Bussförare: SD-reklam var en säkerhetsrisk

2016-02-24 23:00 Ann Norrby  
”Det skulle kännas som en skam att köra omkring med en buss med Sverigedemokraternas reklam. Jag skulle också vara rädd för att bli hotad”, säger en av bussförarna i sitt vittnesmål i AD. Teckning: Carina Eriksson

Inför valet 2014 köpte Sverigedemokraterna reklamplats på bussar som kör i Stockholms innerstad. Trafiken sköts av Keolis, men det är Storstockholms lokaltrafik, SL, som bestämmer över reklamen.

”Stoppa det organiserade tiggeriet”, var Sverigedemokraternas budskap som de ville föra ut till stockholmarna.

Syndikalistiska Bussarbetssektionen bedömde att reklamen kunde vara en arbetsmiljörisk. Sektionen utlyste därför en blockad som innebar att medlemmarna varken skulle köra bussarna eller befatta sig med dem på något annat sätt. Blockaden skulle börja omedelbart.

– Vi ska undvika hot och våld, säkerheten ska gå först både för oss och för resenärerna. Det är vi som får ta konflikter och konfrontationer, säger en av Keolis bussförare i Arbetsdomstolen. Hon var en av dem som vägrade köra bussarna med SD-reklamen.

Det är Sveriges Bussföretag som har stämt Bussarbetssektionen och krävt 100 000 kronor i allmänt skadestånd. Merparten av skadeståndet motiveras av att sektionen satte i gång sin blockad omedelbart, utan att vänta den sju dagar långa varseltiden som normalt gäller. Jan Bergman, Transportgruppens chefsjurist, är arbetsgivarorganisationens ombud.

– Sektionen hade ingen anledning att bryta mot reglerna om varseltid. Dessutom var varslet otydligt, säger han.

Jan Bergman räknar upp fyra brister i varslet. Det innehöll varken uppgifter om vilka personer eller vilka arbetsplatser det omfattade. Inte heller beskrevs hur bedömningen av om en buss utgjorde en sådan arbetsmiljö­risk att den ingick i blockaden skulle göras och slutligen definierades inte när ”omedelbart” inträffade.

– Blockadens primära syfte var i själva verket att hindra SD från att sprida sitt budskap, men det gömdes bakom det traditionella fackliga kravet på en god arbetsmiljö, säger Jan Bergman.

Syndikalisternas ombud, SAC:s fackliga samordnare John Nordmark, håller inte med.

– Målet med blockaden var att förarna och resenärerna skulle slippa hot och våld. För att garantera det, krävdes att den sattes i gång omedelbart, säger han.

John Nordmark anser att sektionen hade lagen på sin sida. Arbetsmiljö­skälen till blockaden var ett giltigt hinder mot att vänta sju dagar på att låta den träda i kraft, enligt honom.

– Sektionen kände alltför stark oro för sina medlemmar, svarar Jan Bergman.

Det var inte bara Syndikalisternas sektion som såg SD-reklamen som en arbetsmiljörisk. Kommunal­arbetareförbundets skyddsombud hade några dagar tidigare stoppat arbetet vid Söderhallens bussdepå med det motivet innan reklamen hade satts på bussarna. Men skyddsstoppet hävdes av Arbetsmiljöverket. Verket ansåg inte att reklamen innebar en omedelbar risk eller allvarlig fara för arbetstagares liv.

Den 25 augusti började 40 bussar med SD-reklamen att rulla i Stockholm.

Bussdepån där de stod fick extra bevakning, väktare placerades också ut vid en del av bussarnas ändhållplatser. Depåchefen för Söderhallen beskriver att flera förare uttryckte sin ovilja att köra bussarna med reklamen.

– De tyckte inte att det var speciellt kul att köra dem. Det fanns också en oro bland förarna för att de skulle utsättas för hot och kränkningar, säger depåchefen.

Keolis tog in extra resurser för att ersätta förarna som omfattades av blockaden, två förare var standby på vardagarna och en på helgerna.

Den första bussföraren som vittnar i Arbetsdomstolen vägrade att köra en av bussarna med SD-reklam blockadens första dag.

– Jag talade om för resenärerna att bussen var satt i blockad. De flesta gick av och en mörkhyad resenär tackade mig, säger han.

Bussföraren meddelade sin enhetschef och fick sedan avlösa en annan förare som hade kört en buss utan SD-reklam.

Under rättegången i AD blir det aldrig klarlagt om Keolis upprättade en lista över vilka som deltog i blockaden. En av cheferna, som försökte få namnen från sektionen när varslet lades, nekades det. En av bussförarna som vittnar hävdar att det fanns en lista, han såg det när han anmälde sig för körning.

John Nordmark tycker att det ska bli intressant att få veta hur AD bedömer vad ett varsel ska innehålla.

– Sektionens varsel såg ut som de brukar, det stod att medlemmarna i organisationen omfattades. Att kräva att namn skulle anges skulle vara en otillåten begränsning av stridsåtgärderna, avslutar han.

Bussektionens blockad avslutades när anledningen till den, Sverigedemokraternas reklam, togs bort från bort i och med valet den 14 september.

Ann Norrby

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna