Åtstramningar trumfar inte diskriminering

Men om den kan ses som ett led i att främja en balanserad åldersstruktur på arbetsmarknaden kan den legitimera särbehandling.

När Grekland drabbades av finanskrisen i början av 2010-talet infördes flera åtgärder för att minska de offentliga utgifterna. En arbetsrättslig åtgärd var att införa en så kallad ”personalreserv” i vilken arbetstagare som närmade sig pension kunde placeras i upp till två år.

Att bli placerad i personalreserv ska enligt grekisk rätt betraktas som en förhandsanmälan om uppsägning. En arbetstagare som placerats i personalreserv ska erhålla 60 procent av sin tidigare lön, men den lön som betalas ut ska kvittas mot eventuella avgångsvederlag.

Greklands högsta domstol ställdes inför frågan om reglerna om personalreserv var förenliga med EU:s diskrimineringsrätt sedan en arbetstagare som hade placerats i personalreserv drivit ett mål dit.

Arbetstagaren hade yrkat att arbetsgivaren skulle betala den mellanskillnad som han ansåg sig ha förlorat till följd av placeringen i personalreserv och motiverade sin talan med att de grekiska reglerna var diskriminerande mot äldre.

På fråga från den grekiska högsta domstolen meddelade EU-domstolen i sin dom att sparåtgärden var förenlig med EU:s diskrimineringsregler, eftersom den syftade till att uppfylla ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik.

Till denna slutsats kom EU-domstolen efter att först ha konstaterat att reglerna om personalreserv visserligen innebar särbehandling på grund av ålder, eftersom bara äldre arbetstagare kunde bli föremål för dem.

Enligt artikel 6 i likabehandlingsdirektivet finns dock en särskild regel som legitimerar särbehandling på grund av ålder. Enligt undantagsregeln i artikel 6 är det inte diskriminerande att särbehandla på grund av ålder om det görs på ett objektivt och proportionerligt sätt som motiveras av till exempel ett sysselsättningspolitiskt eller arbetsmarknadsmässigt ändamål.

I bedömningen av huruvida åtgärderna uppfyllde kraven enligt undantagsregeln i artikel 6 betonade EU-domstolen att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.

Domstolen fastslog vidare att budgetåtstramningarna i sig inte är ett berättigat ändamål som legitimerar särbehandling. Att Grekland riskerade att gå i konkurs och att stabiliteten i euroområdet hotades påverkade inte den bedömningen.

Däremot är det, enligt EU-domstolens praxis, ett berättigat sysselsättningspolitiskt  ändamål att verka för en balanserad åldersstruktur på arbetsmarknaden.

EU-domstolen menade att systemet med personalreserver har inneburit att uppsägning av yngre arbetstagare därmed har undvikits och att det är sysselsättningspolitiskt motiverat. Trots att åtgärden motiverades finanspolitiskt, eftersträvade den även sysselsättningspolitiska ändamål som avses i artikel 6.

Domstolen fastslog även att åtgärderna varit proportionerliga och objektiva. De grekiska reglerna är därför förenliga med EU-rätten.