Sexköpande domare stämmer staten för avsked

Den sexköpande domaren har stämt Staten genom Arbetsgivarverket till tingsrätten och kräver jobbet tillbaka.
Han hänvisar bland annat till att HDs domare, som efter ett liknande brott, fick behålla sin tjänst som justitieråd. Principen är, menar domaren, att högre krav eller andra krav inte borde ställas på en underordnad domare än på en ordinarie domare i högre ställning.
Men att Justitiekanslern valde att inte föra talan mot HD-domaren ändrar inte Statens inställning till den sexköpande domaren i Skåne.
Att JK valde att inte åtala den sexköpande HD-domaren kan visserligen diskuteras, menar Arbetsgivarverkets chefsjurist Karl Pfeifer i verkets inlaga till tingsrätten. Men JKs beslut binder inte Statens ansvarsnämnd, tingsrätten eller Arbetsdomstolen i sin prövning, anser han.
Statens ansvarsnämnd beslutade den 30 maj att förelägga domaren ett straff på 70 dagsböter för brott mot lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster. Han hade då erkänt ett köp och ett försök till köp av sexuell tjänst. Den 1 september beslutade nämnden att han skulle avskedas.
I sin stämningsansökan till Trelleborgs tingsrätt för domaren också ett resonemang om de gärningar han erkänt. De borde inte betraktas som brottsliga, menar han, eftersom handlingen i det ena fallet inte innebar - och i det andra fallet inte syftade till - fysisk kontakt med kvinnan. Hennes roll har varit, att se på när han onanerade.
Arbetsgivarverket blir inte heller här svaret skyldigt:
Att köpa tjänster av en prostituerad kan givetvis inte bagatelliseras genom resonemang om huruvida det förekommit fysisk beröring eller inte.
Hans handlande bidrar till att bära upp företeelsen organiserad prostitution, som samhället har kriminaliserat och försöker bekämpa. Detta är givetvis fullständigt oacceptabelt för en domare som ska åtnjuta allmänhetens förtroende, skriver Karl Pfeifer.
Någon tid för förhandlingen har tingsrätten ännu inte bestämt.
I två mål har Arbetsdomstolen prövat avskedande av domare på grund av brott, 52/1989 och 51/1992. I den förra hade domaren gjort sig skyldig till snatteri vid två olika tillfällen och i den senare hade domaren gjort sig skyldig till rattfylleribrott.
I båda fallen kom AD fram till att avskedandena var giltiga.