Hallå där Irene Wennemo! Hur mår svenska kollektivavtal?

Hallå där, Irene Wennemo, det är 17 mars och kollektivavtalets dag firas runt om i landet. Hur mår kollektivavtalet som företeelse i Sverige?

– Det mår gott. Det nya huvudavtalet mellan parterna har vitaliserat modellen. Det finns en ännu större uppslutning kring att det här är ett bra sätt att reglera arbetsmarknaden på.

Ser du några hotbilder mot svenska kollektivavtal?

– Det största hotet är att EU förstör vår modell. De tror ibland att de ska hjälpa, men riskerar i stället att stjälpa modellen. Både fack, arbetsgivare och regeringen gjorde oerhörda insatser för att minimilönedirektivet inte skulle bli värre än det blev. Men det dyker upp en slags klåfingrighet i fråga efter fråga. De vill inte riktigt förstå vad som är poängen med vår modell.

Vad är det man inte förstår?

– Det kokar ned till att vi i Sverige vill kunna avvika i villkoren både uppåt och nedåt för att skapa bra byten mellan fack och arbetsgivare. Men där tycker man i EU att man alltid ska förbättra kollektivavtalet, aldrig försämra. Men skulle man sätta upp sådana spelregler så skulle vår modell inte fungera lika bra.

EU-direktivet om tillräckliga minimilöner handlar även om att främja och stärka parternas kapacitet att teckna kollektivavtal. Kan det innebära något positivt för Sverige, tror du?

– Nja, det är väl en hjälp som inte just vi behöver. Men det är ju inte fel att de säger att kollektivavtal är viktiga. I EU är de väldigt nöjda med resultatet av vår modell, men samtidigt anser de att de i många fall är bättre än vi på att bedöma hur det där ska uppnås. Den här dialogen måste föras. Det är en stor förbättring att parterna bildat ett EU-råd så att de kan trycka på gemensamt.

Men EU-rätten fokuserar på individrättigheter och alla arbetstagare omfattas inte av kollektivavtal. Givet det, har inte Sverige något att lära?

–Jag kommer ihåg att när processen med förhandlingar om minimilönerna började så var man på EU-nivå helt övertygad om att de här tio procenten som inte har kollektivavtal skulle ha usla villkor. Det var först när vi visade statistik som det blev uppenbart att modellen fungerar för hela arbetsmarknaden. Det var en överraskning för dem. Men de tycker inte att det här ger tillräckliga garantier för den enskilde. Vi försöker säga ”titta på statistiken, fokusera på resultatet, inte regelverket”.

De gråa och svarta sektorerna – skulle staten ha lättare att komma åt dem om vi hade stramare lagar som gällde alla?

– Jag tror inte det. Det finns inga indikationer på att vi har mer av det problemet än andra länder med en annan modell. Gråa och svarta arbetsmarknader finns i hela EU.

17 mars är som sagt kollektivavtalets dag. I ditt eget yrkesliv, vilket kollektivavtalat villkor har överraskat dig mest att det gällde i din anställning?

– Jag var statligt anställd och hemma med mitt första barn. Då fattade jag inte vad det var för extra pengar som trillade in på mitt konto. Jag var så förbryllad. Det var den här kollektivavtalade föräldralönen. Jag tog glatt emot pengarna men förstod inte vad det var förrän långt senare, säger Irene Wennemo.