"Ett lagförslag kan inte vila på övertygelse om intentioner"

2021-10-13 19:45 Mattias Croneborg  

DEBATT. Det kan inte accepteras att några av de mest centrala frågorna i arbetsrätten regleras med stöd av någon form av hänvisning till övertygelse om parternas goda intentioner, replikerar forskarna Erik Sjödin och Niklas Selberg.

Debatten om anställningsskyddet fortsätter. Det är glädjande att medlarna Bengt Hult och Kurt Eriksson med sin långa erfarenhet ger sin syn på reformerna av Las, och vi hoppas att deras debattinlägg följs av många fler. Medlarnas inlägg ger upphov till två påpekanden från vår sida.

Det är riktigt att parterna historiskt sätt kommit överens om arbets- och anställningsvillkor samt i övrigt reglerat sina mellanhavanden genom kollektivavtal. Dessa överenskommelser har slutits på olika nivåer, men i grunden har det handlat om förhandlingar för medlemmarnas räkning. Det som sker idag är istället att vissa av arbetsmarknadens parter kommit överens om en ordning som ska komma att bli gällande för andra än dessa organisationers medlemmar – genom att bli lag.

De arbetsmarknadsparter som inte står bakom överenskommelsen är såsom framgår av remissvaren inte lika positiva till denna nyordning i svenska modellen. Arbetsgivarverket anser att utvecklingen är riskabel. LO menar att det kan innebära problem att ograverat genomföra en överenskommelse i förarbeten och lag. SKR anser att det är bekymmersamt att en överenskommelse ingången av företrädare för en viss del arbetsmarknaden ges verkningar för hela arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis: Det sätt på vilket anställningsskyddet nu reformeras skiljer sig från hur arbetsmarknadsreglering tidigare tagits fram i den svenska modellen. Tillkomstsättet för de nu aktuella lagändringarna utgör ett skifte jämfört med den utveckling som inleddes med ingåendet av Saltsjöbadsavtalet 1938. Om denna förändring och vidareutveckling av den svenska modellen blir lika framgångsrik som den hittillsvarande får framtiden utvisa.

Vi har för egen del dragit slutsatsen – och här instämmer alltså Hult och Eriksson med oss – att det krävs ändringar och utvecklade motiv för att förslagen i Ds 2021:17 ska kunna bli lag. Det kan inte accepteras – som medlarna verkar förespråka – att några av de mest centrala frågorna i arbetsrätten regleras med stöd av någon form av hänvisning till att Hult och Eriksson känner sig övertygade om parternas intentioner.

Principöverenskommelsen ägs av parterna till den och att presentera nya lösningar för att förverkliga den bättre än vad parterna förmått göra är att i strid med överenskommelsens uttryckliga förbud göra tillägg till den. Det avgörande i sammanhanget är självfallet ordalydelsen i principöverenskommelsen, utkastet till huvudavtal samt liggande lagförslag i Ds 2021:17, som alltså måste ändras för att kunna bli lag.

För tydlighets skull – i Ds 2021:17 (s. 62 f) skrivs: ”För att nå överenskommelsen har parterna behövt kompromissa och göra noggranna avvägningar för att uppnå en för alla parter godtagbar balans och helhet. Ett genomförande av överenskommelsen förutsätter därför att den genomförs i sin helhet. Det går i princip inte att ta bort eller att lägga till något utan att balansen i överenskommelsen rubbas.”

Vi, och många remissinstanser med oss, har uppfattat denna formulering som att det liggande förslaget inte kan ändras eller bli föremål för tillägg. Denna vår uppfattning om remissrundans upplägg bekräftas av det remissvar som parterna till principöverenskommelsen lämnat in: ”Parterna vill även understryka vikten av att promemorians förslag inte ändras eftersom varje sådan förändring riskerar att komma i strid med parternas principöverenskommelse. Några ändringar av förslagen bör därför inte göras.”

Sveriges Advokatsamfund, exempelvis, skriver i sitt remissvar att man anser sig fått uppdraget att lämna ett blankt av- eller tillstyrkande till förslaget i dess helhet.

Arbetsdomstolen karaktäriserar, med sin sedvanliga återhållsamhet, de liggande lagmotiven till det nya begreppet ”sakliga skäl” som ”motsägelsefulla”. En ändring av parternas lagmotiv så att innebörden inte längre är motsägelsefull är en ändring av förslaget. Självfallet gäller det samma frågan om de utanförståendes ställning: Att ge dessa arbetstagare möjlighet till skadestånd vid brott mot kollektivavtalade uppsägningsskäl innebär en ändring av parternas förslag. Och: Parternas förslag förbjuder att det görs ändringar i det. Likväl måste ändringar göras i det liggande förslaget för att det ska kunna bli lag.

Enligt vår mening kan endast tillägg och ändringar till parternas förslag undanröja de oklarheter som idag behäftar det. Även om den svenska modellen måste få utvecklas gick det nog lite väl snabbt i det föreliggande reformarbetet: Om parterna ska kräva att deras lagförslag ska genomföras utan ändringar måste de vara av tillräckligt god kvalitet. Ansvar för att reglerna håller en acceptabel lagteknisk standard vilar på lagstiftaren och regeringen. Författningsförslagen med anledning av parternas principöverenskommelse måste bli föremål för sedvanligt beredningsarbete i Regeringskansliet och tillägg och ändringar måste få ske.

 

Niklas Selberg, universitetslektor vid Lunds universitet.

Erik Sjödin, docent i civilrätt, vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet.

Mattias Croneborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer