KOMMENTAR
På jakt efter den arbetstid som gäller
EU-domen om dygnsvila kommer säkerligen att ha stor betydelse för svenska kollektivavtalsförhandlingar, skriver Erik Sinander, Lag & Avtals expert på EU-rätt.
Det ungerska lokförarmålet är en viktig dom som förtydligar vad som gäller om arbets- och vilotider enligt arbetstidsdirektivet. Som följer av referatet står det klart att veckovila och dygnsvila är två separata rättigheter som båda måste garanteras en arbetstagare även i sådana fall då den nationella veckovilan överskrider direktivets sammanlagda minimitid för vecko- och dygnsvila.
I likhet med vad som gäller i Ungern föreskriver den svenska arbetstidslagen en veckovila som överskrider direktivets krav för vecko- och dygnsvila. Enligt 14 § arbetstidslagen ska arbetstagare ha rätt till minst 36 timmars veckovila. Före det att den veckovilan påbörjas är det nu klargjort att en arbetstagare dessutom först ska ha rätt till minst elva timmars dygnsvila. Det innebär alltså att arbetstagare som utgångspunkt har rätt till 47 timmars sammanhängande ledighet per vecka.
En intressant sak är att EU-domstolen och generaladvokaten uttryckte sig på delvis olika sätt angående den ungerska överimplementeringen av EU-direktivets veckovila. Generaladvokaten kom, likt EU-domstolen, fram till att dygns- och veckovila är separata rättigheter. EU-domstolen erinrade i sin dom att de eventuella nationella rättigheter som överskrider minimirättigheter i princip inte är föremål för EU-rätten. I stället är sådan överimplementering strikt nationell.
Medan EU-domstolen i sin dom betonade att en överimplementerad veckovila inte förtar arbetstagarens rätt till dygnsvila, uttalade generaladvokaten att det skulle vara upp till den ungerska domstolen att bedöma om den långa veckovilan även innefattar dygnsvila. Det är inte helt lätt att sätta ned foten i den frågan om vad domstolen faktiskt ska göra i en dylik situation.
Å ena sidan talar EU-domstolens tydliga dom med betonande av arbetstagarskyddstanken för att en nationell domstol inte utan vidare får inkludera dygnsvila i en överimplementerad veckovila. Å andra sidan kan syftet med en överimplementerad veckovila i många fall ha varit att sammanlägga minimiperioderna för dygnsvila och veckovila.
Den ovan beskrivna osäkerheten om hur dygnsvila i tillägg till en överimplementerad veckovila ska tillämpas gör det förmodligen riskabelt för arbetstagare att i domstol kräva dygnsvila i tillägg till veckovila.
Däremot kommer domen säkerligen att ha stor betydelse för svenska kollektivavtalsförhandlingar. I sådana kollektivavtal är reglering av arbetstiden ofta central. Det är viktigt för båda parter att veta vad som skulle gälla om något kollektivavtal inte kommer till stånd. Det tillståndet kan på ett sätt sägas utgöra kollektivavtalsförhandlingarnas ”nollpunkt”.
Att det nu står klart att dygnsvila ska garanteras i tillägg till veckovila kommer därför rimligen att läggas till den minimilagstiftning som utgör ”nollpunkten” för förhandlingarna. Med stöd av den nya domen finns det knappast anledning för arbetstagarsidan att kräva dygnsvila i anslutning till veckovila. Inte heller för arbetsgivarna är det särskilt lämpligt att kräva något som underskrider EU:s minimikrav. Vid en tvist med en arbetstagare är det nämligen arbetsgivaren som står hela risken för ett kollektivavtal som inte är förenligt med EU-rätten.
Detta är en kommentar. Eventuella ställningstaganden är skribentens.