Från klasskämpe till superhjälte

2018-04-19 00:00 Hanna Larsson  

KAMPEN OM MEDLEMMARNA. De svenska fackförbunden har tappat 15 procent av medlemmarna de senaste 20 åren. Nedgången antas bland annat bero på ändrade avdragsregler, att branscher och grupper där facken traditionellt varit starka har krympt och ändrade värderingar. Samtidigt har Unionen gått rakt mot strömmen och ökat sitt medlemsantal med över 30 procent sedan 2008.

De svenska fackförbunden har tappat 15 procent av medlemmarna de senaste 20 åren. En stor nedgång, drygt sex procentenheter, skedde 2006-2008, när den tillträdande borgerliga regeringen höjde A-kasseavgiften, gjorde A-kassan mindre generös och tog bort den fackliga avdragsrätten. Men det är bara en del i pusslet.

– Trenden startade långt tidigare, någon gång redan i mitten av 1980-talet, säger Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, och ordförande för Arbetsmarknadsekonomiska rådet som i februari i år publicerade rapporten Hur fungerar kollektivavtalen?.

En bidragande orsak är att arbetskraftens sammansättning förändrats. Branscher och grupper där facken traditionellt sett varit starka, som offentlig sektor och industri, har krympt, medan den privata tjänstesektorn har vuxit. Andelen utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden har dessutom ökat, och här är den fackliga organisationsgraden lägre än bland inrikes födda. Ytterligare en faktor är att storstäderna, där den fackliga organisationsgraden alltid varit lägre än i övriga landet, växt.

– I storstäderna finns fler jobb att välja bland, vilket ger den enskilda individen en starkare förhandlingsposition gentemot arbetsgivaren. Det är också färre som vet eller bryr sig om ifall du är med i facket, till skillnad från på mindre orter, säger Lars Calmfors.

Men enligt rapporten förklarar sådana strukturella förändringar bara en liten del av fackens medlemstapp. I stället pekar den på en värderingsförskjutning i samhället över lag, från kollektivistiska värderingar till mer individualistiska, som främsta orsak. En närliggande hypotes är att kollektivavtalens fördelar nu blivit så självklara att arbetstagarna inte ser någon anledning att vara med i facket för att upprätthålla dem, och i stället åker snålskjuts på det kollektivavtalssystem som etablerats av tidigare generationer. Att bli medlem i facket på grund av solidaritet tror Lars Calmfors därför är ett mindre relevant argument i dag än vad det var förr, inte minst på arbetarsidan.

– Klasstillhörighet är inte längre lika viktigt för personliga ställnings­taganden, säger han.

Men även om den fackliga organisationsgraden i Sverige minskar totalt, så har den ökat igen på tjänstemannasidan. I dag är tjänstemännens organisationsgrad högre än arbetarnas i såväl hela ekonomin som den privata sektorn. En bidragande orsak, enligt rapporten, är att a-kasseavgifterna under alliansregeringen steg mer för arbetare än för tjänstemän. Lars Calmfors pekar även på att det finns fler fackförbund för tjänstemän som konkurrerar med varandra om medlemmar genom enkla och konkreta erbjudanden, till exempel stöd inför individuella lönesamtal och kompletterande inkomstförsäkringar.

– Just inkomstförsäkringen tror jag lockar många till facket, säger Lars Calmfors.

Så hur ser framtiden för fackförbunden ut, och vad blir konsekvenserna av ett försvagat fack? Här finns det inga enkla svar, menar Lars Calmfors. Trenden mot lägre facklig organisationsgrad är global, och han tror inte att den avdragsrätt för fackavgifter som regeringen nu återinför kommer att göra någon större skillnad. När A-kasseavgifterna sänktes igen efter finanskrisen vände visserligen trenden för tjänstemän, men inte för arbetare.

För att överleva måste facken bli bättre på att visa vad de levererar. En attitydundersökning från LO, som citeras i rapporten, visar till exempel att många känner att de inte får stöd från facket.

– Särskilt LO-facken står inför en stor utmaning när det gäller att göra sig mer attraktiva för arbetstagarna, säger Lars Calmfors.

Om förbunden misslyckas kommer den fackliga förhandlingsstyrkan på sikt att minska, vilket förmodligen kommer att påverka kollektivavtalen i mer flexibel riktning.

Det kan innebära både för- och nackdelar.

– Större flexibilitet, till exempel i form av mer sifferlösa avtal, kan göra det lättare att anpassa de totala löneökningarna till det ekonomiska läget och de individuella löneökningarna till individens prestation. Men samtidigt kan större löneskillnader bidra till en mer ojämn inkomstfördelning, säger Lars Calmfors.

När konkurrensen om medlemmarna ökar och fackförbunden breddar sig för att ta in fler yrkesgrupper är det inte heller lika självklart vilket förbund en arbetstagare ska vara med i. Men Lars Calmfors ser det över lag som positivt, och tror inte att Sverige kommer att få ett läge liknande det i Frankrike, där fackförbunden tävlar om att vara mest aggressiva.

– Attraktiva förbund behövs för att upprätthålla en hög facklig organisationsgrad, säger han.

Hanna Larsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer