"Svenska modellen ska inte användas för att runda lagstiftning"

Innan jul rapporterade Sveriges Radio, SVT samt dagspress att vårdpersonal från och med den 1 oktober 2023 kommer att få rätt till 11 timmars dygnsvila. Jag kunde även skönja att avtalsparterna gav uttryck för att de förhandlat fram en bra uppgörelse. Äntligen ska det bli någon ordning vad avser dygnsvilan.

Detta är både en nyhet och icke nyhet på samma gång.

Denna ”nyhet” bygger på att Sveriges Kommuner och Regioner samt Sobona – Kommunala företagens arbetsgivarorganisation och en del fackliga organisationer kommit överens om ändringar i ett kollektivavtal.

Den aktuella bestämmelsen återfinns i AB § 13, mom 7 och har följande lydelse: ”/…/ kan en arbetstagarens sammanhängande dygnsvila uppgå till minst 9 timmar vid förläggning av ordinarie arbetstid under förutsättning att dygnsvilan inte understiger ett genomsnitt av 11 timmar under varje period av 24 timmar under beräkningsperioden, /…/”

Den nya regeln som ska börja tillämpas från och med den 1 oktober 2023 innebär bland annat att undantag från huvudregeln om 11 timmars dygnsvila skärps och kan endast göras i följande fall:

• En arbetstagares dygnsvila kan i undantagsfall förkortas till som lägst 9 timmar vid förläggning av ordinarie arbetstid om det finns särskilda skäl i verksamheter med ansvar för liv, hälsa och säkerhet.
• En arbetstagares dygnsvila kan tillfälligt förkortas vid en oförutsedd händelse som arbetsgivaren inte har kunnat förutse, påverka eller planera för.

So far so good…

Men skälet till förändringen är inte i första hand omtanke om arbetstagaren och dennes dygnsvila.  Det främsta skälet är att denna avtalsregel har fått kritik från EU då den inte är förenlig med arbetstidsdirektivet (2003/88/EG) som gör gällande att arbetstagare ska tillförsäkras minst 11 timmars dygnsvila under en 24 timmars period.

Som bekant innebär den svenska modellen att arbetsmarknadens parter har förhållandevis stor frihet att avtala om avsteg från lagstiftning. Med all respekt och yttersta ödmjukhet för att det många gånger är svårt att få ihop schema i en dygnet runt verksamhet som exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Men en schemaläggning ska trots detta inte kunna möjliggöras genom att parterna i ett kollektivavtal rundar arbetstidslagen.

Därför framstår det i min betraktelse som något märkligt att parterna först avtalar om avvikelse från arbetstidslagen och sedan delvis ändrar efter kritik från EU och där hävdar framgång, ty det ska nu bli bättre för arbetstagarna. Och nyheten kablas ut i massmedia.

Jo visst, det blir ju bättre för arbetstagarna. Men i ärlighetens namn borde det i detta sammanhang väl vara bättre att arbetstidslagen tillämpades redan från början.

Den svenska modellen ska inte användas för att runda arbetstidslagstiftningen.