Osakligt om flexibilitet och företagsnedläggelse

I föregående nummer av Lag & Avtal fanns ett par artiklar som handlade om arbetsgivarnas arbetslednings- och företagsledningsrätt. I den ena intervjuas den nyblivna doktorn Mia Rönnmar med anledning av hennes avhandling om arbetsledningsrätt och arbetsskyldighet i "svensk, engelsk och tysk kontext". I den andra artikeln resonerar Lars Hartzell, Elmzells Advokatbyrå, kring kostnaderna för en nedläggning av Saab Automobils produktion i Trollhättan.
Mia Rönnmar kommer i sin jämförande studie fram till att flexibiliteten är mycket stor i Sverige med en stark arbetsledningsrätt och en i stort sett oinskränkt arbetsskyldighet. "Tvärtemot vad Svenskt Näringsliv brukar säga".
Rönnmars slutsatser om flexibilitet i den svenska arbetsrätten har relativt litet intresse genom den snäva infallsvinkel hon använt sig av. Hon har begränsat sig till "kvalitativ flexibilitet" varmed hon menar skyldigheten att utföra olika arbetsuppgifter inom en fast anställning. Dessutom har hon bara jämfört Sverige med två stora ekonomier som Tyskland och Storbritannien. Varför inte jämföra med till exempel Danmark, Nederländerna och Irland? Internationella studier visar också att företagsledare bedömer att många länder har högre flexibilitet på arbetsmarknaden än Sverige, till exempel Island, USA, Danmark och Finland (IMD, World Competitiveness Yearbok, 2003).
För att det skall vara meningsfullt i praktisk verklighet och som underlag för en diskussion om arbetsrättens framtida inriktning måste frågan om flexibilitet sättas in i ett helhetsperspektiv. En samlad bedömning måste göras av arbetsrättens olika delar och med en förmåga att sätta sig in även i företagens villkor. Arbetsgivarens arbetslednings- och företagsledningsrätt är av grundläggande betydelse för intresset att starta och driva företag och därmed för sysselsättning och välfärd. Vi kan se en långvarig utveckling där arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet successivt blivit alltmer begränsad. Inskränkningarna i arbetsledningsrätten har framförallt skett genom en omfattande lagstiftning på arbetsrättens område men även genom kollektivavtal. Den obegränsade fackliga konflikträtten har haft en avgörande betydelse för denna utveckling. Under senare tid har från ledande fackligt och politiskt håll framförts krav som indikerar ytterligare inskränkningar i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Urholkningen av arbetsledningsrätten har redan nått en kritisk gräns. En fortsatt utveckling i denna riktning kommer att få allvarliga negativa konsekvenser. Resultatet blir en minskad effektivitet och försämrad konkurrenskraft, minskade investeringar, minskat intresse att starta och driva företag och en minskad sysselsättning. Det är därför viktigt att man i en diskussion om flexibilitet och arbetsrättens funktionssätt också belyser sådana frågor som varför det startas så få företag i Sverige och varför företagen inte växer.
Lars Hartzell spekulerar i sin artikel om att kostnaderna för avveckling av perso-nal kommer att avgöra om General Motors väljer att lägga sin framtida bilproduktion till Saab i Trollhättan eller i Rüsselsheim i Tyskland och därmed vilken av dessa anläggningar som eventuellt måste läggas ned. Hartzells bedömning att det skulle vara betydligt billigare att lägga ned verksamheten i Trollhättan är inte särskilt övertygande. Ingen vet vad slutnotan skulle bli efter långdragna förhandlingar med alla tänkbara intressenter bestående av ett stort antal lokala och centrala fackliga organisationer, länsarbetsnämnden, arbetstagarkonsulter, kommunen, regeringen etc. Det finns en rad osäkra faktorer i kostnadskalkylen även om man skulle hålla sig till en strikt jämförelse mellan rättsreglerna i de båda länderna. Därutöver kommer alla överväganden och insatser som inte är rättsligt betingade och som är mycket svåra att i förväg sätta en prislapp på.
Oavsett vilken åsikt man har om var kostnaden för nedläggning är störst är detta knappast en fråga som avgör lokaliseringen av den framtida produktionen. Det avgörande är naturligtvis en framåtriktad bedömning av var de bästa förutsättningarna finns för att bedriva en uthålligt effektiv och konkurrenskraftig verksamhet.
Denna felsyn från Hartzell när det gäller rationalitet i företagens beslutfattande är allvarlig nog. Det mest anmärkningsvärda är ändå hans krav på skärpningar av arbetsrätten för att tvinga företagen att behålla sin verksamhet i Sverige. Ett sådant synsätt stämmer i vart fall inte överens med fri företagsamhet och marknadsekonomi. Skärpningar i arbetsrätten kan knappast vara ett sätt att locka företag och investeringar till Sverige.