IF Metall: Kommunal har gjort sin hemläxa

2015-12-10 13:55 Lena Gunnars  

LO:s samordning sprack – men vissa av förbunden har inget emot att förhandla själva. Claes Stråth, Medlingsinstitutets förra generaldirektör, förutspår att andra grupperingar nu får en starkare position.

Både Kommunal och IF Metall röstade nej till LO:s samordning. Kommunal ser nu fram emot att få börja förhandla fram sina avtal.

– Den uteblivna samordningen innebär att vi går in i en avtalsrörelse för egen maskin och med egna krav. Vi fokuserar på avtalsrörelsen och våra förhandlingar på de 70 avtal som vi ska förhandla om, säger Lenita Granlund, Kommunals andre vice ord­förande och avtalssekreterare.

Hon radar upp flera anledningar till nejet.

– Framförallt handlade det om att vi inte kunde tänka oss 2013 års modell. Då fick vi göra stora avräkningar eftersom avtalen skulle landa på märket på 6,8 procent. Vi fick betala de lågavlönades löneökningar med exempelvis förlängningar av avtals­periodens längd.

Lenita Granlund menar att Kommunal inte är betjänt av att smeta ut pengar på alla lågavlönade. Den metoden har redan prövats utan resultat.

– Nu behöver vi göra något annat för att lyfta våra värdediskriminerade medlemmar. I år vill vi börja den resan genom att lyfta undersköterskorna. De är en stor och viktig grupp i samhället.

Lenita Granlund upplever att Kommunal har stort stöd.

– Det har vi känt från många olika håll. Det är viktigt i avtalsrörelsen att IF Metall, men även andra fackförbund, stödjer oss.

Inte heller IF Metall gillade de tidigare modellerna med jämställdhetspotter.

– Vår kritik har hela tiden varit att alla inte kan vara värdediskriminerade. Vi har sagt att förbunden ska tala om vilka de anser vara värdediskriminerade. Det har faktiskt Kommunal gjort och även vunnit acceptans för satsningen i det egna förbundet. Då har man gjort sin hemläxa, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall.

Visserligen menar han att det kan bli svårt för vissa grupper att komma upp i rätt lönenivåer utan LO:s samordning. Men trots att samordningen har spruckit ser han att LO ändå har en viktig roll att spela i avtalsrörelsen.

– Om det skulle bli konflikt är förbunden fortfarande fria att hjälpa varandra. Den möjligheten har inte försvunnit, säger han.

IF Metall är berett att stötta Kommunal vid en eventuell konflikt.

– Kommunal har vårt fulla stöd på vägen mot att uppnå sina mål. Men målet med en avtalsrörelse är inte att komma ut i en konflikt, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Medlingsinstitutets förra general­direktör Claes Stråth tror att trycket nu kommer att öka på Svenskt Näringsliv, Facken inom industrin och Medlingsinstitutet.

– Facken inom industrin har uppgiften att träffa avtal först och tala om vad konkurrenskraften kräver, men också ta hänsyn till de samhällsekonomiska förutsättningarna, säger Claes Stråth.

Det finns ungefär 115 parter. Drygt 60 är fackliga organisationer som har att företräda sina medlemmars intressen.

– Därför finns det behov av att fackliga organisationer också ser till helheten och inte bara till de egna medlemmarna. Partssystemet har sedan tidigare tre sådana samordningsfunktioner: LO:s samordning med de 14 förbunden, Facken inom industrins plattform och Svenskt Närings­liv.

Det gör att det skapas förutsättningar för stabilitet även utan LO:s samordning, menar Claes Stråth.

– Medlingsinstitutet är den fjärde aktören som har att se till helheten. Om det brister hos någon av de fyra ökar trycket på de andra. Det såg vi redan 2012, när LO inte heller klarade av att samordna sig fullt ut, säger han.

Risk för huggsexa

PLUS med samordning:

Det blir lättare för svaga förbund att få igenom sina krav. Tyngden bakom kraven ökar med en samordning.

MINUS med ute­bliven samordning:

Risk för en orolig avtalsrörelse med huggsexa om lönerna. IF Metalls ordförande Anders Ferbe har varnat för att sektorer som går bra kan vilja ta ut högre löneökningar än industrinormen, det så kallade märket.

Tidslinje: Viktiga år för LO och samordningen

Vägen från höga löneökningar, devalveringar och politiska ingrepp till dagens samordningar. Lag & Avtal bad Claes Stråth, tidigare Medlingsinstitutet, guida genom viktiga årtal.

1970-1980-talen: ”Vi hade en situation med höga nominella löneökningar men ingen eller liten förbättring av real­lönen, devalveringar och politiska ingrepp.”

1983: ”IF Metall bröt sig ut ur LO-samordningen och började förhandla på egen hand.”

1990: ”Beslut om att Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, inte längre skulle förhandla centralt. Då kom också den ’nya, unga ministern’ Mona Sahlin med ett förslag på ett stoppaket som innebar pris-, löne- och strejk- stopp. Paketet uppfattades som att det skulle leda till att Kommunal inte skulle få slutföra sina förhand­lingar.

Regeringens förslag fälldes i riksdagen och regeringen avgick, men ombildades sedan. Rehnbergskommissionen tillsattes som ett försök att rädda situationen. Kommissionen föreslog att stabiliseringsavtal på 27 månader på huvuddelen av arbetsmarknaden skulle slutas. Stabiliseringsavtalen medverkade till att löneökningstakten föll från 10 procent 1990 till 3–4 procent per år 1992–1993.”

1991–1992: ”Gällde stabiliseringsavtalen på den svenska arbetsmarknaden.”

1995: ”SAF hade lämnat de samordnade förhandlingarna. Arbetsgivarförbundet Skogsindustrierna trodde då att de skulle företräda avtal som byggde på branschens förutsättningar, som var väldigt bra. Skogsindustrierna träffade avtal som uppfattades som alldeles för högt av arbetsmarknaden.”

1997: ”Facken inom industrin skrev i juni 1996 på DN Debatt och bjöd in sina arbetsgivare, delar av privata arbetsgivarsidan, till samtal. De ville föra ut löne­bildningen till företagsnivå. Initiativen från facken gjorde att avtalen omprövades.

Parterna kom överens om industriavtalet. Det är i huvudsak ett samarbetsavtal där man talar om företagens konkurrenskraft, kompetensutveckling för de anställda och att hitta balans mellan företagens behov och de anställdas. Dessutom finns bestämmelser om hur förhandlingarna ska föras och tillsättande av opartiska ordföranden.”

1998: ”De första avtalen träffades inom Industriavtalet.”

2000: ”Medlingsinstitutet tog över verksamheten från Statens förlikningsmannaexpedition och fick ökade befogenheter och ett bredare uppdrag – att verka för en väl fungerande lönebildning.”

2010: ”Teknikarbetsgivarna tröttnade på hur LO-facken agerat i förhandlingarna och sa upp avtalen. Teknikarbetsgivarna menade att LO-förbunden bekymrade sig alltför mycket om samordningen inom LO och alltför lite om det som var samverkansavtalets innebörd: nämligen att utgå från företagens konkurrenskraft och intressen.”

2011: ”Träffades det nya industriavtalet, utan Pappers.”

2012: ”LO-samordningen sprack delvis.”

2015: ”Lyckades LO-förbunden inte komma överens. Samordningen sprack.”

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer