FN kritiserar AD och DO

2020-11-12 00:00 Erik Sinander  
Södertörns högskola i Huddinge kom fram till att mannen var den bästa sökanden, men han fick inte jobbet. Högskolan avbröt anställningsprocessen när kostnaderna för tolk klarnade: 520 000 kronor årligen. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Det var fel av Arbetsdomstolen att tillåta diskriminering av en döv lektor på en högskola med hänvisning till att de anpassningsåtgärder som skulle behöva göras var för dyra, det fastslår den FN-kommitté som övervakar efter­evnaden av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I domen 51/2017 kom Arbets­dom­stolen till slutsatsen att Södertörns högskola hade rätt att låta bli att anställa en döv lektor trots att denne var bäst kvalificerad för tjänsten. Anledningen till att Arbetsdomstolen ansåg att det i detta fall inte var fråga om olaglig diskriminering var att de anpassningsåtgärder som arbets­givaren skulle ha behövt vidta inte var rimliga.

Den svenska lagens krav på rimliga anpassningsåtgärder har sin grund i det EU-rättsliga likabehandlings­direktivet som i sin tur ska ta hänsyn FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder att det inte bara är EU-domstolens domar som är relevanta för tolkningen av begreppet rimliga anpassningsåtgärder, utan även den FN-kommitté som har till uppgift att övervaka efterlevnaden av konventionen. Den FN-kommittén har nu i ett färskt uttalande riktat kritik mot den statliga högskolans rekryteringsförfarande, Diskrimineringsombudsmannens processföring och Arbetsdomstolens avgörande i det ovan nämnda målet.

FN-kommittén menar att Sverige, genom Arbetsdomstolens beslut, har brutit mot konventionen eftersom ­domen innebär att möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få ett jobb minskar. Konventionen ställer krav på medlemsstaterna att bidra med anpassningsåtgärder för personer med funktionsnedsättning. Av FN-kommitténs beslut framgår att det inte bara var Arbetsdomstolens slutsats om att åtgärderna var orimliga som var fel.

Även Diskrimineringsombudsmannens (DO:s) processföring är föremål för kritik. Här menar kommittén att DO låste sig till frågan om kost­naderna för teckenspråkstolk var en rimlig anpassningsåtgärd utan att beakta andra möjliga anpassningsåtgärder. Eftersom svenska domstolar normalt sett är förhindrade att pröva annat än vad parterna tagit upp, prövade Arbets­dom­stolen bara frågan om anlitande av teckenspråkstolk var för dyrt.

Frågan om vad som är en rimlig anpassningsåtgärd ska diskuteras mellan arbetstagaren och arbetsgivaren i syfte att hitta den bästa balansen mellan de båda parternas behov. Den bästa balansen är, enligt kommittén, den åtgärd som på det mest effektiva sättet kan få arbetstagaren att fullgöra sina huvudsakliga arbetsskyldigheter.

Kommittén avslutar sitt beslut med att rekommendera Sverige att kompensera den diskriminerade personen. Därutöver ansåg kommittén att Sverige måste vidta åtgärder för att liknande diskriminering inte ska förekomma i framtiden. Beslutet inne­håller även en konkret rekommendation om att skicka svenska stats­tjänste­män, särskilt de som är anställda vid Arbetsdomstolen, på utbildning om FN-konventionen.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen