”Det går inte att anpassa mer”

2020-11-12 00:00 Kamilla Kvarntorp  
Domstolshandläggare vid en tingsrätt sades upp på grund av personliga skäl, med hänvisning till låg prestationsförmåga, bristande skicklighet och allvarliga samarbetssvårigheter. AD ska avgöra om arbetsgivaren hade vidtagit lämpliga stöd- och anpassningsåtgärder.

PÅ PLATS I AD. Det är åtta åhörare som har hittat till sessionssal A i Arbetsdomstolen, den första av två huvudförhandlingsdagar i mitten av september. Några av dem arbetar med hr-frågor och var intresserade av vilket ansvar arbetsgivare har för att anpassa arbetet till anställda med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Målet rör om det fanns saklig grund för att säga upp en domstolshandläggare, med konstaterade dyslexi- och autismdiagnoser, av personliga skäl. Före lunch tar handläggaren plats i vittnesstolen och berättar att hon ­anställdes vid Uppsala tingsrätt i augu­sti 2015. Redan efter fyra ­månader övergick provanställning till en tillsvidareanställning.

Hade arbetsgivaren några synpunkter på hur arbetet sköttes under provanställningen, frågade hennes ombud Henric Einarsson.

– Arbetsgivaren hade inga synpunkter på vare sig arbetsprestationer, samarbetsförmåga eller att jag skulle ha misskött mig på något sätt, svarade handläggaren.

I sakframställan tidigare på morgonen redogjorde arbetsgivarens ombud, Linnéa Littorin, för att handläggaren hade svårigheter redan från början.

– Eftersom arbetet som domstolshandläggare är komplicerat och ­ställer krav på stor flexibilitet och anpassningsförmåga var det inte så anmärkningsvärt. Men efter att hon erbjöds en tillsvidareanställning förväntades hon kunna utföra en del ­arbete på egen hand, sa hon.

Det blev, enligt arbetsgivaren, tydligt att handläggaren inte kunde ­arbeta självständigt efter att hon hade tillsvidareanställts. Arbetsgivaren ansåg inte bara att prestationen var låg; kvaliteten på arbetet som utfördes var också låg. Handläggaren gjorde många fel och tog tid från andra som var tvungna att rätta, kontrollera och hjälpa henne.

Domstolshandläggaren hade även, enligt arbetsgivaren, stora samarbetsproblem.

– I grunden vill T själv bestämma vad hon ska göra, när och hur hon ska göra det. Det går inte på en sådan här arbetsplats. Man måste följa de arbetsledningsorder man får och man måste kunna samarbeta, sa Catarina Barketorp, lagman vid Uppsala tingsrätt, under ett förhör i tingsrätten, som spelades upp i Arbetsdomstolen under eftermiddagen.

Läs mer: AD: Rätt att säga upp jurist med dyslexi

Vid ett tillfälle härmade och skrek handläggaren också efter sin chef, enligt arbetsgivaren. Samarbetet med kollegerna fungerade inte heller, menar arbetsgivaren. De förväntades utföra allt arbete och tyckte att det var svårt att kommunicera med hand­läggaren om bland annat arbetsfördelning.

Bland annat till följd av samarbetsproblemen flyttades domstolshandläggaren till en ny avdelning i oktober 2018.

En tid in i anställningen hade handläggaren informerat arbetsgivaren om att hon hade dyslexi. Några veckor innan hon blev uppsagd, i juni 2019, hade hon lämnat in ett psykiatriskt utlåtande där det anges att hon även har diagnosen autism nivå 1:1, det som tidigare kallades Aspergers syndrom. Att handläggaren hade ­autism kom inte som någon överraskning för arbets­givaren, som menar att hänsyn hade tagits till diagnosen när arbetet och stödet anpassades. En specialistläkare hade också förklarat för arbets­givaren att T kunde ha ytter­ligare en neuropsykiatrisk diagnos som skulle kunna förklara hennes svårigheter.

Vid avdelningsbytet fick hon, enligt arbetsgivaren, stöd i arbetet som om hon vore nyanställd. Hennes handläggarchef gick bland annat in till henne ungefär varannan timme och sorterade och prioriterade bland arbetsuppgifterna. Samarbetsproblemen fortsatte efter flytten, enligt arbetsgivaren. En månad efter att Therese hade flyttats hör Catarina Barkentorp ett smattrande ljud.

– Jag studsade till och vände mig om. T är utanför. Jag sa: ”Vad gör du?” Hon sa: ”Jag pruttade.” Jag förstod att hon gjorde det med munnen. Jag sa att så där gör man inte på en arbetsplats. Då gör hon en gest över halsen och säger att hon är suicidal, sa Catarina Barketorp i förhöret i tingsrätten som spelades upp under eftermiddagen.

Handläggaren bestrider händelsen.

När handläggaren presterade som bäst på den nya avdelningen låg arbets­prestationen en bit under hälften av vad en normalpresterande domstolshandläggare utförde, enligt arbetsgivaren. Men domstolshandläggaren menar att arbetsgivarens bedömning av arbetsförmågan är ­baserad på rent tycke och inte till exem­pel på en arbetsförmågeutredning. Och bedömningen utgick ifrån hur hon presterade utan adekvata stöd- och anpassningsåtgärder.

Arbetsgivaren har inte heller, enligt handläggaren, påtalat på vilket sätt arbetsprestationerna måste förbättras.

– Jag skulle jobba snabbare, men jag fick ingen konkret vägledning i hur jag skulle jobba snabbare. Som dyslektiker är det inte bara att skruva upp tempot i läsandet och skrivandet, sa hon till Henric Einarsson under tilläggsförhöret.

Den 12 juli 2019 beslutade Domstolsverkets personalansvarsnämnd att säga upp domstolshandläggaren på grund av personliga skäl på Uppsala tingsrätts begäran. Arbetsgivaren anser att det finns saklig grund för uppsägning, då handläggaren trots omfattande stödjande åtgärder och anpassningar av arbetet har misskött sig i form av allvarliga samarbets­svårig­heter, låg prestationsförmåga och bristande skicklighet.

Staten menar att arbetsgivaren med råge har uppfyllt kravet på att tillse att det finns skäliga anpassningsåtgärder med anledning av hennes två funktionshinder.

– Det går inte att anpassa mer, för i grunden är inte T intresserad av att arbeta som domstolshandläggare, sa Carl Durling under sitt slut­anförande den andra förhandlingsdagen.

Handläggaren anser att arbetsgivaren har brustit i sin skyldighet att utreda och vidta lämpliga stöd- och anpassningsåtgärder och adekvata rehabiliteringsinsatser, och att det därför saknas saklig grund för uppsägning.

– Arbetsgivaren har inte vid ­något tillfälle givit företagshälsovården ­eller någon annan medicinsk instans i uppdrag att utreda vilka lämpliga stöd- och anpassningsåtgärder T har behov av till följd av hennes diagnos autism, sa Henric Einarsson i sitt slut­anförande.

Kamilla Kvarntorp

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen