktion inte är att se till att en viss del av ekonomin har en viss storleksordning.
– Att fördela arbetskraften på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.
– Eftersom lönekostnadsökningarna har varit lägre i vår omvärld och arbetsgivarna vill ha låga löneökningar, är det bekvämt för dem att säga att vi ska titta på konkurrenskraften. Men skulle löneökningarna landa på 4–5 procent i omvärlden byter nog Teknikarbetsgivarna raskt fot. Då kommer plötsligt inflationsmålsmodellen att bli väldigt populär.
– Problemet är att vi både har arbetslöshet bland lågkvalificerade och brist på mer kvalificerad arbetskraft, och då särskilt i offentligt finansierad verksamhet. Det är en stor förlust om vi inte lyckas fördela dem som är kvalificerade på ett effektivt sätt. Ibland säger partsföreträdarna att det är en fråga på liv och död att hålla industrinormen. Det är det ännu mer om vi har misslyckats med att erbjuda vård och omsorg som motsvarar behoven. Det är katastrofalt.
– Så säger de oavsett om man kommer med ett alternativ eller inte. När jag skrev rapporten åt 6 F, och sedan i min nya bok, har vi försökt skissa på alternativ. 6 F var mer centralistiska än jag och ville ha tillbaka LO och PTK som löneförhandlande parter.
– Min var att förbundsförhandlingar kommit för att stanna. Jag kan se en poäng i att det inte ska vara för många parter med när märket sätts. Men jag vill utvidga antalet parter lite.
– Handeln har uppfattats sätta ett andra märke för krontalspåslag. På arbetsgivarsidan är Almega stort. Kanske skulle sådana parter också kunna vara med och bestämma märket.