Domen blir ett moment 22 för fackliga förtroendemän

2014-12-17 23:00  
Arbetsdomstolens dom avstår från viktiga resonemang vilket gör det svårare för målets parter, skriver advokat Jonas Wiberg. Foto: Jörgen Appelgren

DEBATT. Den fackliga organisationen tvingas välja mellan att lägga ett tolkningsföreträde i syfte att angelägna fackliga uppgifter utförs eller att avstå från att nyttja rätten till tolkningsföreträde och i stället yrka skadestånd. Det blir konsekvensen av en dom från Arbetsdomstolen, anser advokat Jonas Wiberg.

Arbetsdomstolen (AD) har nyligen meddelat ett märkligt avgörande (dom nr 77/14) i vilket AD i ett slag förändrar och försvårar tillämpningen av förtroendemannalagen (FML). Omständigheterna i målet var i korthet följande. En byggnadsarbetare hade vissa uppdrag som facklig förtroendeman. Uppgifterna innebar bland annat att vara ordförande i en så kallad medbestämmandegrupp och att handlägga vissa arbetsmiljöfrågor. Han var också utsedd till huvudskyddsombud. Arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen hade inte lyckats komma överens om vilken tid som skulle åtgå till de fackliga uppdragen, utan den facklige förtroendemannen fick ansöka om ledighet för varje enskilt tillfälle då fackligt arbete skulle utföras. Arbetsgivaren hade s­ystematiskt nekat ledighet vid ett stort antal tillfällen. Den fackliga organisationen lade inte mindre än sju tolknings­företräden så att den sökta ledigheten kom till stånd. Huvudfrågan i målet var om arbetsgivaren genom att neka den fackliga förtroendemannen ledigt i stor omfattning hade hindrat honom från att utföra sina fackliga uppdrag i strid med 3 § FML.

I förtroendemannalagen finns, liksom till exempel i MBL (33–35 §§), regler om tolkningsföreträde. Av 9 § framgår att om det uppkommer tvist om tillämpning av bland annat 3, 6 eller 7 § på en facklig förtroendeman gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening om lagens rätta innebörd intill dess tvisten har slutligt prövats.

AD anförde i domen följande.

”Enligt Arbetsdomstolens mening bör V.J. således inte anses ha blivit hindrad från att utföra sina fackliga uppdrag eftersom den begärda ledigheten ändå kommit till stånd till följd av de tolkningsföreträden som förbundet har lagt, oavsett om det förelegat en rätt till ledighet eller inte och oavsett om tolkningsföreträdena var korrekta eller inte.”

Syftet med ett tolkningsföreträde är att ange vilken av parternas uppfattning som ska gälla under tiden tvisten pågår i en rättsfråga (se till exempel Bergkvist med flera, Medbestämmandelagen, Norstedts 1997). Syftet med tolkningsföreträdet är inte att slutligt avgöra rättsfrågan utan att få en tillfällig lösning under tvistens handläggning. Som domen får förstås menar nu AD i stället att ett tolkningsföreträde slutligt avgör tvisten eftersom den begärda ledigheten kommit till stånd. Arbetsdomstolens slutsats blir ett slags moment 22 där den fackliga organisationen uppenbarligen nu får välja mellan att lägga ett tolkningsföreträde i syfte att angelägna fackliga uppgifter utförs eller att avstå från att nyttja rätten till tolkningsföreträde och i stället yrka skadestånd. Den uppenbara risken för en facklig organisation att avstå sin rätt till tolkningsföreträde blir att AD nästa gång fastslår att något skadestånd inte kan utgå, eftersom organisationen hade kunnat undanröja till exempel ett hinder av facklig verksamheten med ett tolkningsföreträde. AD:s domar, som normalt är välformulerade och lätta att förstå, ska ge vägledning för parterna på arbetsmarknaden.

Mot den bakgrunden borde det i domen ha förts ett principiellt resonemang om förhållandet mellan ett tolkningsföreträde i förhållande till en framgångsrik skadeståndstalan. AD avstår dock helt från några sådana resonemang, vilket innebär att det blir betydligt svårare för parterna att förhålla sig till de aktuella frågorna. Det är olyckligt. Dessutom är det högst oklart vilken påverkan den aktuella domen får för tillämpningen av reglerna i 33 och 34 §§ MBL.

I anledning av det ovan anförda bör AD, nästa gång dessa frågor ska prövas, lägga ut texten så att den dimma som nu har lagt sig över parterna på arbetsmarknaden kan skingras och ­förklara hur domstolen principiellt ser på ett tolkningsföreträde eftersom det enligt lagtexten endast ska gälla intill dess tvisten slutligt har prövats och inte per se ­avgöra tvisten.

Jonas Wiberg, advokat, Advokatfirma DLA Nordic.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt