Hamnarbetarförbundet bröt mot varselfristen

Sveriges Hamnar hade stämt Svenska Hamnarbetarförbundet för brott mot varselfristen.

Arbetsgivaren varslades om stridsåtgärder vid tre tillfällen i maj månad. Stridsåtgärderna var i sympati med en primärkonflikt i Portugal.

Arbetsgivarsidan anser att Hamnarbetarförbundet inte vid något av de tre tillfällena tog hänsyn till varselfristen på sju dagar. Arbetsgivarorganisationen anser också att förbundet brustit i att meddela omfattningen av åtgärderna. 

Sveriges Hamnar hade yrkat på allmänt skadestånd på 225 000 kronor och ytterligare 225 000 kronor till APM Terminals Gothenburg AB.

Stridsåtgärderna bestod i att allt lossnings- och lastningsarbete på två fartyg försattes i blockad i svenska hamnar.

Enligt mbl ska en arbetstagarorganisation skriftligen varsla motparten och Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg vid en stridsåtgärd.

Inget av förbundets tre varsel lämnades med iakttagande av varselfristen.

Inte i något av fallen, anser Sveriges Hamnar, har giltigt hinder mot att iaktta varselskyldigheten förelegat i den bemärkelsen att stridsåtgärder hade blivit meningslösa om fristen hade iakttagits.

Sveriges Hamnar anser vidare att förbundet ska betala allmänt skadestånd till APM, eftersom även APM är att betrakta som motpart. Det kan inte utläsas av mbl att det endast är arbetsgivarorganisationen som ska varslas, resonerar arbetsgivarorganisationen.

Förbundet anser att det funnits giltigt hinder mot att varsla minst sju arbetsdagar i förväg. Förbundet anser vidare att mbl inte var tillämplig på ett av varslen. Förbundet anser slutligen att APM, även om arbetsgivarsidan skulle få rätt, inte är berättigad till skadestånd.

Arbetsdomstolen anser att förbundets styrelse har känt till att det ungefär en gång i veckan anlöpte fartyg till APM:s terminal i Göteborg som under en slinga lastats i Lissabons hamn, och att det oftast var fråga om ett eller par fartyg som återkom.

Arbetsdomstolen konstaterar att det stod klart att ett iakttagande av varselskyldigheten inte skulle ha inneburit att stridsåtgärderna blev verkningslösa. Inte heller har det funnits något hinder av rent praktisk natur mot att iaktta tiden för varselskyldigheten.

Angående frågan om APM är berättigad till skadestånd utgår AD från att förbundets stridsåtgärder var till stöd för en primärkonflikt i Lissabon och var avsedda att påverka en arbetsgivare i Portugal. Förbundet har tecknat kollektivavtal med Sveriges Hamnar och är därför motpart. Därmed var förbundet inte skyldigt att varsla APM och bolaget har därför inte rätt till skadestånd.

Förbundet har brutit mot mbl vid tre tillfällen. AD kommer fram till att överträdelserna varken har innehållit försvårande eller förmildrande inslag. Utifrån det fastslår AD skadeståndet till 100 000 kronor.

AD ser att Sveriges Hamnar huvudsakligen ha vunnit framgång angående yrkanden om varselskyldigheten, men helt förlorat frågan om APM:s rätt till skadestånd. Det går inte att särskilja rättegångskostnaderna för de olika yrkandena. Sammantaget gör det att AD dömer att vardera parter ska stå för sina rättegångskostnader.