"Att bli utkastad var det bästa som kunde hänt mig"

2017-11-24 16:52 Anna Danielsson Öberg  

Beslutet var fattat. Helle Zetterberg tänkte begära tjänstledigt för att plugga. Men dagen innan kom beskedet att företaget hon jobbat på i 15 år skulle minska på personalen. Hennes tjänst skulle försvinna.

– Jag brukar säga att jag blev utkastad, men att det var det bästa som kunde hända, säger Helle Zetterberg.

Hon är 51 år, utbildad civilingenjör och arbetade hos tågtillverkaren Bombardier i Västerås. Företaget har varit viktigt på många sätt för henne. Det var där hennes man jobbade och där fanns många arbetskamrater som hon tyckte väldigt mycket om.

Efter några år som ingenjör kände hon att hon ville göra något som var mindre tekniskt inriktat.

– Till min stora glädje fanns det en ledig tjänst som kommunikatör som jag fick. En av arbetsuppgifterna var att göra företagets interntidning – ett drömuppdrag, säger Helle Zetterberg.

I många år älskade hon sitt nya jobb och kände att hon fick utlopp för helt ny kunskap. När tidningen lades ner fick hon ansvar för intranätet. Men efter en organisationsförändring flyttades stora delar av kommunikationsavdelningen till Tyskland. Hon blev utan chef i Sverige och jobbet var inte lika kul längre. Helle och maken kom överens om att någon form av förändring behövdes. Hon skulle söka tjänstledigt för att börja studera. En ansökan var färdigskriven och skulle skickas in.

– Dagen innan, en torsdag i februari 2016 kom beskedet. Företaget skulle varsla 325 personer om uppsägning, säger hon.

Då konfronterade hon en av de ansvariga cheferna som på stående fot berättade att hennes jobb rätt och slätt skulle försvinna.

– Det var tufft att få höra, bara så där.

Dessutom var det uteslutet att hon, som inte arbetat som ingenjör på flera år skulle klara kvalifikationskraven för de jobb som fanns kvar. Anställningstid hade hon så det räckte, men inte färsk kunskap.

Samtidigt såg hon att det var en möjlighet. Runt sportlovet 2016 skickade hon ett brev till sitt fackförbund Sveriges Ingenjörer. Där erbjöd hon sig att sluta om de förhandlade fram en uppgörelse. Så här efteråt inser Helle Zetterberg att hon fick en bättre uppgörelse än många andra på företaget. Lön i 9,5 månad utan arbetsplikt. På hösten började hon sina studier i kommunikation vid Mälardalens Högskola.

– Det var en sådan lättnad!

Studierna har gått bättre än hon hoppades. Hon sover bättre, är gladare och har roligare än på länge. Men av och till kommer oron för framtiden. Ekonomin för familjen, med tre tonårssöner vilar på makens lön. Hon är visserligen övertygad om att hon får ett nytt jobb men det kanske tar tid – inte minst för att hon är över 50. Pengarna från avgångsvederlaget är slut och studielån vill hon inte ta eftersom hon redan har en skuld från civilingenjörsstudierna.

– Studiebidraget är också på väg att ta slut. Jag kostar alltså samhället lite pengar, samtidigt som jag utbildar mig. Möjligheten till någon form av bidrag så här i slutet av den här processen tror jag skulle vara bra. Då skulle jag ge mig mer tid att söka jobb.

Men hon är ändå positiv till det mesta. Chefen som berättade att hennes tjänst var borta kunde visserligen ha gjort det på ett bättre och känsligare sätt. Och det var en uppslitande tid med många känslor.

– Allt gick rätt till. Jag fick min ersättning och kände mig inte utpekad på något sätt. Nu är jag bara tacksam över att det gav mig möjlighet att göra det jag borde ha gjort för länge sen, säger hon.

 

Anna Danielsson Öberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer