Bankbossen som vet vad facket vill

2015-05-07 13:35 Lennart Kriisa  

LENNART KRIISA MÖTER. Gunilla Grenö, vd för bankarbetsgivarna BAO, har förmodligen rekordet i att byta sida på arbetsmarknaden. Tre gånger har hon växlat mellan att företräda arbetsgivarorganisationer och fackförbund.<br/>– Utmaningen är att lära sig den nya organisationens värderingar, säger hon.

Ni har precis tecknat ett nytt centralt ­avtal med fackförbunden. Vad är du mest nöjd med?

– Att det löper tills vidare och är sifferlöst. Vi vill decentralisera lönebildningen, den ska ske ute på företagen och det har vi lyckats med.

Men individgarantin är kvar.

– I en förhandling måste man ge och ta. Individgarantin finns kvar i avtalet under tre år, sedan försvinner den. Den som är lågpresterande har inte heller rätt till ­individgarantin, men då måste arbets­givaren kunna visa en handlingsplan för hur den anställde ska öka kunna öka sin prestation.

Och om facket hävdar att den anställde inte alls är lågpresterande?

– Då bestämmer arbetsgivaren i slutänden. Vi ville få bort individgarantin helt, lön ska sättas utifrån individens prestation.

Varför lyckas ni inte övertyga fackförbunden om detta?

– Frågan ska väl i första hand ställas till ­Finansförbundet, men deras grundläggande utgångspunkt är att säkerställa samtliga medlemmars löneökning. Den kommer vi aldrig att kunna förändra. Alltså måste vi hitta konstruktioner som ändå ger en trygghet i den uppfattningen.

Du har tidigare företrätt fackförbund. Är det inte svårt att byta ideologi?

– Jag kommer från Saco-sidan, till många delar tänkte vi likadant som arbetsgivarna. Men i grunden är det viktigt att personligen kunna dela ideologi med den man företräder. Även om du byter mellan olika fackliga organisationer är utmaningen att förstå och acceptera den nya organisationens värderingar. Den delen har gått ganska fort när jag har bytt jobb.

Vad har du för nytta av din fackliga bakgrund, nu när du företräder arbets­givarna?

– En förståelse för motparten. Just förståelse är viktigt i en förhandling för att komma framåt.

Kan du tänka dig att gå tillbaka till den fackliga sidan?

– Just nu har jag inga sådana planer.

Banksektorn kritiseras för osakliga löneskillnader. Enligt SCB var skillnaden 26 procent mellan kvinnliga och manliga banktjänstemän och kreditrådgivare ­under 2013.

– När vi brutit ner siffrorna har vi sett att de oförklarade löneskillnaderna inte är så stora, men de finns ändå där. Vi har jobbat otroligt mycket med det här sedan förra avtalet och känner att vi är på rätt väg.

Hur är det med tempot?

– Det går framåt. Under förra avtalet drog vi i gång projektet ”Lika lön”. Årliga lönekartläggningar är ett krav och varje chef har till uppgift att se vad som kan göras. Enligt det nya avtalet ska även likvärdigt arbete jämföras. Jag hoppas att det ökar tempot ytterligare för att säkerställa att det inte finns osakliga löneskillnader.

När går ni i mål?

– När alla medlemsföretag säger till oss att de inte längre har några osakliga löneskillnader. Jag vet inte hur lång tid det tar, men jag är säker på att vi når dit.

Klarar arbetsmarknadens parter det här själva? Att kvinnor är föräldralediga längre tid än män kan väl inte ni göra ­något åt?

– En sak som vi gör är att vi fyller ut lönen vid föräldraledighet, ett syfte med det är att männen ska kunna se att även de kan vara hemma med sina barn.

Så manliga bankanställda tar ut större del av föräldra­ledigheten än ­genom­snittet på arbetsmarknaden?

– Nej, vi sticker nog inte ut. När vi införde löneutfyllnaden ökade männen sitt uttag men sedan har det planat ut. Vi jobbar ­vidare med alla pusselbitar för att få bort de osakliga löneskillnaderna.

Många tjänster har försvunnit inom banksektorn, fortsätter den trenden?

– I mitten på ­1990-talet hade vi ett stålbad, då ­försvann kanske 10 000 arbetstillfällen. Under de senaste åtta åren, så länge som jag har varit här, har ungefär 4 000 arbetstillfällen försvunnit successivt Nu känns det ganska stabilt.

Man hör inget om upp­sägningar från bankerna.

– Nej, några banker har haft omställningsprogram men mest har det handlat om nat­urliga avgångar. Vi har inte haft några stora nedskärningar med Las-förhandlingar.

Behöver Las förändras? Ska kompetens avgöra mer än anställningstid vid nedskärningar?

– Vi driver inte den frågan. Vi kan hantera arbetsrätten inom våra avtal.

Hur mår de bankanställda egentligen? Det gnälls ju ständigt i media över att vinsterna är för höga och att kunderna ska spela ut bankerna mot varandra.

– Trycket mot de anställda har ökat, visst är det så. Kunderna vänder sin irritation mot den de möter på kontoren. Men frågorna som uppstår hanteras ­primärt inte av oss som arbetsgivarorganisation utan av bankerna.

Det finns väl inget som hindrar er från att delta i debatten?

– Nej, men vi har valt den här vägen. ­Situationen kan se olika ut på de olika bankerna och därför hanteras frågorna bäst så.

Gunilla Grenö

Ålder: 49 år.

Gör: Vd/arbetsrättsjurist för BAO som organiserar så gott som samt­liga banker i Sverige. Även till bankerna närstående företag som försäkrings-, finans-, fond-, kredit-, data- och fastighetsföretag ingår. Runt 150 delägare sysselsätter runt 47 000 arbetstagare.

Bor: Lägenhet i Henriksdals­hamnen i Stockholm.

Familj: Sambo.

Utanför jobbet: Renoverar ett nyinköpt fritidshus på Värmdö.

Bakgrund: Juristlinjen vid Uppsala universitet, har därefter växlat mellan att företräda fack och arbets­givare. Först på Psykologförbundet, vidare till regeringskansliets förhandlingsavdelning, därefter Jusek, sedan Fastigo (fastighetsbranschens arbetsgivarorganisation), åter till Jusek (förhandlingschef) för att gå vidare till BAO.

Lennart Kriisa

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer