Stålverket trimmar både personal och produktion

I Borlänge har industrierna längs med Dalälven varit ortens lungor i flera hundra år. SSAB Tunnplåt och Kvarnsvedens pappersbruk är fortfarande två av de största arbetsgivarna. Men något har hänt. För första gången arbetar fler inom handeln än inom industrin. Det konstaterar Borlänge kommuns näringslivschef Angelica Ekholm.

– Industrin var störst fram till för två år sedan. Sedan har handeln gått om. Vi har vuxit som handelsstad. Att vi fick Ikea till orten 2013 har betytt jättemycket för utvecklingen. Då började vårt handelsindex klättra ordent­ligt.

Men ännu skriker industrin efter tekniskt kunnig arbetskraft, och kommunen stöttar för att fler unga ska välja en framtid inom industrin.

I september ordnade kommunen evenemanget Borlänge Science Festival. Det var fyra dagar fyllda av aktiviteter och häftiga upplevelser. Huvud­mål­gruppen var familjer med barn i skolåldern. Ståljätten SSAB hade personal på plats och berättade om hur bolaget arbetar med automation i processerna, om hur stålverket ska bli fossilfritt till 2045 och vad som görs med stålet.

Angelica Ekholm poängterar att rekryteringsbehoven inom industrin inte minskar trots att konjunkturen mattas av.

– Det känns som att alla branscher går igenom stålbad till och från. Inom industrin kommer det att behövas specifika kompetenser. Den automatiseras och digitaliseras i snabb takt nu, säger hon på telefon till Lag & Avtal.

Några solstrålar letar sig genom de gula löven i Borlänge. Bara några dagar återstår av oktober. Luften är klar och kall. Vid SSAB:s västra port, stora entrén, väntar kommunikationschefen Anna Östlund och platschefen Mia Eriksson.

– På 1970-talet arbetade 6 000 anställda på stålverket, nu är siffran nere på 1 700, säger Anna Östlund, medan vi går in i ett mötesrum med SSAB:s platschef Mia Eriksson.

Iklädda arbetskläder inför ett besök i produktionen berättar de att bolaget arbetar med en plan över vilken kunskap och personal som behövs i framtiden.

– Vi håller på att skifta en del befattningar för att få in fler automationsingenjörer. Det gör vi i takt med att personal går i pension. Det är långsiktiga planer. Men ett problem i dag är att hitta den kompetens vi behöver. Vi konkurrerar om samma arbetskraft med andra företag i regionen, säger Mia Eriksson.

SSAB samarbetar med både Borlänge kommun och Region Dalarna för att locka den eftertraktade arbetskraften till stålverket.

– Vi försöker bygga broar och samarbeta kring utbildningsprogram och integrationsprojekt. Vi sitter också med i styrelsen för 2047 Science Centers styrelse. Där är det otroligt viktigt att vi är med och påverkar, säger Anna Östlund.

2047 Science Center är en mötes­plats för samarbeten inom natur­veten­skap, teknik och matematik. Den ska vara ett nav mellan skola, akademi och näringsliv. Ett samarbete med högskolan i Gävle pågår också. SSAB försöker rekrytera blivande automationsingenjörer genom att öronmärka sommarjobb till studenter vid högskolan i Gävle. Via de olika kanalerna vill bolaget ändra bilden av industriarbete. Det är långt ifrån smutsigt och bullrigt som förr, säger platschefen Mia Eriksson.

– I dag sitter operatörerna i strump­lästen framför skärmar i operatörs­hytterna.

Många av utbildningarna som de anställda får är lagstadgade, som att truckförare och traversförare måste gå repetitionskurser. Anställda har också planlagd kompetensutveckling enligt avtal. Allt som byggs och byggs om kräver hanteringskunskap. Det finns inbyggt i varje projekt.

Mia Eriksson tittar ut genom fönstret medan hon förklarar hur bolaget tänker kring kompetensutveckling. Hon uppskattar att runt 80 procent av det som de anställda lär sig sker via så kallad ”on-the-job-training”, alltså på arbetsplatsen.

– Du jobbar kanske som värmare och lär dig samtidigt andra roller. Det finns ingen utbildning som gör att man kan lära sig alla våra system.

Arbetsgivarna och fackförbunden har kompetensavtal som gäller för SSAB i Sverige. Där framgår att arbetsgivaren är ansvarig för de anställdas kompetensutveckling, och facken ska se till att medlemmarna utvecklas med stöd av avtalet.

Mia Eriksson hoppas på tydligare avtal för kompetensöverföring när Svenskt Näringsliv nu förhandlar med motparterna om trygghet och omställning på central nivå.

– Det är svårt med avtalstolkningarna, till exempel av TOF-avtalet. Det behövs mer flexibilitet, framför allt när de anställda helt ska byta roller. Det kan finnas tillfällen när de be­höver sätta sig i skolbänken. Då gäller det att veta vad de behöver lära sig. Det försvårar också att det kommer att förskjutas, vad som är tjänste­manna- och arbetaruppgifter. Där behöver vi synka ihop oss, fack och arbetsgivare.

Det så kallade TOF-avtalet, Trygghets- och flexibilitetsavtalet, slöts centralt 2013 mellan Stål- och Metall Arbetsgivareförbundet och IF Metall. Det ger företagen inom stål- och metallindustrin möjlighet att vid behov tillämpa varierad arbetstid för att kompensera effekterna av sväng­ningar i konjunkturen.

Sture Bergvall, ordförande för järnbruksklubben vid SSAB i Borlänge, tar emot i klubbens lokaler, som ligger i ett brunt tegelhus en bit utanför bolagets grindar. Han bjuder på kaffe och kakor i fikarummet medan han berättar om bakgrunden till avtalet. Han börjar prata om finans­krisen som startade 2008. På SSAB i Borlänge ledde den till varsel, både strax före jul 2008 och våren 2012. Det var viktigt att snabbt hitta en lösning.

– Vi ville göra ett system som skulle kunna funka i en nedgång. Problemet man hade vid stora varsel var när konjunkturen vände och man skulle börja leta efter folk igen.

– Om arbetsgivaren ville ha fler skiftlag fanns inga att tillgå. Att få till ett fungerande skiftlag kan ta ett år, så vi hamnade på efterkälken. Därför avsatte vi en del pengar i det här avtalet. Företaget lade också till en del. Tack vare avtalet har ingen behövt sägas upp de senaste åren, konstaterar Sture Bergvall nöjt.

Två år efter att TOF-avtalet slöts drabbades SSAB i Borlänge av ett stort varsel. Produktionen av galvaniserad plåt och färgbelagd plåt skulle flyttas till Finland. Borlänge skulle specialisera sig på varmvalsade och kallvalsade produkter av tunnplåt. Två beläggningslinjer försvann, en hade redan försvunnit 2011.

I mötesrummet innanför grindarna funderar platschefen Mia Eriksson på samarbetet med de lokala facken. Hon tycker att det är gott och att fackets företrädare varit kreativa när det gäller hur TOF-avtalet kan användas. Hon nämner att i stället för att säga upp personal 2015 gavs de andra arbets­uppgifter enligt ett schema.

– Det bästa var att vi då kunde använda avtalet till att göra en kompetensöverföring från de som var mest erfarna men som ännu inte hade gått i pension. Sedan hade vi naturliga pensionsavgångar. Till sist var vi nere på grundbemanning, utan att någon hade behövt sägas upp.

Nu viker konjunkturen igen och TOF-avtalet är åter aktuellt. På IF Metalls avtalsområde används det beroende på hur mycket det är att göra i produktionslinjerna. Utöver det kan tjänstemännen gå ner i arbetstid.

Många ser möjligheten att vara hemma med full betalning som en extra betald ledighet, berättar Sture Bergvall.

– Men man ska inte vara glad om man får ”tofa”. Då är det nedgång på gång. Hade vi inte haft vårt avtal skulle vi antagligen ha fått diskutera varsel.

Sture Bergvall tycker att det vore ”tacknämligt” med någon form av utbildning under dagarna när medlemmarna är ”hemma” under lågkonjunkturer. Avtalet skulle också kunna användas mer när det finns tid och möjligheter till utbildning på arbetsplatsen, tänker han.

– Man skulle ha ett skafferi av utbildningsinsatser som kunde sättas in ganska snabbt och koppla det till skiftlagen, säger Sture Bergvall, som ständigt funderar på hur avtalet kan användas för att hålla medlemmarnas kompetens aktuell och slippa varsel.

Divisionens anställda i Europa ska snart genomgå en två och en halv veckas säkerhetsutbildning. Den syftar till att öka säkerheten inom hela SSAB. Utbildningen är viktig och alla måste gå. Samtidigt får produktionen inte stanna av. Det är en utmaning. Både fack och arbetsgivare hoppas att en lösning på det problemet kan bidra till att hitta sätt att genomföra andra utbildningsinsatser. Det behövs. Bland annat när hela koncernen ställer om till fossilfri produktion. Under nästa år tar SSAB i Borlänge fram en plan för hur värmningsprocesser och fordonspark ska bli helt fossilfria.

– Där ingår vad vi behöver ha för kompetens. Om vi ska ha en helt annan värmningsprocess behöver vi andra kompetenser också, säger Mia Eriksson.

I fackets lokaler är ordföranden Sture Bergvall ändå lite självkritisk. Han är nöjd med mycket och konstaterar att det redan finns avtal om kompetensutveckling – men kanske hade klubben kunnat kräva mer än den gjort.

– Det har väl rullat på. Folk som anställs nu har en helt annan utbildning än tidigare och det kommer också andra krav från våra kunder.