”Arbetsgivaren ska avgöra vem som får vara kvar”

2015-12-08 12:09 Lennart Kriisa  

MOT VÄGGEN. Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna, tror att arbetsrätten förändras inom de närmaste åren. Politikerna och arbetsmarknadens parter ligger i startgroparna.<br/>– Vi arbetsgivare är tydliga med vad vi vill.

Arbetsgivarna anklagar Riksbanken för att ha drivit upp fackens krav. Men bakom den bittra ytan finns förhoppningar om att hitta rätt nivå i avtalsrörelsen. Där­efter väntar samtal som kan leda till att hela arbetsrätten förändras.

Hur mår era medlemsföretag?

– Stålindustrin har det jättetufft, utbudet av stål är enormt. För massaindustrin och verkstäder är läget mer positivt.

Hur påverkar skillnaderna avtalsrörelsen?

– Branscherna inom industrin har alltid haft olika positioner i konjunkturen. Vi måste se till de långsiktiga konsekvenserna för konkurrenskraften.

Varför övergav ni inflationsmålet?

– Det där är vad våra motparter påstår. Inflationsmålet har aldrig varit en parameter i industriavtalet. Vi har alltid utgått från konkurrenskraften.

Du är irriterad på Riksbanken?

– Riksbanken lägger sig i det som är parternas ansvar och skapar förväntningar på avtalsrörelsen, så ska inte en myndighet agera.

Vad händer när inflationsmålet ligger lägre än inflationen, då kommer ni väl själva att hänvisa till vad Riksbanken önskar?

– Nej, vi kommer fortsätta att utgå från konkurrenskraften. Vi vill komma bort från det begreppet.

Blir det svårare att försvara märket nu när det inte blir någon samordning inom LO?

– Inte för vår del. Våra motparter är bundna av industriavtalet. Vi kommer förhandla precis som tidigare. Medlingsinstitutet kommer verka för att alla avtal hamnar på samma nivå som märket, eftersom det gynnar samhällsekonomin.

Kan du se några brister med den nuvarande ordningen, att det är industrin som sätter nivån och att alla andra ska följa den?

– Industriavtalet har tjänat Sverige väl, men löneökningarna har legat lite för högt för arbetsgivarna. Avtalet har inte hjälpt oss att hamna på rätt nivå.

Den främsta kritiken mot industriavtalet är att den låser fast de relativa löneskillnaderna, att vissa grupper, som lärare och undersköterskor, inte får en chans att komma i fatt andra grupper.

– Det där har jag otroligt svårt att förstå. Hur jobbar man med löneavtalen egentligen? Det måste ju finnas enorma möjligheter att omfördela löner inom olika avtalsområden, att ge dem som är duktiga högre löner. Sedan vore det väldigt bra om vi fick fler kvinnor inom industrin.

Är det rimligt att industriarbetare tjänar tre­tusen kronor mer i månaden än en under­sköterska?

– Lönerna är ett resultat av tidigare förhandlingar. Det går inte att jämföra.

Varför inte? En undersköterska och en industriarbetare har väl ungefär samma utbildningskrav och ansvar.

– Nej, du kan jämföra liknande yrken inom samma bransch, inte löner mellan helt olika branscher. Det finns inga sådana system för arbetsvärdering.

Men att samordningen inom LO kraschat, påverkar det verkligen inte er alls?

– Nej, det är ett internt fackligt problem. Det har inget med oss att göra, förutom att det sprider osäkerhet.

Ni för samtal med Metall och Handels om att förändra arbetsrätten. Vad har ni för mål?

– Samtalen är pausade under avtalsrörelsen men vi vill att anställningstiden ska få mindre betydelse vid nedskärningar. Arbetsgivaren ska redovisa kompetensbedömningen och sedan avgöra vilka som får vara kvar.

Ska arbetsgivaren helt själv avgöra vem som är kompetent? Hur ska ni övertala facken att gå med på det?

– Frågan är inte diskuterad i botten. Men den som tror att anställningstid ger trygghet är fel ute, bara kompetens kan ge verklig trygghet. Man måste också se detta utifrån en helhet, att de som lämnar verksamheten får goda möjligheter till omställning.

Även inom politiken börjar det röra på sig. Moderaterna beslutade på sin stämma att reformera arbetsrätten. Hur reagerade du?

– Jag är förvånad över att man inte uppmärksammat arbetsmarknadens behov tidigare. Maktbalansen behöver förändras vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Dessutom behöver konfliktreglerna förändras, till exempel reglerna för sympatiåtgärder. Det är orimligt att arbetsgivare som har fredsplikt ska löpa risk för arbetsmarknadskonflikter.

På den punkten verkar ni ha fått med flera partier.

– Ja, Centern har varit tydligast men även övriga allianspartier har börjat agera i den frågan.

Hur tror du arbetsrätten ser ut om fem år?

– Jag tror att den kommer att ha förändrats. Svenskt Näringsliv och PTK har gjort flera försök, de politiska partierna är intresserade och vi diskuterar med våra motparter. Tiden är mogen.

Kör yoga till klassisk musik

Titel: Vd för Industri­arbetsgivarna.

Bakgrund: Jur kand, förhandlingsdirektör på Skogsindustrierna 2006, vice vd på samma organisation 2011, vd för Industri­arbetsgivarna sedan 2012.

Ålder: 53.

Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad.

Utanför jobbet: Kör ett yogapass till klassisk musik på 25–30 minuter varje morgon, skridskor, löpning, film, teater, böcker. Nu läser jag Urban Express av Per Schlingmann och Kjell A Nordström, den är riktigt bra. På tur står andra boken om Blekingegadeligan.

Lennart Kriisa

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer