”Jag är intresserad av företagares villkor”

2015-08-26 23:00 Elisabet Örnerborg  

Anna Romare företrädde ett företag som stämts till Arbetsdomstolen för att chefen skulle ha trakasserat en anställd sexuellt.– Jag kan slås av hur utsatt en liten arbetsgivare i en sådan situation är, säger hon.

Samma dag som huvudförhandlingen i sextrakasserimålet skulle hållas började parterna överlägga med varandra. Arbetsgivarparterna satt i ett rum, arbetstagarparten i ett annat. Domstolssekreteraren fick gå emellan med olika bud. Utanför väntade intresserat en tjänsteman från DO och Lag & Avtal. Hur skulle rättegången förlöpa? Hur skulle domstolen döma? Frågor som aldrig får något svar. Efter någon timme försvann Almegas arbetsrättsjurist Anna Romare med arbetsgivarparten uppför trappan, tätt följd av Kommunals ombud och sedan domstolens ordförande. Sedan lades locket på.

– Det var bra att vi kunde förlikas, men generellt inte bra att det blev så sent, vittnen är kallade och så vidare.

Det säger Anna Romare när vi träffas en fredagsmorgon någon månad senare i Almegas lokaler på Sture­gatan i Stockholm.

– Men vi hade inte dessförinnan lyckats hitta en överenskommelse som båda parter kunde acceptera, säger hon.

Kommunal hade krävt sammanlagt 250 000 kronor i diskrimineringsersättning till den anställda.

– Med domstolens hjälp så gick det till slut.

Bara ungefär hälften av Almegas tvister hamnar i Arbetsdomstolen. Resten av målen finns i tingsrätten.

– Det är många som inte är med i facket, förklarar hon.

Att en tvist hamnar i tingsrätten kan också bero på att facket dragit sig ur och inte längre företräder arbetstagaren.

– Bör ärendet förlikas försöker man göra det i ett tidigt skede. Det mesta löses förhandlingsvägen.

Anna Romare cyklar till och från jobbet, den längre vägen förbi Rosenbad där det är ”snällare” och cykelväg. Hon har särskilda cykelkläder och byter om på jobbet. I dag var hon extra tidig så det gick på 30 minuter i stället för 35.

Arbetsrättare blev hon av en slump. Efter jurist­examen var hon först handläggare på Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, sedan något år på läns­rätten innan hon kom att jobba på Schizofreniförbundet.

Hur kom det sig?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av männi­skors psykiska hälsa och ohälsa, jag skrev ett specialarbete om schizofreni i gymnasiet. Dessutom hade jag stött på lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård och åkt runt till olika psykiatriska kliniker när jag arbetade på länsrätten.

Som förbundsjurist på Schizofreniförbundet företrädde hon psykiskt sjuka i olika tvister, för att de skulle få det stöd de hade rätt till. Det handlade om deras fundamentala rättigheter och att lagstiftningen kring tvångsvård skulle tillämpas korrekt.

– Jag skrev en bok om psykiskt sjukas rättsliga ställning i samhället och åkte runt till olika anhörigföreningar för att berätta om den.

Efter några år på Transportgruppen respektive advokatbyrå kom Anna Romare till Almega 2006.

”Hur kunde hon som jobbat på ett handikappförbund välja att gå till ett arbetsgivarförbund”, har hon ibland fått höra. Själv tycker hon inte det är konstigt.

– Vi har bra lagstiftning i Sverige så jag kan stå för den och stå för att jag företräder arbetsgivare, säger hon.

Men hon medger att det är klart att hon har påverkats av sina år som arbetsgivarföreträdare.

– Jag är intresserad av företagares villkor. För att vi ska ha ett välstånd behövs det fungerande företag.

Efter tre år som förhandlare hos Almega Tjänsteföretagen kom hon till Almegas processavdelning. När vi ses har hon bytt arbetsuppgifter. Anna Romare är förhandlare igen, nu hos Almega It & Telekomföretagen, lagom för att hinna förbereda nästa stora avtalsrörelse. Hon är avtalsansvarig för ett av de större avtalen, it-avtalet.

– Det är otroligt viktigt att it-avtalet fortsätter att vara ett modernt och relevant avtal, som gör det möjligt för våra företag att bedriva verksamhet i Sverige. Den globala konkurrensen inom it-sektorn är stenhård.

En trappa upp i något av Almegas sammanträdesrum kommer förhandlingarna att äga rum. Det är ett tjänstemannaavtal. Motparter är Unionen och Akademikerna.

Att vara jurist när hon förhandlar ser hon som en stor fördel.

– Att ha det rättsliga regelverket klart för sig är ovärderligt. Som förhandlande jurist försöker man hitta en lösning som är bra för båda sidor.

Det är bra om också motparten är insatt, anser hon.

– En fackklubb som har erfarenhet och kunskap är normalt lättare att göra upp med, oavsett om det är en enskild tvist eller en avtalsförhandling.

I Anna Romares arbetsbeskrivning står det också att hon sysslar med internationell arbetsrätt.

– Min pappa är tysk och jag har läst flera språk, tyska, engelska, franska, ryska.

Fast hon använder engelska och tyska mest.

– När jag började här blev jag tillfrågad om jag ville vara med i Almegas internationella grupp. Något år senare blev jag sammankallande för den. Det är jag fortfarande. När det gäller it-sektorn kommer det hit många främst från Indien och vi skickar också ut konsulter, bland annat till Indien. Fast just nu håller jag på att knäcka en fråga kopplad till Kina, säger hon.

Sedan Anna Romare kom till Almega för snart tio år sedan har hon fått tre barn.

– På Almega finns det en uttalad ambition att man ska kunna kombinera familj och arbete. Vi jobbar periodvis jättemycket men det finns en flexibilitet här som jag upplevde inte fanns på advokatbyrån jag jobbade på förut.

Det är också en fördel att hennes man är egenföretagare, naprapat.

– Han kan styra sitt arbete så att han oftast kan hämta barnen på eftermiddagarna.

Från A-kassa till Almega

NAMN: Anna Romare.

GÖR: Arbetsrättsjurist hos Almega, har just bytt arbetsuppgifter från att ha varit på processavdelningen till att vara avtalsansvarig för it-avtalet på IT & Telekomföretagen inom Almega.

BAKGRUND: Jurist­examen i Uppsala våren 1997. Därefter hand­läggare på Akademikernas arbetslöshetskassa i ett och ett halvt år, sedan länsrätten i Stockholm följt av juristjobb hos Schizofreniförbundet. Förhandlare hos Transportgruppen 2001. På advokatbyrå 2004 och 2005. Anställdes som förhandlare hos Almega Tjänsteföretagen 2006 för att tre år senare flytta över till processavdelningen.

ÅLDER: 42 år.

BOR: Villa i Bromma, Stockholm.

FAMILJ: Gift och har tre barn, 9, 7 och 4 år gamla.

Seglar, springer, cyklar

FRITID: Seglar, tränar, springer. Cyklar till och från jobbet. Just nu tränar hon för Bellmansstafetten, Almega har fått ihop ett femmannalag.

LITTERATUR: Inget annat än kursböcker på nattygsbordet det senaste året, böcker i nationalekonomi bland annat, som ingår i Svenskt Näringslivs utvecklingsprogram. Men nu när jag har tentat av den kurslitteraturen kan jag kanske börja läsa något annat. Min syster gav mig en bok av Karin Alvtegen. Den verkar hemsk.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer