En personlig assistent arbetade hos brukaren från april 2012 till september 2015. I maj 2015 anmälde assistenten till arbetsgivaren att hon var utsatt för rasistiska och sexuella trakasserier av sambon. Hon blev strax efteråt sjukskriven och återkom inte i tjänst innan hon blev uppsagd av bolaget.
Frågan är om arbetsgivaren har varit tvungen att utreda och åtgärda trakasserierna enligt andra kapitlet, paragraf 3 i diskrimineringslagen. Paragrafen ålägger arbetsgivaren att utreda när någon som arbetar eller praktiserar hos arbetsgivaren trakasserar en kollega. För att skyldigheten skulle gälla i detta fall måste sambon i praktiken ha varit arbetsledare och jämställas med en anställd arbetsledare.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ger brukaren rätt till inflytande och självbestämmande. Sambon var fullmaktshavare för brukaren och utövade dennes inflytande.
Arbetstagaren hade överklagat en tingsrättsdom som avslog ett skadeståndskrav på 20 000 kronor och i övrigt ogillade käromålet.
Arbetsdomstolen: Det är ostridigt att brukarens sambo inte var anställd eller hade uppdrag hos bolaget. Däremot har brukaren genom reglerna i LSS stort inflytande över hur assistansen ska utföras, men det innebär inte att assistansbolaget har delegerat arbetsledningsrätten till brukaren. Denne har som kund rätt till inflytande över assistansen, men det kan inte likställas med någon som utför arbete för bolagets räkning.
DOMSLUT
Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut. Malmö mot diskriminering ska ersätta bolaget för dess rättegångskostnader i tingsrätt och Arbetsdomstolen med sammanlagt 2 042 kronor.
.jpg)
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.