”Det är ingen lätt tid vi lever i”

Det här med utstationerings­direktivet är kanske ingen medial kiosk­vältare. Men konsekvenserna berör många, slår utredaren och S-politikern Marie Granlund fast. Regelverkets utformning påverkar inställningen till utländsk arbetskraft.

Marie Granlund var ordförande även för den utstationeringskommitté som 2015 föreslog att Lex Laval skulle rivas upp, vilket hon beskriver som en framgång i särklass.

– Det var egentligen den stora grejen. Sedan har vi nått ett steg längre nu, med tillämpningen av utstationeringsdirektivet.

Vi träffas i ett sommarvarmt Malmö. Utredningen blev klar i början av juni, men ännu finns det några uppdrag kvar som knyter an till den, till exempel att prata om utstationeringsdirektivet för några lokala fackklubbar.

Lika lön ska gälla för lika arbete, oavsett om arbets­kraften är inhemsk eller utstationerad från ett annat EU-land. Och det är fortsatt parterna som sätter löne­nivån, poängterar Marie Granlund. Det är en stor skillnad mot andra EU-länder, där statligt bestämda minimi­löner blir allt vanligare. Sverige har än en gång lyckats gå sin egen väg.

– Vi måste hela tiden förklara för de andra EU-länderna hur det fungerar i Sverige. ”In Sweden we have this other system”, säger Marie Granlund med ett leende.

På kaféet ute vid kallbadhuset Ribban i Malmö, där vi träffas för intervjun, är närheten till Europa påtaglig. Öresundsbron knyter Sverige till kontinenten och påminner både om ländernas kompromisser och deras motstånd till sådana. EU-frågorna vid inträdet för tjugo år sedan handlade bland annat om utländsk arbets­kraft, snus och Systembolaget, minns Marie Granlund.

Är hon då nöjd med vad hon och utredningen åstadkommit? Det har ju kommit en del kritiska synpunkter från både fackligt och arbetsgivarhåll. De branscher som berörs mest, exempelvis Byggnads ordförande Johan Lindholm, använde begrepp som halvmesyr för att beskriva tillämpningen av det ändrade direk­tivet. Den största källan till kritik är att ersättningar och traktamenten inte fullt ut följer svenska regler och kan därför fortsätta att snedvrida konkurrensen mellan svensk och utländsk arbetskraft.

Marie Granlund tycker att de har gått så långt det var möjligt i sitt förslag, även vad gäller ersättningar och traktamenten.

– Vi såg inte att direktivet gav någon annan öppning, annars hade jag varit öppen för att titta på det. Enligt vår uppfattning är det hemlandets regler som måste gälla.

Blir det inte så att en utredare dribblas bort av duktiga jurister i en process som är så teknisk som den här var?

– Jag hade många jurister till hjälp som jag litar på. Med min långa erfarenhet vet jag också hur långt det är möjligt att gå. Jag känner mig nöjd med det resultat vi presenterade.

24 år i riksdagen har gett Marie Granlund en gedigen erfarenhet. Det är också tydligt att hon är medietränad. Hon är saklig och korrekt, men också rätt försiktig. Vissa saker väljer hon medvetet bort att lyfta. Först efter att vi har pratat i flera timmar och jag har stängt blocket, slappnar hon av.

Då reflekterar hon kring frågorna som uppenbart berör henne mest: hur svårt det är för politiker att agera när högerextrema krafter vinner politiskt inflytande runt om i Europa.

– Det är ingen lätt tid vi lever i, säger hon allvarligt och blickar ut över havet genom fönstret på kallbadhusets kafé.

– Några enskilda frågor spelar så oerhört stor roll i dag, som migrationsfrågan. Debatten spänner från att helt öppna gränserna till att inte släppa in en enda flykting.

Marie Granlund vill att det politiska samtalet ska nyanseras och fler ska ta större ansvar för överenskommelser och en balanserad ton i debatten.

Socialdemokraterna har öppnat för att komma överens, inte minst med Centerpartiet och Liberalerna. Vad tycker hon om det?

– Det tycker jag var självklart att man skulle göra, sedan gillar man kanske inte allting i den överenskommelsen. Socialdemokraterna måste tuffa till sig och berätta mer vad de själva tycker. Även när de har gått med på kompromisser.

Det är just i kompromissernas miljö som Marie Granlunds erfarenheter och egenskaper kommit till sin rätt.

– Det har varit en hel del balanserande som har krävt mycket politiskt hantverk. Det är något som inte alltid lyfts fram. Att man faktiskt får igenom beslut, inte bara håller på med massa tyckande. Det krävs också att man är ihärdig och vet vem man ska prata med.

Samtidigt som hennes engagemang fortfarande är stort sitter Marie Granlund inte längre kvar i riksdagen. Efter 24 år var det andra som hamnade högst på listan, något hon inte var helt beredd på.

– Jag har valt politiken för att göra världen lite bättre och av vilja att förändra. Då blir man aldrig riktigt färdig.

Men nära ett kvarts sekel är det få politiker som lyckas och orkar vara kvar. Vad krävs det egentligen för att göra det?

– Engagemang…

Marie Granlund funderar en stund.

– Att kunna skilja på sak och person. Och ett gott humör, skulle jag säga.

Det är tydligt att Marie Granlund inte vill släppa politiken helt. Den är mer ett kall för henne än ett jobb. Hon berättar hur hon 1982, när Sverige hade en borgerlig regering och ungdomsarbetslösheten var hög, gick in i SSU:s lokaler för att aldrig komma ut igen. Engagemanget ärvde hon från föräldrar som var politiskt och fackligt aktiva, men även från genera­tionen innan. Från en farfar som jobbade vid sågverket i Sundsvall och en farmor som var piga.

– Man får inte glömma var man kommer ifrån.

Så en fot kvar i politiken gärna, men ännu är framtiden oviss.

– Jag behöver ta några sommarveckor nu och fundera, säger hon och rekommenderar sedan ett dopp här ute i kallbadhuset. Det är en plats hon själv gärna nyttjar, vinter som sommar.

Jag lyder och tar ett dopp i havet som sträcker sig ut mot Europa.