Medarbetaravtal blir allt mer sällsynta

2019-11-25 16:18 Lena Gunnars  
Lotta Stern, professor i sociologi vid Stockholms universitet och Ratio.

Medarbetaravtal innebär att alla på en arbetsplats omfattas av samma anställningsvillkor. De var i ropet framför allt på 1990-talet. Men idag verkar de vara sällsynta på landets arbetsplatser, är en slutsatserna i en forskningsrapport från Ratio som presenteras idag.

Lotta Stern, professor i sociologi, har tillsammans med sin kollega Emma Paulsson, som är nationalekonom, för Ratios räkning gjort en forskningsstudie kring medarbetaravtalen ur parternas perspektiv.

– Vi ett annat fokus än en jurist. Vi har olika samhällsdiskurser och teoritraditioner för hur man tänker kring fenomen. Vi tänker att sociala relationer har betydelse, men också institutioner, stabilitet, tröghet och föränderlighet utifrån rådande samhällsordning, säger hon.

På en del arbetsplatser har man försökt göra kollektivavtal som omfattar alla medarbetare, oavsett om den tjänst man har klassas som arbetare eller tjänsteman, så kallade medarbetaravtal.

Hon citerar Percy Barnevik när han i slutet av 1990-talet menade att medarbetaravtal snart kommer att finnas på hela ABB. 1990-talsvisionen var att medarbetaravtalen skulle vara sätt att få till ett mer flexibelt arbete. Så blev det dock inte riktigt. Medarbetaravtalen tycks inte ha fått något riktigt genomslag.

– Några av dem vi talat med säger att skillnaderna mellan arbetare och tjänstemannaavtalen har minskat över tid, både vad gäller pensioner och annat. Men kollektivavtalsutvecklingen har skett internt och inte genom samverkan.  Det ställer till det på så sätt att arbetsgivarna måste  fortsätta definiera arbetare utifrån det ena eller det andra. Det blir mer komplicerat när arbetaren också har andra typen av sysslor, som hör till tjänstemännens sysslor till exempel. Den interna kollektivavtalsutvecklingen löser därför inte problemet med att få en mer flexibel organisering av arbetet, säger Lotta Stern.

Genom att tala med parterna, både på lokal- och branschnivå, har de båda forskarna undersökt hur de så kallade medarbetaravtalen fungerat i praktiken. De har sökt efter svar på frågorna om hur de kommer till och hur parterna tycker att avtalet fungerar. En större fråga som forskarna sökt svar på är om medarbetaravtal kan användas för att modernisera och utveckla kollektivavtalen.

Forskarna konstaterar att Sverige har världens mest socialt segregerade fackliga rörelse. Olika kollektivavtal tecknas för olika grupper av anställda. Samma arbetsplats kan därför ha flera olika kollektivavtal, ett för arbetare, ett för tjänstemän och ett för akademiker.

Lotta Stern och Emma Paulsson var nyfikna på hur kollektivavtalsmodellen svarar på samhälleliga förändringar, som att LO-kollektivet får allt lägre organisationsgrad och att många  mindre företag väljer bort att teckna kollektivavtal. 

– Alla som månar om den svenska modellens vällevnad behöver fundera på hur man ska få med de här nya småförtagen. Företagen som tycker att kollektivavtal är för dyrt och jobbigt och har direkta klagomål om villkoren i kollektivavtalen. Där måste parterna bli mer ödmjuka och försöka ta reda på vad de vill ha och behöver för att fördelarna ska väga mer än nackdelarna, säger Lotta Stern.

Hon konstaterar att det funnits diskussioner om att skräddarsy kollektivavtalen både individuellt för fackliga medlemmar och för arbetsgivare, som inte skulle behöva ställa upp på alla villkor i avtalen beroende på deras storlek.

Studien kretsade kring för- och nackdelar med medarbetaravtal och problem och möjligheter med avtalsformen.

Grundläggande för avtalets hållbarhet är samverkan och samarbete, menar parterna i studien. Bland de parter som arbetar med medarbetaravtal på branschnivå ser man olika aspekter av samarbetsproblem som ett hot mot avtalens överlevnad.

Här är några av rösterna på temat, från rapporten:

”När parterna inte längre samverkar på lokalt plan, då är det ett elände” Tjänstemannafack

”Om intressemotsättningarna blir för stora mellan LO-facken och tjänstemannafacken”

”Om något förbund börjar agera självt”, tjänstemannaförbund

I rapporten framkommer att egentligen ingen tror på medarbetaravtal i framtiden:

”På ett sätt kan jag hoppas, men jag vet faktiskt inte. Ibland känns det som att de fackliga parterna mer driver sina egna specifika linjer och frågor och inte alltid är villiga att samarbeta. Om man tittar på det stora hela som hör och ser. Så på det sättet tror jag kanske inte att det kommer att bli vanligare. Men min förhoppning är att det skulle vara det för jag tror att man vinner ganska mycket på det” lokal arbetsgivarrepresentant.

”Finns förutsättningarna så är det klart. Men frågan är ju: vill de centrala ha mer att göra? Nej jag tror inte det. För det blir ju ett till avtal att hålla reda på”, lokalt arbetarfack.

Forskarna drar också slutsatsen att de centrala parterna gynnas av ”status quo” och att det inte verkar ligga i deras intresse att stödja framväxten av medarbetaravtal.

– Man måste ha ödmjukheten att stabilitet också är bra och att tröghet inte bara är av ondo. Men i en dynamiskt tid finns det kanske mer dynamiska lösningar. Parterna behöver nog prata om det, tror Lotta Stern.

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsrätt