Avtalsrörelsen
”Lönerna har inte följt med – trots otroliga resultat”
MOT VÄGGEN. Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, sitter inom kort i förhandlingar med Svenskt Näringsliv. På bordet ligger frågan om flexiblare turordningsregler och arbetsgivarnas ökade ansvar för kompetensutveckling.
När förhandlingarna mellan PTK och Svenskt Näringsliv inleds blir det under stark tidspress. Om inte parterna själva levererar flexiblare turordningsregler och förbättrad omställning genomförs januariöverenskommelsen. En statlig utredning har redan tillsatts.
– Det är aldrig bra att förhandla under hot. Men direktiven innehöll ingen överraskning. Vi är redan medvetna om att både vi och motparten kommer att plocka in en massa andra frågor än de smala delar som ligger i den utredningen.
– Förhandlingsrätten måste vara kvar. En facklig part ska vara med i förhandlingarna och granska skälen till neddragningar, arbetsbrist eller enskilda förhandlingar kring individer.
– Det är där det är viktigt att maktbalansen mellan parterna finns kvar.
– Arbetsgivaren borde upprätta en plan för varje medarbetares kompetensutveckling kopplat till långsiktiga planer för företaget. Ingenjörerna har redan en hög utbildning, det vi saknar är kortare, tekniska utbildningar. Det önskar vi att staten, universitet och högskolor ska titta på.
– Vi har redan gjort väldigt mycket tillsammans med arbetsgivarna. Vi har gemensamt gjort förändringar när det gäller sjuka, som fått bättre möjlighet att komma in i omställningssystemet. Vi hoppas på samma sak också för de visstidsanställda. Även de tillsvidareanställda ska kunna få ännu bättre stöd. Men då måste arbetsgivarna bli bättre på att titta på vilken kompetens som kommer att behövas om 5-10 år.
– Ja, den ska byggas ut. Vi har även flera andra viktiga frågor inför avtalsrörelsen, lönen förstås, men också kring arbetsmiljö och arbetstidsfrågor. Den psykosociala arbetsmiljön är krutdurken. Vi har oerhört många medlemmar som jobbar alldeles för mycket och för länge. Nivån motsvarar nära 5 000 ingenjörer i övertid, enligt vår fjolårsstatistik. Vi har skyddsregler i kollektivavtalen som försvinner i samband med att medlemmar förhandlar bort sin rätt till övertidsersättning.
– Ja. Vi bygger vårt välstånd på den internationella konkurrenskraften. Vi har också visat att det går att få relativlöneförändringar med detta system.
– Ja, det har märkts i våra avtal att märket har fungerat på det sättet. Vi har mött arbetsgivarna i att de vill ha lokal lönebildning och tror också väldigt mycket på det. Men lönerna har inte följt med, trots företagens otroliga resultat.
– Vi kommer behöva titta på avtalskonstruktionerna. Kanske får vi använda oss av sådana medel som andra gör, garantier på något sätt.
– Avtalen är konstruerade så att det ska vara möjligt att påverka sin lön. Jag som är lönesättande chef vet att man ser mycket, men faktiskt inte allt en medarbetare gör. Lönesamtalen är det tillfälle där medarbetaren har en möjlighet att föra fram de insatser som gjorts under året. Om man inte är nöjd ska man säga ifrån till sin chef och kontakta det lokala facket.
– Vi har ett ansvar för att stötta medlemmarna när det gäller löneförhandlingar. Men det absolut största ansvaret har arbetsgivaren, som inte ser till att lönesätta män och kvinnor lika.
– Det lägger en hämsko på individen om man till exempel jobbar på ett amerikanskt bolag och har bilden av att man i USA blir stämd för det ena och det andra. Klausulerna kan göra att våra medlemmar inte vågar söka nya jobb på flera år. De riskerar då att tappa kompetens, som är en färskvara.