Förbund i nedgång ratade sammanslagning

– Det blir ingenting, men vi stänger inga dörrar för tid och evighet, säger Valle Karlsson i Seko.

Planen på en sammanslagning mellan LO-förbunden Seko och Fastighets blir inte av. Bakom beslutet döljer sig bland annat en ekonomisk bomb.

Organisationsgraden bland arbetare sjunker. Den är nere på 60 procent och ligger en bra bit under tjänstemännens fackliga anslutning.

De båda förbunden tillhör dem som tappar medlemmar. På senare år handlar det om tusentals.

Seko var en gång i tiden Sveriges fjärde största fack, men det var för fyrtio år sedan på 1980-talet. Nu har förbundet med sina knappt 71 000 yrkesverksamma medlemmar halkat ner till nummer elva i storleksordning.

En tredjedel så stort är Fastighets med sina 25 600 yrkesverksamma städare och fastighetsskötare.

En tanke med sammanslagningen var att stoppa dräneringen och tillsammans komma över gränsen 100 000 yrkesverksamma medlemmar.

– Storleken på ett förbund avgör vilka resurser man kan ha. De större förbunden har i regel egna utredare och kan hålla sig med förbundsjurist. De kan ha lite större ­orga­nisa­tion, säger Valle Karlsson, förbundsordförande i Seko.

Målet var högt satt. Man såg framför sig ett ekonomiskt starkare förbund som kunde ge bättre medlemsservice och ha en kraftfull röst i opinionsbildningen.

Men efter en grundlig utredning kom beskedet i slutet av september:

– Vi är överens om att det inte är läge för en sammanslagning. Det ­beror inte på en enskild orsak, utan på en sammantagen bedömning, säger Valle Karlsson.

Hans ordförandekollega på Fastighets, Magnus Pettersson, säger:

– Det är ett gemensamt beslut. Vi har parkerat frågan utan att bestämma om eller när den återupptas.

Även om inget av förbunden av­slöjar något av innehållet i den utredning som ligger bakom beslutet är det uppenbart att ekonomin i ett nytt förbund skulle bli en svår fråga.

I vanliga inkomstlägen skiljer det omkring 200 kronor i månaden i medlemsavgift mellan Seko och Fastighets. Om man tar hänsyn till att hemförsäkring ingår i Fastighets avgift och räknar bort dess värde är skillnaden mellan förbunden omkring 100 kronor.

Medan Seko i inkomstlägen kring 25 000 kronor i månaden tar en avgift på cirka 280 kronor kostar medlem­skapet i Fastighets närmare 500 kronor.

Om ett nytt förbund skulle använda sig av Sekos lägre avgiftsskala får det mellan 40 och 70 miljoner kronor mindre att röra sig med än vad de båda förbunden i dag har tillsammans.

Dessa siffror är en grov bedömning som utgår från de båda förbundens årsredovisningar från 2018, eftersom de inte offentliggör beräkningarna i den utredning som är gjord.

Valle Karlsson på Seko vill inte kommentera de uppgifter som Lag & Avtal tagit fram.

– Det är en samlad bedömning som lett fram till vårt beslut, vi går inte in och kommenterar detaljer i denna fråga, hälsar han via mejl.

Magnus Pettersson, Fastighets, ­säger:

– Vi har inte fokuserat på avgiftssystemet. Det är inte alls avgörande, utan det var helheten.

Först om förbunden skulle ha tagit nästa steg hade de diskuterat hur avgifterna skulle ha hanterats, tillägger Magnus Pettersson.

Men just ekonomin är ofta en nöt att knäcka när förbund diskuterar sammanslagning. Än svårare kan det vara när medlemsantalet sjunker.

LO-förbunden har drabbats särskilt hårt av detta. Knäcken kom när den borgerliga Alliansregeringen kraftigt höjde medlemsavgifterna till a-kassorna åren 2008 till 2009.

Det ledde till ett dramatiskt medlemsras, särskilt för arbetarfacken inom LO, vars medlemmar drabbades hårdast av de ökade kostnaderna. Bland arbetare har organisations­graden under den här tiden sjunkit från 77 procent till 60, konstaterar professor Anders Kjellberg, vid Lunds universitet, i sin forskning.

En förbundssammanslagning stoppar inte med automatik medlemsminskning och rätar upp ekonomin. Det är erfarenheterna från GS-facket som bildades av Skogs- och Träindustriarbetarna och Grafikerna 2009.

– Under flera år hade både grafikerna och Skogs och Trä tappat väldigt många medlemmar. Så småningom blev det svårt att hålla i gång den ­lokala organisationen ordentligt, säger Per-Olof Sjöö, ordförande i GS-facket.

Liksom kollegerna i Seko och Fastig­hets såg GS-grundare framför sig ett nytt starkare förbund som skulle kunna visa musklerna lokalt. Det skulle också bli en starkare röst internt i LO och väga tyngre i samarbetet med Facken inom industrin, som vårdar industriavtalet.

Medlemstappet triggade i gång sammanslagningen.

– Men den berodde inte på att folk valde bort facket, utan främst på den starka tekniska utvecklingen.

Grafikernas yrke förvandlades från ett hantverk till ett digitalt arbete. När datorerna tar över behövs betydligt färre arbetstagare.

En liknande utveckling skedde i skogen och träindustrin.

– Utvecklingen hade pågått under en lång rad av år. Det var bättre att försöka hitta en partner när man hade någon form av hemgift än att komma in i ett för sent skede, säger Per-Olof Sjöö, som kommer från Skogs- och Träfacket.

GS-facket har trots sina större resurser inte lyckats vända utvecklingen, men däremot dämpat den ­negativa trenden.

– Vi har fortfarande ett ekonomiskt underskott i förbundet och vi tappar fortfarande medlemmar. Vi är ändå på en stabilare grund i dag än om vi inte hade gjort det här.

Per-Olof Sjöö hade hoppats att den ekonomiska styrkan skulle ha blivit större i det nya förbundet.

– Jag trodde att sammanslagningen skulle skapa synergieffekter som snabbare skulle ge oss en ekonomi i balans. Det har inte visat sig vara korrekt. Sedan GS-facket bildades har vi brottats med att anpassa kostymen efter intäkterna.