Avtal begränsar inhyrd personal

2015-04-22 23:00  

Bemanningsdirektivet riktar sig till behöriga myndigheter och har inte direkt effekt. Därför ska inte finska arbetsdomstolen pröva om ett kollektivavtal som begränsar arbetsgivares möjligheter att hyra in arbetskraft strider mot direktivet.

Det finska fackförbundet Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund yrkade vid finska arbetsdomstolen att arbets­givarorganisationen Öljytuote och dess medlemsföretag Shell Aviation skulle göras ansvariga för kollektivavtalsbrott.

Enligt kollektivavtalet får bara inhyrd arbetskraft från bemanningsföretag användas vid arbetstoppar eller för begränsade arbetsuppgifter som inte kan utföras av företagens egen personal.

Shell Aviation hade under lång tid använt sig av inhyrd ­arbetskraft från bemanningsföretag för sin verksamhet vid finska flygplatser. Arbetsgivar­parterna hävdade att kollektiv­avtalets begränsning av inhyrning av arbetskraft inte var förenlig med bemanningsdirektivet.

Enligt artikel 4.1 i bemanningsdirektivet får endast begränsningar av anlitande av arbetskraft som hyrs ut från bemanningsföretag motiveras av allmänintresset. Allmänintresset ska förstås som arbetstagarskydd, krav på hälsa och säkerhet i arbetet eller behovet av att garantera att arbetsmarknaden fungerar väl och att missbruk förhindras.

Arbetsgivarparterna menade att kollektivavtalsbestämmelsen inte var motiverad av ett sådant allmänintresse och att den finska arbetsdomstolen därför inte fick tillämpa kollektivavtalsbestämmelsen.

Den finska domstolen ställde tre frågor till EU-domstolen. Den första frågan gällde om ­direktivet var direkt tillämpligt i nationell domstol så som ­arbetsgivarparterna menade. De två övriga frågorna handlade om hur den finska domstolen eventuellt skulle tolka bemanningsdirektivet. Med anledning av sitt svar på den första frågan, svarar EU-domstolen inte på de två andra frågorna.

Normalt sett ska bestämmelser i ett EU-direktiv implementeras genom nationell lagstiftning för att kunna tillämpas i nationell domstol mellan enskilda. Enligt äldre praxis från EU-domstolen kan dock bestämmelser i ett direktiv ha så kallad direkt effekt och därmed vara direkt tillämpliga i nationella domstolar.

EU-domstolen konstaterar att den aktuella bestämmelsen i bemanningsdirektivet inte ska anses ha sådan direkt effekt. Domstolen betonar att bestämmelsen finns under rubriken Översyn av begränsningar eller förbud i direktivet och att den, läst i sitt sammanhang, riktar sig till behöriga myndigheter och inte till domstolar.

Att göra en översyn av de nationella bestämmelserna och att informera kommissionen om resultatet av översynen kan inte fullgöras av nation­ella domstolar. Den nationella översynen innebär inte att medlemsstaterna åläggs att införa viss lagstiftning, utan att bemanningsdirektivet i stället uppställer vilka ramar som ska gälla för regleringsverksam­heten.

 

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna