Låt inte lönen stå i vägen för bättre arbetsmiljö

Traditionsenligt genomförs löneöversyn inom många avtalsområden under våren. Därmed upptar lönefrågan ofta stor del av chefernas tankekraft under denna period.

Arbetsmiljölagens 2 kapitel 1 § slår fast att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande och även vid behov anpassas till arbetstagarens förutsättningar. Dock med hänsyn taget till vad som kan anses vara skäligt i det enskilda fallet.

Att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande anser jag att både arbetsgivare och arbetstagare kan enas om. För ingen vill (väl…) att arbetsmiljön ska vara otillfredsställande?

Sen är det självklart inte helt enkelt att åstadkomma en samsyn om vad tillfredställande arbetsmiljö innebär i praktiken. Likaså finns det arbeten som oundvikligen är svåra att säkerställa en arbetsmiljö som är fri från utmaningar. I dessa situationer är det inte ovanligt att det i sådant fall kan bli frågan om en kompensation med lön för den olägenhet den delvis otillfredsställande arbetsmiljön kan innebära.

Och det är säkert klokt.

Att vilja ha högre lön är förvisso inget uppseendeväckande. Det ligger i sakens natur att både arbetstagare och fackliga organisationer argumenterar för högre löner, konstigt vore det annars.

Men som bekant kräver ett anspråk (högre lön) stöd i ett eller flera argument. Det klassiska misstaget som härmed kan uppstå är att hävda att en ökad arbetsbelastning per automatik borde ge högre lön.

Ett annat sätt att se på saken är att grunden i en anställning är att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Och som motprestation utför arbetstagaren detta arbete inom ramen för sin arbetsskyldighet (29:29 principen). Jag är övertygad om att många chefer till och från mötts av argumentet att ”det är inte mina arbetsuppgifter”. Och så kan det förvisso vara men i den allra flesta situationer är arbetstagarens arbetsskyldighet mer långtgående än vad man tror.

Om arbetsgivaren utifrån detta perspektiv då börjar betala högre lön så uppkommer frågan: Varför? I den lön som redan är överenskommen mellan arbetsgivare och arbetstagare ingår det att utföra arbetet. Värt att notera är att arbetsgivarens ledningsrätt inte får ske på bekostnad av sämre arbetsmiljö.

Till och från kan det i den allmänna debatten höjas röster för någon eller några yrkesgruppers löner borde höjas på grund av ökad arbetsbelastning och försämrad arbetsmiljö.

Och det är kanske fullt rimligt att deras löner höjs. Men det riskerar att slå fel om lönerna enbart höjs på grund av ökad arbetsbelastning och därmed försämrad arbetsmiljö. Om så sker lyckas parterna åstadkomma en sedvanligt dålig kompromiss. Arbetsgivaren ökar sina kostnader för att få samma arbete utfört. Arbetstagarna får dras med den dåliga arbetsmiljön med argumentet, lönen har ju ökat.

Det är min fullständiga övertygelse att om grundproblemet är dålig arbetsmiljö så hjälper inga pengar i världen. Möjligen på kort sikt men på längre sikt kommer problemet tillbaka igen. Men då till en högre kostnad.

Med andra ord får inte lönen stå i vägen för en bättre arbetsmiljö eller avtalad arbetsskyldighet.