Efter åtta månader – damspelarna fortsatt utan kollektivavtal

Den 13 december i fjol upphörde kollektivavtalet för spelarna i damallsvenskan och den näst högsta ligan Elitettan att gälla. Detta efter att Elitfotboll Dam ensidigt sagt upp avtalet med motparten Spelarföreningen.

När damallsvenskan i helgen åter drar i gång efter sommar- och VM-uppehållet finns ännu inget nytt kollektivavtal på plats, trots att mer än halva säsongen redan spelats. Anledningen är att parterna fortfarande har svårt att komma överens.

I flera års tid har förhandlingar pågått om ett förnyat avtal. Det förra tecknades 2013 med ett års löptid men har fortsatt gälla sedan dess. Det omfattade både damallsvenskan och de professionella spelarna i den näst högsta ligan Elitettan.

– Den omfattade helheten och det var ett amatöravtal om man säger så. Det var skrivet av Spelarföreningen och Elitfotboll Dam utan någon annan inblandning. Den hade sina brister, säger Tomas Hoszek, generalsekreterare Elitfotboll Dam.

Enligt Elitfotboll Dams generalsekreterare följdes kollektivavtalet aldrig upp eftersom varken kompetens, bemanning eller kunskap fanns till det. Samtidigt menar Tomas Hoszek att Spelarföreningen haft som taktik att förhala processen om ett nytt avtal för att det förra var så förmånligt gällande försäkringen.

– Så det har förekommit brister hela vägen. Det tycker inte vi är professionellt utan vi vill att det ska vara så bra som möjligt för spelarna. Därför vill vi ha ett kollektivavtal som följer arbetsmarknadens villkor och processer.

De senaste åren har Elitfotboll Dam därför förhandlat genom Arbetsgivaralliansen. På herrsidan är det Arbetsgivaralliansen som tillsammans med Svensk Elitfotboll (Elitfotboll Dams motsvarighet på herrsidan) och Unionen som tecknar avtal för herrelitspelarna. I Unionens avtal finns en överenskommelse om samverkan med Spelarföreningen.

Ett liknande upplägg vill Elitfotboll Dam se även på damsidan, men Spelarföreningen motsätter sig.

– I dagsläget har inte det varit aktuellt. Vi har känt att samarbetet med Unionen haft brister. Vi och våra medlemmar har inte beslutanderätt i frågor fullt ut, utan det är Unionens förbundsstyrelse som har det och det kan innebära problematik i vissa fall, säger Spelarföreningens generalsekreterare Magnus Erlingmark och fortsätter:

– På herrsidan finns försäkringspaket och så vidare som skyddar spelarna vid sjukdom och skada. Men precis som för damerna riskerar även herrarna att bli utförsäkrade efter en viss tid och de försäkringarna är inte heltäckande. Det är väl det som fortsatt har varit en viktig fråga för herrarna att lösa och på damsidan vill man inte råka ut för samma problematik som man har haft på herrsidan.

För Spelarföreningen är det framför allt frågan gällande ersättning vid arbetsskador, såsom vid en korsbandsskada, som är prioriterad. Spelarföreningen vill likt det förra avtalet ha en garanti för att en skadad spelare får ersättning upp till 90 procent av lönen.

Dessutom vill Spelarföreningen vara part i kollektivavtalet, men enligt Arbetsgivaralliansen är det uteslutet.

– Och det är inte för att vi inte gillar Spelarföreningen, utan det är så systemet ser ut. Vår motpart när det gäller idrotten är Unionen. Våra försäkringslösningar, vår pension och vårt trygghetsråd – allt det som är knutet till våra kollektivavtal är med Unionen. Vi kan inte bara välja att använda en annan motpart, utan det är kopplat till PTK och Unionen, säger Maria Liljedahl, förhandlingschef hos Arbetsgivaralliansen.

Spelarföreningen å sin sida, som enligt Magnus Erlingmark representerar över 90 procent av de damallsvenska spelarna, menar att Elitfotboll Dam och i synnerhet Arbetsgivaralliansens syn på motpart är märklig.

– Vi skulle aldrig ha synpunkter på vem som förhandlar för Elitfotboll Dam. Lika lite vill vi att de ska ha synpunkter på vem som förhandlar för spelarna, säger Spelarföreningens generalsekreterare.

Men enligt Maria Liljedahl på Arbetsgivaralliansen är det inte så enkelt. Arbetsgivaralliansen som redan har avtal inom flera idrotter, bland annat ishockeyn, handbollen och herrfotbollen, har redan en struktur för hur idrottsavtalen ska ingås. Dessutom gör huvudavtalet med PTK att organisationen inte kan frångå den ordning som fastslagits i överenskommelsen.

– Det är inte så att vi bara kan strunta i de här partsställningarna som är. Det är därför vi är så låsta. Särskilt efter det här med huvudavtalen. Då blev det mer eller mindre omöjligt för oss. Vi kan inte ha kollektivavtal med ett fackförbund som inte har huvudavtal, säger Maria Liljedahl.

En framkomlig väg vore enligt Arbetsgivaralliansen att Spelarföreningen och Unionen krokade arm, där Unionen står på avtalet men där Spelarföreningen är med och deltar på annat sätt.

– Man kan ju tänka sig att Unionen är motpart men att Spelarföreningen sitter med i en förhandlingsdelegation och kanske till och med sitter med vid bordet. Det är väl lite det som vi fortfarande hoppas på, att vi ska kunna förhandla det här med Unionen men att Spelarföreningen får vara med i förhandlingarna ändå men inte stå på kollektivavtalet. Det är ändå Unionen som är vår fackliga motpart, säger Maria Liljedahl.

Avsaknaden av kollektivavtal har hitintills inte inneburit några större förändringar för damspelarna. Enligt Elitfotboll Dam och Spelarföreningen har klubbarna tagit ansvar och själva åtagit sig att ändå följa det gamla kollektivavtalet i väntan på ett nytt.

Men om inget nytt kollektivavtal kommer på plats inom det närmaste kan det däremot få konsekvenser, enligt Elitfotbolls Dams generalsekreterare.

– Problemet är att det nu till hösten kommer att bli Las-förhandlingar, för annars övergår spelarna i en tillsvidareanställning. Så det kommer ju att ske saker här i höst nu när klubbarna måste agera och förändra avtalssituationen för spelarna. De kommer att bli tvungna att säga upp sina spelare. Spelarna kommer att vara avtalslösa när säsongen är slut. Det är allvarligt i sig självt och det är det ingen som vill, säger Tomas Hoszek.