Därför sprider vinnarna myter

2015-08-26 23:00 Ann Charlott Altstadt  
Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Det finns väl knappt någon som missat att vi numera lever i kunskapssamhället. Begreppet är så intuitivt övertalande att det snabbt svalts och alla nickar instämmande: Ja, det krävs ju universitetsexamen för att skruva i en glödlampa nuförtiden och det händer så mystiska saker på nätet att bara några få fattar.

Men vad tusan är ett kunskapssamhälle egentligen? Behövde man verkligen ingen kunskap förr eller bärgade man skörden ungefär när man kände för det?

Det var inte länge sedan vi dagligdags fick höra att vi levde i tjänstesamhället, att det gjorde välfärdsstaten föråldrad och att den enda lösningen var privatiseringar. De med makt brydde sig aldrig om att förklara varför det ena måste leda till det andra och ingen journalist ställde frågan. Så jag undrar hur begreppet kunskapssamhälle påverkar våra föreställningar?

Termen har på något vis avskaffat motsättningen arbete-kapital och i stället dragit upp en ny konfliktlinje. Striden i vårt samhälle står mellan vanliga människor med superavancerade jobb mot de som helt enkelt är för korkade och därför naturligt har sållats bort som arbetslösa. Den ena gruppen bidrar och den andra lever på bidrag men har sig själv att skylla.

Vinnarna i kunskapssamhället tros vidare  vara så oumbärliga att de dikterar villkoren för arbetsgivarna och gör fackföreningar onödiga. De besitter också en enorm social kompetens medan förlorarna är för enfaldiga för att fatta  att de måste kunna hålla powerpoint-presentationer om ekologiska kaffebönor och charma kontorspersonal om de vill ha städjobb.

Sociologen Roland Paulsen tillhör dem som ifrågasätter att vi ens lever i ett så kal­lat kunskapssamhälle. Han hävdar, i boken Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen (2015), att de flesta jobb tvärtom blivit mycket enklare att utföra. Arbetsgivarna kräver dock hög utbildning helt enkelt för att de kan och högskolan fungerar som förvaringsplats för den övertaliga arbetskraften. Universitetsexamen har blivit en nödvändig men tom symbol. Paulsen refererar till en undersökning som visar att civilingenjörer bara har användning av cirka 20 procent av sin utbildning. Och en bagare som förr behövde kunna en massa om jäsningsprocesser och ­baktemperaturer klickar i dag på dataskärmens ikon.

Åtgärdsprogrammen för de arbetslösa handlar sällan om utbildning trots att det borde vara högsta prioritet i ett så kallat kunskapssamhälle. Arbetslösheten ska i stället fixas genom att klämma in de 400 000 utan jobb på de 40 000 lediga platserna genom att höja kunskaperna i cv-skrivning och undervisning i aktuell management-svada inför arbetsintervjuer. Kunskapssamhället verkar mer handla om att kunna sälja in sig själv och snacka upp sitt varu­märke trots att du kanske bara ska jobba med att steka hamburgare.

För vad vi än kallar vårt samhälle så måste konsulterna och debattörerna, som tar betalt för att sprida myterna om vår nya sköna värld, fortfarande få croissanten serverad och lägenheten städad av dem som måste slåss om låglönejobben.

Ann Charlott Altstadt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsrätt