Fel att avskeda misshandelsdömd polis

2004-02-18 23:00  

Att det gått mer än tre år sedan misshandeln ägde rum och att polisen under dessa år blivit befordrad, liksom att han skött sitt arbete utan anmärkning både före och efter misshandeln, gör att han inte är uppenbart olämplig som polis, anser Arbetsdomstolen. (19 februari 2004)

Det var i samband med att polismannen tillsammans med en kollega grep en taxichaufför sommaren 1999 som han bland annat blev anklagad för misshandel. Tingsrätten dömde honom för olaga frihetsberövande, falsk angivelse och misshandel. Hans kollega dömdes för olaga frihetsberövande och osant intygande. Polismannen överklagade utan framgång domen till hovrätten och Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.
Samtidigt med den rättsliga prövningen fortsatte han att arbeta som polis och han blev under den tiden befordrad från polisassistent till polisinspektör. Efter något år gick han över till utredningsroteln. När beskedet från Högsta domstolen kom blev han avskedad.
Polisförbundet hävdade i första hand att det som lades polismannen till last hade arbetsgivaren känt till mer än två månader och att det därför inte kunde vara grund för avskedandet.
Det resonemanget godtas inte av Arbetsdomstolen. Domstolen menar att arbetsgivaren har rätt att avvakta lagakraftvunnen dom när, som i det här fallet, den misstänkte förnekat att begått brottet. Att det inte var självklart vilken den straffrättsliga bedömningen skulle bli, påverkar också ADs beslut.
Arbetsdomstolen anser vidare att de brott som polismannen befunnits skyldig till normalt skulle ge grund för avsked. Men att händelsen ligger så pass lång tid tillbaka tillsammans med att polismannen både före och efter händelsen skött sitt arbete utan anmärkning gör att domstolen betraktar den som en engångsföreteelse.
Med viss tvekan finner AD att polismannen inte bör anses uppenbart olämplig att fortsätta att vara polis. Staten gjorde alltså fel när han avskedades.
En enskild händelse får inte vara helt avgörande för en uppsägning, utan det ska göras en prognos om arbetstagarens lämplighet. I det här fallet betyder det att det inte heller fanns saklig grund för att säga upp polismannen.
Polisförbundet får dock inget skadestånd, det beror på att statens uppfattning inte var helt obefogad och att polismannen själv i högsta grad medverkat till den uppkomna situationen,
Dom nr 9 var enhällig och kommer att refereras i Lag & Avtal nr 3/2004.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer