Tidsfrist på ett år bör gälla för lönefordringar

Ett år är en rimlig preskriptionsfrist för en arbetstagares lönefordran vid konkurs.

Raffaello Visciano var anställd vid ett italienskt säkerhetsbolag, men sades upp när bolaget gick i konkurs år 2000. Året därpå ansökte han om betalning hos garantifonden inps för utestående lönefordringar avseende de sista månaderna av anställningen. inps betalade inte hela beloppet, utan gjorde avdrag för de förskott på lön som han hade fått. Därmed fick han inte hela det belopp han hade rätt till.

Visciano väckte talan och yrkade på att få mellanskillnaden utbetald. inps anförde då att fordran hade preskriberats eftersom den var en socialförsäkringsfordran, med en kortare preskriptionstid än en fordran mot arbetsgivaren. Domstolen vände sig till eg-domstolen för hjälp att klassificera fordran, då preskriptionsfrågan var avgörande för frågan i målet.

Insolvensdirektivet 80/987 hindrar inte att arbetstagares utestående fordringar klassificeras som socialförsäkringsförmåner när de betalas av en garantiinstitution. Medlemsstaterna ska se till att utestående fordringar som grundar sig på anställning betalas. Det är dock den nationella lagstiftaren som rättsligt definierar begreppet ”lön” och andra fordringar.

Direktivet hindrar inte heller en preskriptionsfrist på ett år för en lönefordran som den i målet. Direktivet säger inget om medlemsstaternas rätt att sätta sådana frister. Den italienska domstolen ska dock pröva om om preskriptionsregeln är mindre förmånlig än de som avser liknande anspråk i nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av eu-rätten (effektivitetsprincipen).

En betalning ur en garantifond är inte samma sak som ett krav mot en insolvent arbetsgivare, varför olika preskriptionsfrister för dessa inte nödvändigtvis strider mot likvärdighetsprincipen. Ett år är en rimlig frist, även med tanke på att en lönefordran är av yttersta vikt för arbetstagaren. Italiensk rätt visar dock inte tydligt när fristen börjar löpa, vilket kan stå i strid med effektivitetsprincipen.

Pernilla Lundblad