”Han har förlitat sig på löften att han skulle få pengarna snart”

2020-03-26 00:00 Elisabet Örnerborg  
De var vänner, nu är de motparter. Café­ägaren är övertygad om att ”hans förlängda arm” hade försett sig med månads­löner från kassan. Men det skulle ju ha varit stöld, ­invänder den yngre mannen, som litat på att han skulle få sin lön till slut av sin vän och ”äldre bror”. Foto: Carina Eriksson

Rättssalen är tom. Enligt schemat ska här hållas huvud­förhandling mellan en man och ett bolag med respektive ombud. Sju domare och en rättssekreterare skulle ha intagit sina platser. I ett partsrum i korridoren utanför salen sitter en man. Det visar sig vara han som arbetat i 30 månader utan lön och fått rätt i tingsrätten. Han pekar mot en stängd dörr och säger att de två ombuden kallats in till domstolens ordförande, Karin Renman.

Mannen, S, säger också att det bara är motpartens krav på honom som fått prövningstillstånd.

Tillbaka i salen tickar golvuret. Genom dörren till korridoren skymtar de olika ombuden och också männen, vännerna ska det visa sig, som nu hamnat i konflikt med varandra. Blir det förlikning? Nej, en timme senare intar domarna sina platser. Huvudförhandlingen kan börja.

Bolagets företrädare A sitter bredvid sitt ombud ekonomen Bekir Uzunel, c/o Söderkonsult. Bekir Uzunel inleder:

– Anledningen till överklagandet är att tingsrätten inte bedömt vem som hade ansvaret för de kontanta medlen i bolaget.

Ombudet anser att det ansvaret har S haft, då han stått för inköpen, varit arbetsplatschef, haft hand om schema­läggningen.

– 34 personer har jobbat där, samtliga har fått lön. S har under 30 månaders tid utan en enda krona i inkomst haft ansvar för att sätta in pengarna. S var också firmatecknare. 2,7 miljoner kronor har han handskats med. S vägrar ta ut pengar trots att han inte kan betala hyran, han lånar från vänner utom­lands i stället, säger Bekir Uzunel.

Det var S som hade ansvaret för kassaskåpet. Ingen annan kan göra avstämning. Det är han som tar ut pengarna ur kassaskåpet, räknar pengarna, tar dem till banken.

Bekir Uzunel ifrågasätter också att S inte skulle veta vad det innebär att vara firmatecknare när han haft både taxibolag och restaurangbolag.

Här någonstans inflikar Karin Renman att bolaget bör förklara sina siffror. Hon påpekar att de månadsrapporter bolaget hänvisar till måste vara inlämnade till domstolen. Ombudet bläddrar i sin pappershög för att hitta månadsrapporterna från 2014. Domarna bläddrar också i sina papper tills motpartens ombud, jur kand Aldin Ljuca, Attorney Esq AB, säger att 2014 inte finns med i den aktbilagan.

Aldin Ljuca talar sedan för S sak:

– Bolaget har inte visat att det saknats kontanter, och om det funnits en förlust har bolaget inte visat att det är S som orsakat den eller haft ansvar för kassan.

Han säger också att kontanthanteringen hade den som satt i kassan ansvar för. S hade inte till uppgift att stämma av försäljningen mot kassan. Han hade inte heller haft ansvar för att kolla att de anställda såg till att kassan stämde. Han själv arbetade bara korta tider i kassan. Han gjorde insättningar på instruktioner från bolagets företrädare.

– Bolaget påstår att han skulle ha tillgodogjort sig pengar från bolaget för lön. Det skulle ju ha varit stöld och är inte styrkt på något sätt.

I årsredovisningarna, som är undertecknade av bolagets ställ­före­trädare, syns det inte att det skulle saknas en miljon kronor, påpekar ­Aldin Ljuca. Tvärtom, när verksamheten avvecklades fanns en miljon i bolaget. S trodde att han skulle få ut sin innestående lön. I stället försvann pengarna successivt till ställföreträdaren.

Under de 30 månaderna levde S först på besparingar, sedan på lån från vänner och släktingar, han riskerade att bli vräkt, blev av med sitt konto i Nordea och drabbades av en stroke, trots sina unga år.

– Han har vägrat att stjäla pengar från bolaget. Han har förlitat sig på löften att han ska få pengarna snart.

I uppspelningen från tingsrätten berättar S att A hade bestämt att tjejer skulle stå i kassan, ha kundkontakterna. De räknade kassan, undertecknade och lade in pengarna i kassaskåpet. Det kunde finnas diffar i dagsrapporten, det var fråga om små summor som 20, 50 eller 100 kronor plus eller minus beroende på slarvfel.

Varför fortsatte du att jobba i 30 månader utan lön?

– Vi hade känt varandra länge. Det var dåligt med pengar i företaget. Vi hade förtroende för varandra. Det var ett hopp hela tiden, löften att jag kommer att bli delägare.

Blev du delägare?

– Nej, men jag fick löften. När man ser någon som sin storebror...

Tingsrättsförhöret med bolagets företrädare visar att A är civilekonom och datatekniker och att han har en bokföringsbyrå. Hans byrå har skött S bokföring för taxibolaget och för restaurangbolaget. Caféet i Gävle ägdes tidigare av släktingar till S. A säger att S skulle vara hans högra arm och ansvara för verksamheten från ax till limpa.

– Jag litade på honom. För mig är det självklart att han skulle ha an­svaret. Alla pengar som kommit in har inte satts in på kontot.

Motpartens ombud frågar om A har betalat svart lön till S.

– Nej, jag har inte betalat ut någon lön till S.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna