Generella regler för arbetsmiljö försvårar

2019-09-19 00:00 Enikö Arnell-Szurkos  
Örjan Edström är arbetsrättsforskare och professor vid juridiska institutionen på Umeå universitet. Foto: Sofia Strömgren

Forskning. Arbetsmiljölagstiftningen är otillräcklig i vissa delar som rör arbetsgivares juridiska ansvar. Det konstaterar fyra forskare vid Umeå universitet i en ny artikel.

Forskarna kommer fram till att arbetsmiljölagstiftningen kan vara väl fungerande och kompatibel i vissa delar, men samtidigt otydlig i andra, gällande arbetsgivarens juridiska ansvar. För exempelvis vissa tjänstemannayrken kan föreskrifterna vara för ospecifika när det kommer till det psykosociala området, enligt Örjan Edström, professor i juridik, som leder projektet Ett hållbart arbetsliv.

– Det finns bara ett enda mål där Högsta förvaltningsdomstolen prövat Arbetsmiljöverkets föreläggande och vite riktat mot en arbetsgivare. Där görs en strikt tolkning av kravet på författningsstöd. Att det bara finns ett enda föreläggande och hot om vite förutsätter att reglerna är för generella. En arbetsgivare måste kunna förutse om man bryter mot lagen.

Å ena sidan yttrar domstolen, precis som i tidigare rättsprövningsfall, att Arbetsmiljöverket har ett betydande handlingsutrymme vid meddelandet av förelägganden. Å andra sidan görs en strikt tolkning av kravet på författningsstöd, förklarar Örjan Edström.

Forskarna undersöker även hur lagstiftningen upplevs inom vissa yrken, genom ett beteendevetenskapligt forskningsspår inom projektet. Det visar att arbetsmiljölagstiftningen är för ospecifik i exempelvis offentliga kvinnodominerade yrken, som hemtjänsten.

– När regelverket inte kan sätta tillräckligt tydliga krav kommer andra mekanismer in och sätter kriterier. Det kan handla om politiska och ekonomiska krav. Den offentliga sektorn har ett problem där – att den är styrd av politiken. Politiker har i sin tur gett vissa löften och får svårt att prioritera bort något. Så man trycker ner prioriteringarna till brukarna längst ner, säger Örjan Edström.

Enligt Örjan Edström är problemområdet väldigt komplext eftersom flera lagar måste tas hänsyn till.

Om arbetsmiljölagstiftningen inte är tillräckligt precis och domstolarna inte kan skapa en praxis utifrån gällande lagar, kan de offentligrättsliga frågorna i större utsträckning skjutas över till medbestämmande- och avtalsförhandlingar mellan parterna. Frågan är bara vilken plats arbets­miljö­frågorna får i kollektivavtalen och i så fall hur dessa kan utformas, på­pekar Örjan Edström.

Kan det bli en påtryckning för en bättre arbetsmiljömässig lösning?

– Det kan bli så, men det finns ingen garanti för det.

Om den offentligrättsliga myndighetsutövningen inte fungerar tillfredsställande och om frågorna samtidigt inte heller ryms i kollektivavtalen, riskerar personalen att bli utan tillräckligt lagligt och avtalsmässigt skydd, enligt Örjan Edström.

Han förklarar arbetsmiljölagstiftningens dilemma: antingen minskar man detaljregleringen, som tendensen är i arbetsmiljöföreskrifterna (AFS), för att täcka in större områden. Men då uppstår risken att domstolarna inte bedömer underlaget som tillräckligt specifikt att grunda förelägganden på.

Om man i stället skulle öka detaljregleringen i föreskrifterna innebär det en tillbakagång. Överreglering kan stå i vägen för vissa verksamheters utveckling och är inget som forskarna bedömer som en framkomlig väg heller.

Vad blir då lösningen? Enkla lösningar saknas på så komplexa problem, enligt Örjan Edström, som helst skulle se mer domstolspraxis inom detta område, gärna i högre instans. Fler specifika tolkningar för olika yrkes­grupper behövs vad gäller dagens generella krav.

– Fler fall borde skjutas upp till Högsta förvaltningsdomstolen och prövas där.

Fakta

Arbetsmiljöverket har tidigare enligt domar i lägre instanser haft relativt stor möjlighet att utfärda förelägganden för att komma tillrätta med arbetsmiljöproblem.

Genom ett avgörande i Högsta förvaltningsrätten (HFD) HFD 2016 ref. 46 har förutsättningarna delvis ändrats beträffande frågan om kravet på ett uttryckligt stöd för Arbetsmiljöverkets utfärdande av föreskrifter.

HFD skrev: För att reglera vad en god arbetsmiljö på olika områden fordrar har Arbetsmiljöverket, som framgått, getts tämligen vida möjligheter att utfärda generellt tillämpliga föreskrifter. Ett vitesföreläggande förutsätts däremot vara individualiserat till det enskilda fallet och syfta till att förmå adressaten att åtgärda vissa angivna brister. Ett föreläggande ska alltså inte vara allmänt hållet och generellt på det sätt som utmärker till exempel en bestäm­melse i lag eller i en myndig­hets­föreskrift (jfr prop. 1973:90 s. 203 f.).

Avgörandet har en mycket stor tyngd som det enda av­görandet i högsta instans, och målet innebär en uttolkning av vad kravet på författningsstöd innebär i arbetsmiljöärenden.

Källa: Örjan Edström, Umeå universitet.

Enikö Arnell-Szurkos

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsrätt