Rådde det missförhållanden på Art Clinic eller var det en konflikt mellan två läkare?

I slutet av april höll Arbetsdomstolen huvudförhandling i ett mål som handlar om rätten att peka på oegentligheter på arbetsplatsen, så kallat visselblås.

Målet var ett B-mål, en överklagan av tingsrättens dom som friade arbetsgivaren.

En kvinnlig kirurg var anställd hos det privata vårdbolaget Art Clinic i Uppsala. Under en period på ett år och sju månader gjorde hon 71 rapporter om avvikelser i vården. Hon anser att hon sedan straffades för detta, genom omplacering och avstängning från arbetet.

Arbetsgivaren håller inte med om den bilden utan menar att allt handlar om en konflikt mellan kirurgen och en narkosläkare – en linje som också tingsrätten gick på. Förhandlingarna i domstolen handlade om orsakssambandet mellan kirurgens rapporter och personalåtgärderna.

Det var kirurgen som överklagade tingsrättens dom. Det är det första målet i AD efter det att den nya visselblåsarlagen trädde i kraft 2021.

I tingsrätten framkom det att kirurgen rapporterat avvikelser via bolagets interna system mellan våren 2020 och hösten 2021.

22 av avvikelserna gällde problem med narkos. De rapporterna ledde till en konflikt mellan kirurgen och en narkosläkare. Den konflikten eskalerade i januari 2022 då de båda läkarna rök ihop i ett högljutt gräl.

Dagen därpå blev kirurgen arbetsbefriad i fyra dagar. När hon kom tillbaka till jobbet omplacerades hon i två veckor till att enbart arbeta i mottagningen.

Eftersom hon ansåg sig utsatt för repressalier drabbades hon av stressreaktioner och sjukskrevs. Så småningom avslutades anställningen efter en uppgörelse med arbetsgivaren.

Tingsrätten konstaterade att visselblåsarlagen skyddar personer som rapporterar om missförhållanden på så sätt att arbetsgivaren inte får utsätta dem för hindrande åtgärder eller repressalier.

Dock menade rätten att det gått för lång tid mellan de två anmälningar som kan räknas som särskilt allvarliga och omplaceringen. Man gick på arbetsgivarens linje att personalåtgärderna gjordes för att ledningen skulle få tid att lösa konflikten mellan läkarna.

I arbetsdomstolen företräddes kirurgen av Läkarförbundets jurister Jessica Berlin och Ulrika Nyh.

Förhandlingarna inleddes med ett långt videoförhör med kirurgen som bland annat förklarade syftet med anmälningarna. En orsak var rent laglig, att en läkare måste rapportera misstag som händer som kan äventyra patientens säkerhet.

- Det andra skälet är läkarens etiska regler och det tredje handlade om att jag trivdes väldigt bra på min arbetsplats och ville förbättra den så mycket som möjligt, sa Jessica Berlin.

Kirurgen berättade också att arbetsgivaren informerat de anställda om den nya visselblåsarlagen 2021 och att företaget skulle inrätta en visselblåsarpolicy.

- Då frågade jag; om ni säger det, varför lyssnar ni då inte på mig när jag visselblåser?

Läkaren förklarade också att hennes omplacering till mottagningen innebar att hon inte kunde bidra till bolagets produktionsnivå, vilket gjorde att hon riskerade att bli olönsam:

- Och då avslutar man samarbetet.

Hon kunde heller inte operera när hon arbetade i mottagningen vilket dels gjorde att hon missade sin provision. Det var första gången under hennes sju år på Art Clinic som hon blev tillsagd att endast stå i mottagningen. I vanliga fall arbetade kirurgerna där ett par dagar i veckan och opererade sedan de patienter som de själva tagit emot.

Efter det att kliniken fick en ny platschef fick läkaren ingen återkoppling på sina anmälningar om avvikelser. Strax innan hon blev omplacerad fick hon information om att hon inte skulle skriva i systemet om narkosläkarens eventuella misstag eftersom det ansågs utpekande. Sådana avvikelser skulle anmälas muntligt till ledningen.

Kirurgen berättade för rätten att narkosläkaren utsatte patienter för fara, till exempel hade en patient kräkts under operationen, vilket är ovanligt.

- Han kommunicerade heller inte med mig. Det är viktigt att kirurgen får information om hur patienten mår, värden, temperatur. Men när jag frågade blev han arg.

- Det utgör en patientrisk att kirurgen och narkosläkaren inte kommunicerar.

När diskussionerna mellan läkarna slutade i ett stort gräl säger kirurgen att hon blev rädd för sin kollega. Hon hämtade personalchefen för hjälp.

Flera kolleger vittnade om förhållandena på Art Clinic. Bland annat en narkossköterska som bekräftade kirurgens beskrivning.

Som sakkunnig deltog Torsten Mossberg, specialist på narkos och intensivvård, som bland annat arbetat på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han har granskat 65 anmälningar om avvikelser och bedömer 22 av dem som allvarliga eller mycket allvarliga. Flera avvikelser handlade om brister hos narkosläkaren.

När det var svarande, Art Clinics tur vittnade bland andra platschefen. Enligt henne var inte omplaceringen av kirurgen en bestraffning.

- Nej, vi ville lösa den akuta situationen på kliniken. Att sitta i mottagningen ingår i kirurgernas arbetsuppgifter.

Att det var just kirurgen som omplacerades berodde på att det endast fanns en narkosläkare på kliniken. Denne hade vid den tidpunkten sagt upp sig och bolaget sökte efter ersättare.

Hon sa också att konflikten hade påverkat arbetsmiljön länge när hon kom till Art Clinic. Många i personalen kände olust och kände sig attackerade av kirurgen. Till exempel kände sig narkosläkaren påhoppad hela tiden.

Hon avvisade påståendet att kliniken inte ville ha rapporter om avvikelser och sa att avvikelser togs upp på klinikmöten regelbundet, bland annat om infektioner, blödningar med mera.

Personalchefen vittnade också om konflikten mellan de båda läkarna. Att narkosläkaren kände sig ständigt påhoppad. Hon ansåg också att narkosläkaren var skicklig i sitt jobb.

- Konflikten skapade en patientosäker situation.

En annan kirurg vittnade också, bland annat om att en kirurg behöver operera regelbundet för att inte förlora greppet. Men att det handlar om uppehåll på uppemot ett halvår för att man ska förlora i flinkhet.

I sitt slutanförande betonade förbundsjuristen Jessica Berlin på att målet inte bara handlar om kirurgen utan om en mycket större fråga – hur lite eller mycket en läkare ska rapportera problem.

- Man har utmålat (kirurgen) som ett problem. Det som hon har rapporterat om beskriver man som ”inte så farligt”.

Jessica Berlin ifrågasatte också varför inte narkosläkaren fanns på plats i arbetsdomstolen som vittne:

- Varför är inte narkosläkaren här och svarar? Varför är det bara andrahandsuppgifter om honom? För att arbetsgivaren vet att om han varit här hade hans osäkerhet och okunskap framkommit.

Hon pekade också på att samtliga vittnen från arbetsgivarsidan var delägare och alltså hade ett ekonomiskt intresse i målet och hon efterlyste en sakkunnig från svarandesidan.

Jessica Berlin sa också att de åtgärder som kliniken införde är att se som förbjudna kränkningar, till exempel: Ändrade arbetsuppgifter, ändrad arbetsplats, lönesänkning (ingen provision), ändrade arbetstider.

Bolagets företrädare, advokaterna Johan Thörn och Johan Sundberg från Edplaw Advokatbyrå KB koncentrerade sig på att kriterierna i visselblåsarlagen inte uppfyllts i konflikten på Art Clinic.

Till exempel att kirurgen anser att hennes anmälningar om avvikelser ska betraktas som en helhet.

- Det är helt enkelt felaktigt. Varje anmälan ska ses för sig.

Man ifrågasatte också att anmälningarna om Art Clinic har allmänintresse – vilket också krävs för skydd enligt lagen.

Arbetsgivarparten ansåg också att kirurgen passar in händelseförloppet i efterhand för att de ska bedömas enligt visselblåsarlagen, ”annars inget skadestånd”.

Men enligt reglerna ska visselblåsaruppgifter bedömas av en oberoende utredare.

Flera av avvikelserna anmäldes också innan den nya lagen börjar gälla.