LO:s plan står ännu ohotad

2019-03-21 00:00 Calle von Scheele  

Enighet. I över hundra år har LO:s plan för hur arbetarna ska organiseras i olika fack styrt verksamheten. Men i den nyss avslutade hamnkonflikten försökte fristående Hamnarbetarförbundet spräcka den skyddsmur som LO byggt upp mot fri konkurrens och dumpade löner och villkor.

Till LO:s kongress nästa år lär motioner komma in med krav om en ny utredning av organisationsplanen. Senaste den diskuterades var på kongressen 2012. Då skedde inga större förändringar av den lista som visar vilket förbund som organiserar vilken bransch, sektor eller arbetsplats.

Industriförbundsprincipen ”ett fack, ett avtal, en arbetsplats” fick åter godkänt.

– Om du ser på planen som utomstående har den fungerat bra. Arbetsgivarna tycker att vi har en unik modell, säger Per Bardh, avtalssekreterare i Handels och den som för sju år sedan ledde den förra organisationsutredningen i LO.

Syftet med organisationsplanen är att LO och förbunden själva bestämmer vem som ska organisera och har rätten att teckna avtal på ett område. Därmed håller förbunden uppe priset på arbete, och marknadskrafternas påverkan minskas.

– Förbunden själva tycker att planen i perioder har fungerat bra och i andra mindre bra, säger Per Bardh.

När en konflikt om gränsdragning uppstår och förbunden själva inte kan lösa den hamnar konflikten i LO-borgen och landar på avtalssekreterare Torbjörn Johanssons bord. Ytterst är det LO-styrelsen som fattar det avgörande beslutet.

– När vi får ett gränsdragningsproblem tar det mycket tid och resurser och gör väldigt ont.

Till slut måste det ena förbundet få ett negativt besked och släppa en medlemsgrupp. Ofta är inte de berörda medlemmarna förtjusta i ett förbundsbyte.

– Dessa gränsproblem slukar stora resurser när de förekommer. Det är inget vi tar lättvindigt på, säger Torbjörn Johansson.

Industriförbundsprincipen, som numera kallas förbundsprincipen, har kommit i fokus med anledning av den nyss lösta konflikten i Sveriges hamnar. Sedan Hamnarbetarförbundet bröt sig ur Transport i början av 1970-talet har förbundet inte haft ett avtal förrän nu.

Men det nya avtalet betecknas som ett andrahandsavtal. Löner och villkor för alla hamnarbetare avgörs i stället av Transports kollektivavtal med arbetsgivaren. Så kommer det även att vara i fortsättningen.

När Hamnarbetarförbundet nu har ett likalydande avtal är fördelen att även deras företrädare kommer fram till de lokala förhandlingsborden och få delta i medbestämmandet. De får också utse skyddsombud.

Men i nästa avtalsrörelse blir det återigen Transports förhandling med motparten som avgör hamnarbetarnas löneökningar och villkor.

I LO är det enligt organisationsplanen Transport som organiserar dessa arbetare och har avtalet. Så har det varit sedan förbundet bildades av just hamnarbetare i slutet av 1800-talet. Dessutom säger svensk lagstiftning att ett annat förbund inte får tränga undan ett första tecknat kollektivavtal.

Muren mot fristående Hamnarbetarförbundet är alltså hög. Förbundet har haft få alternativ till ett andrahandsavtal.

Inte ens ett medlemskap i centralorganisationen LO skulle vara en framkomlig väg till ett eget självständigt avtal.

– Nej, då säger organisationsplanen att Transport ska organisera hamnarbetarna. Medlemmarna går över till Transport, enligt ett kongressbeslut som är hundra år gammalt.

På Transport är man fortfarande skeptisk till Hamnarbetarförbundets agerande. Efter uppgörelsen konstaterade förbundet i ett pressmeddelande att anställningsvillkoren för alla hamnarbetare i hamnarna även fortsättningsvis kommer att regleras av Transports avtal med Sveriges Hamnar.

– Det Hamnarbetarförbundet håller på med skulle kunna bli en öppning för fler som vill få fram egna lösningar. Min bestämda uppfattning är att man då inte skulle kunna upprätthålla starka avtal, säger Peter Winstén, avtalssekreterare för Transport.

Om något förbund vid sidan av Transport skulle tillåtas lokala överenskommelser i landets hamnar finns risker, hävdar Winstén.

– Många regler förhandlas fram lokalt i hamnarna, som varseltider, genomsnittlig arbetstid per arbetsvecka, ersättningar och bemanningen i respektive skiftlag.

Peter Winstén ser framför sig hur Transports medlemmar går på ett lokalt avtal och Hamnarbetarförbundets medlemmar på ett annat. Dessutom finns personal som jobbar extra i hamnarna och är organiserade i andra förbund.

– En del är till exempel medlemmar i Byggnads eller Seko. Ingen har kunnat berätta för mig vad som ska gälla för dem.

Transports förhandlingschef ser också en viss risk för avtalsshopping i hamnarna.

– Ja, det finns hamnar som konkurrerar med varandra. Om hamnar börjar säga upp folk i framtiden skulle det kunna finnas grupper som sänker sina villkor för att få behålla jobben. Det är jag inte beredd att medverka till.

Transport har tidigare varit med om en gränstvist i hamnarna med Kommunal. I den paketlösning som förhandlades fram på 1990-talet ingick även bussförarna, och Transport har sedan dess ett andrahandsavtal för sina förare.

Det var Kommunal som tog initiativet till en ny gränsdragning. Man såg att den kommunala busstrafiken alltmer lades ut på privata entreprenörer. Efter långa diskussioner och medling av LO:s dåvarande avtalssekreterare lämnade så småningom Kommunal över sina hamnarbetare till Transport i utbyte med deras bussförare.

Men utgångspunkten för gränsdragningen var bussförarna. På den tiden organiserades de i tre förbund: Kommunal för den lokala linjetrafiken, Seko för Swebus långlinjer och Transport för beställningstrafiken.

– Vi tyckte att det var irrationellt att tre fack skulle förhandla om samma yrkesgrupp. De skulle bevaka i stort sett samma yrkesproblem, säger Jan Sjölin, numera medlare, men på 1990-talet avtalsombudsman i Kommunal.

Strategin för att samla buss­förarna i Kommunal kan liknas vid ett schackparti. Först gjorde förbundet upp med Seko. Deras bussförare fördes över i utbyte mot tunnelbanearbetare och elektriker på kommunala elverk.

– Det var en ren affärsuppgörelse mellan oss. Kommunal blev det ojämförligt största fackförbundet för bussförare.

Därefter gjorde Kommunal upp med Transport. I hamnarna organiserade Kommunal servicepersonal och kranförare. Dessa fördes över till Transport i utbyte mot deras bussförare.

– Även det var en effekt av förhandlingar mellan förbunden.

Men processen var svår. LO medlade mellan de två förbunden. Kommunal förde över sina medlemmar, men Transport levde inte upp till sina åtaganden, enligt Jan Sjödin.

– Man kan säga att det var lite bråkigt, även om det skedde under kontrollerade former.

Även i dag finns en grupp bussförare kvar i Transport. För dem har förbundet ett andrahandsavtal som följer Kommunals uppgörelse med de privata bussarbetsgivarna. Kommunal avgör i sina förhandlingar villkoren för gruppen utan medverkan av Transport.

Det är inte ovanligt att förbund byter medlemmar när nya gränser dras upp. Att vara den som enbart släpper ifrån sig medlemmar är en känslig förlust, som förbundsledningarna vill undvika.

Transport har inlett en ny svår diskussion om gränsdragning. Den här gången med Handels. Förbundets avtalssekreterare Peter Winstén har just detta i åtanke när han säger att industriförbundsprincipen fungerar någorlunda bra.

– Svårast är det på terminaler och lager. Även åkerier har i dag annan verksamhet än lastbilstransporter. Och flera förbund organiserar lastbilschaufförer. Förutom Transport finns de i Handels och Seko.

Den nya tvisten gäller treparts­logistik. Ett utomstående företag sköter inte bara transporter utan driver också ofta terminaler och lager åt till exempel en grossist.

Transport anser att dessa företag tillhör deras organisationsområde, men Handels köper inte den analysen rakt av.

Enligt Handels ska de tjänster som entreprenörer tillhandahåller avgöra vilket fack som tecknar avtal.

– En typisk arbetsplats för Transport är terminalverksamhet där stora godsvolymer kommer in till lagret, omdisponeras och går vidare på en ny lastbil, säger Per Bardh, avtalssekreterare på Handels.

Men om varorna kommer in till lagret, packas på hyllor och packas om när beställningar kommer in och skickas iväg till kunder betecknar Handels arbetet som lagerarbete och vill ha avtalet.

– Klara gränsdragningar har blivit mindre tydliga i dag. Företag som har haft en typ av verksamhet utvecklar den så att den sedan kan falla inom två förbunds organisationsområden.

– Ja, vi har en hel del problem med gränsdragningar, säger Per Bardh.

Industriförbundsprincipen: Plan för att minska konkurrens

LO har haft en organisationsplan sedan 1912. Den bygger på principen ett fackförbund och ett avtal för alla arbetare på en arbets­plats. Det kallas förbundsprincipen, i dagligt tal industriförbundsprincipen. Syftet är att hålla upp priset på arbete, alltså löner och villkor, genom att inte konkurrera om medlemmar.

Principer:

Alla arbetstagare som är sysselsatta i samma bransch/före­tag ska tillhöra samma förbund.

Avgörande för vilket förbund som organiserar gruppen är arbetsplatsens verksamhetsinriktning.

Vid blandad verksamhet är det den huvudsakliga verksamheten på arbetsplatsen som avgör förbunds­till­hörighet.

LO:s kongress be­slutar om organisationsplanen. I den finns en lista där man räknar upp varje område som respektive förbund organiserar.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer