Konflikter är ett måste på arbetsplatserna

Det brukar vara vi arbetsledare som själva måste ta initiativ och kräva utbildning - och hoppas på att arbetsgivaren har råd med det.
Ändå är chefen så oerhört viktig. Förstås för att hålla koll på budget och resultat och att saker och ting blir gjorda.
Men också för hur saker och ting görs.
Och för hur medarbetarna mår.
Lag & Avtals redaktion befinner sig just nu i en team-buildingprocess. På grund av omorganisationer har vi vuxit i antal medarbetare och nu gäller det att få ihop alla människor yrkesmässigt och socialt. Det är mycket spännande.
I teamprocessen talar vi om "huret" till skillnad från "vadet". Diskussioner om vad vi ska göra och eventuellt varför är vanligt förekommande på arbetsplatsen. Men hur är en annan femma. Hur jobbar vi? Hur interagerar vi? Hur kommunicerar vi?
Målet är att bli ett välfungerande team. Eller det som i den så kallade Firo-modellen kallas för en samhörighetsgrupp.
Firo-modellen skapades av en amerikansk psykolog, Will Schultz, som studerade olika gruppers effektivitet på amerikanska stridsfartyg. (Firo står för Fundamental Interpersonal Relationship Orientation.)
En samhörighetsgrupp är en mogen grupp, enligt teorin, och präglas av många goda saker. Bland annat:
Förmåga att hantera konflikter.
Öppet klimat vad gäller åsikter, idéer och feedback på individernas beteende och arbete.
Värme.
En nedvärdering av andra grupper; "vi är bäst".
Lojalitet.
Ingen avundsjuka på undergrupper eller individualism.
Trygghet och uppskattning.
Visst låter det trevligt? Och som en våt dröm för en arbetsgivare. Klart att en sådan grupp presterar professionellt.
Och man förstår samtidigt att många problem, både arbetsrättsliga och arbetsmiljömässiga, aldrig skulle uppstå om bara alla arbetsgrupper befann sig i Firos samhörighetsgrupp!
Det hänger väldigt mycket på gruppens chef. Det är nämligen ledaren som varsamt men bestämt ska föra gruppen genom utvecklingen. Då kan det tuffa till sig. Konflikter måste upp på bordet och lösas. Chefen måste få på käften. Det gäller att inte ducka.
Man kan ju förstå att det där inte alltid fungerar just i kyrkan, en organisation som präglas av mild godhet.
Men heder åt den arbetsgivaren som tydligen bestämt sig för att åtminstone ge kyrkoherdarna en utbildningspuff i rätt riktning.
Fackföreningsrörelsen har makt och makten måste granskas. Så enkelt beskriver Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder den numera tuffa kritiken mot fackförbunden på sidan 12
Missa inte intervjun med en av avtalsrörelsens mest stridbara gossar, Transports Per Winberg, som tycker att Industriavtalets tio procent är alldeles för dåligt.
Anders Sandgren, före detta chefsförhandlare, skriver i sin krönika om sönderfallet av den tågordning som rått det senaste decenniet, att industrin går först och bestämmer taket.