Kommissionen väckte talan mot Irland för fördragsbrott med motiveringen att detta medlemsland inte hade uppfyllt sina förpliktelser enligt arbetstidsdirektivet. Irland hade visserligen införlivat direktivets bestämmelser i nationell lagstiftning, men kommissionen hävdade att de irländska myndigheterna inte tillämpade bestämmelserna för läkare som genomför sin specialisttjänstgöring.
EU-domstolen konstaterar att det är kommissionens sak att styrka ett fördragsbrott. När ett direktiv är införlivat i lagstiftningen, men det påstådda brottet beror på att myndigheterna i ett land inte tillämpar direktivets förpliktelser, måste domstolen få en beskrivning av nationell praxis som styrker fördragsbrottet.
I det aktuella fallet bestod kommissionens bevisning i stället av bland annat det kollektivavtal som träffats av läkarförbundet i Irland och det offentliga organ som företräder hälso- och sjukvårdsmyndigheterna där samt ett standardanställningsavtal för ST-läkare. Enligt kommissionen bröt båda avtalen mot arbetstidsdirektivet genom att ST-läkarnas utbildningstimmar inte räknades som arbetstid.
EU-domstolen slår fast att det inte är bevisat att Irland gjort sig skyldigt till fördragsbrott, eftersom det inte är fastställt hur domstolarna i Irland skulle avgöra tvister om avtalens bestämmelser.
.jpg)
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.