JO-kritik: Polisen sätter sig över grundlagen

2020-04-30 00:00 Calle von Scheele  

Rekrytering. JO ger Polismyndigheten allvarlig kritik för att den inte lojalt följt Statens överklagandenämnds beslut vid två chefstillsättningar och därtill satt sig över grundlagen. Polisen hade förankrat sitt agerande hos Arbetsgivarverket.

Vid de två chefstillsättningarna som JO skarpt kritiserar har Polisen struntat i besluten från Statens över­klagande­nämnd, Sön.

– Det kan inte accepteras att en myndighet sätter sig över en över­instans på det sätt som Polis­myndig­heten har gjort, säger JO Per Lennerbrant i ett pressmeddelande.

En myndighet måste respektera, rätta sig efter och tillämpa en överinstans beslut på ett lojalt sätt, konstaterar JO. Det är en grundläggande förvaltningsrättslig princip. Den har Polismyndigheten satt ur spel.

Nämnden granskar om tillsättningen skett enligt regeringsformens krav. Vid statliga anställningar ska endast saklighet, som skicklighet och förtjänst, vara avgörande. Men denna kontroll har Polismyndigheten omintet­gjort genom sitt agerande, fastslår JO.

Ärendet gäller två kvinnor som sökte chefstjänster i samband med Polisens omorganisation 2015, men dessa gick till män.

I det ena fallet skulle kvinnan enligt Söns beslut erbjudas den tjänst som mannen hade fått. I det andra fallet skulle kvinnans och mannens skicklighet jämföras och Polisen skulle ta ställning till om den kunde beakta mannens sent inkomna ansökan.

Inte i någon del har Polismyndigheten följt nämndens beslut, konstaterar JO.

I en inlaga till JO hävdar Polismyndigheten att överklagandenämnden inte har varit behörig att fatta beslut i dessa båda fall. I själva verket har Sön i ett första steg prövat sin be­hörighet på samma sätt som förvaltningsrätter gör.

Inlagan visar också att Polismyndigheten obstruerat överklagandenämndens beslut på flera sätt. Man hävdar att de anställningar som Sön bedömt inte finns, att anställningarna inte varit anställningsbeslut utan arbets­ledningsbeslut som inte kan överklagas.

Polisen hävdar också att man kunde ha låtit de båda kvinnorna få chefsbefattningarna för att sedan omedelbart omplacera dem till sina gamla jobb.

JO smular sönder Polismyndig­hetens argumentation när han under­stryker att det finns ”en principiell skyldighet för myndigheten att tolka och tillämpa överinstansens beslut på ett lojalt sätt”.

Ingen ansvarig hos Polisen vill svara på frågor eller förklara myndighetens agerande.

Polisen hade förankrat sin JO-in­laga och argumentation hos Arbetsgivarverkets chefsjurist Hedda Mann.

– Polismyndigheten tyckte att nämnden gått över sin behörighet och att beslutet därmed saknade rättslig verkan. Nu har vi fått facit på detta. Det är bara att acceptera, säger hon.

Arbetsgivarverket vill ha en statlig utredning som klarlägger hur arbetsledningsrätten, anställningsskyddslagen Las och reglerna om förtjänst och skicklighet i regeringsformen ska samexistera. Systemen fungerar inte tillsammans och JO uttalar sig bara om det offentligrättsliga systemet, ­enligt Hedda Mann.

– Man skulle i och för sig ha kunnat tillsätta dessa personer på chefstjänsterna, men sedan griper arbetsledningsrätten in och man kan omplacera dem. Det är en typisk illustration till att arbetsrätten och offentligrätten inte går hand i hand.

På Statens överklagandenämnd har man fler fall där myndigheter agerat på samma sätt som Polisen, bekräftar dess ordförande Marie Andersson för Lag & Avtal.

Myndigheter hävdar att chefstillsättningen inte går den sökande emot, eftersom denne redan har samma ­anställning som den som fått funktionen som chef.

I fallet med kvinnan som önskade bli chef för insatsstyrkan skulle man enligt Polisen vara anställd som kommissarie och ha arbetsuppgifter som chef. Både kvinnan och mannen var anställda som kommissarier, alltså hade kvinnan inget att klaga över när mannen sedan fick arbetsuppgiften att chefa.

Men detta synsätt höll inte när Sön prövade ärendet.

Om en person söker en chefstjänst och inte får den så har det gått den ­sökande emot. Om tjänsten lysts ut så är det ett anställningsärende som nämnden prövar, enligt Mari Andersson.

Dessutom har flera andra myndigheter än Polisen försökt runda överklagandenämndens granskning av hur regeringsformen följts genom att kalla anställningen ett arbetsledningsbeslut som inte kan överklagas till nämnden.

Beroende på hur ärendet har hanterats är det enligt nämndens bedömning ett arbetsledningsbeslut eller ett anställningsärende.

– Om tjänsten har tillsatts inom ­ramen för ett anställningsförfarande har nämnden prövat överklagandet, säger Mari Andersson.

På Arbetsgivarverket ­menar Hedda Mann att det är olyckligt om arbetsledningsbeslut till andra arbetsupp­gifter ses som ett sätt för arbets­givaren att runda över­klagande­nämnden.

Utifrån ett arbetsgivarperspektiv ska man kunna arbetsleda sina arbets­tagare inom ett så stort område som möjligt, utan att det är ett anställningsbeslut, betonar Hedda Mann.

– Detta kan vara ett sätt att till­varata befintlig kompetens och er­bjuda karriärutveckling. Jag skulle inte säga att det är ett sätt att runda något.

I samband med dessa chefstillsättningar konstaterade överklagandenämnden att den inte kunde förelägga en tredskande myndighet att följa beslutet och tillade ”vilket i ett fall som detta kan framstå som en brist”.

Nuvarande ordförande i nämnden Mari Andersson tror inte att förelägganden med eller utan vite är rätt väg att gå i de sällsynta fall när en myndighet inte följer Söns beslut.

– Nej, det känns främmande. Domstolar vitesförelägger inte underinstanser. Det förekommer inte.

I debatten har andra vägar nämnts.

Advokat Kerstin Ahlström, som en period har suttit i nämnden, anser att beslutsformuleringen om att ­någon ska erbjudas tjänsten är olycklig. Med den formuleringen uppkommer inget anställningsavtal, har hon skrivit i ­Dagens Juridik.

Hon anser att nämnden enbart ska bifalla ett överklagande. Då får den klagande omedelbart anställ­ningen, hävdar Ahlström. Den juridiska ­poängen är att nämnden inte har ändrat på myndighetens beslut utan bara på vilken person som beslutet gäller.

Inom fackliga kretsar beskriver man situationen fram till JO:s beslut som om de två förfördelade kvinn­orna hade hamnat i limbo. Nu är man lättade:

– Det är av yttersta vikt att Polis­myndig­heten måste följa regeringsformens krav på skicklighet och förtjänst vid statliga tillsättningar och att det finns rättssäkerhet vid dessa tillsättningar, säger Fredrik Westin, arbetsrättsjurist på Polisförbundet.

Detta har hänt

Det var i samband med den starkt kritiserade omorganisationen av Polisen 2015 som alla chefsbefattningar utannonserades. De två chefstillsättningar som JO granskat var en del av detta.

I en av dem sökte en kvinna om sin tjänst som chef för den nationella insatsstyrkan. När en annan sökande fick tjänsten överklagade hon tillsättningen till Statens överklagandenämnd (Sön). Nämnden ­beslutade att hon skulle ­erbjudas anställ­ningen, efter­som hon var mer meriterad än den som erhållit befatt­ningen. Ett par månader ­efter Söns beslut med­delades kvinnan att hon inte skulle ­erbjudas arbetet.

I det andra fallet hade en kvinna sökt tjänsten som chef för sektionen för nationell samordning. När en man som lämnat in sin ansökan i sista stund fick tjänsten överklagade kvinnan till Sön.

Nämnden undan­röjde anställningen och beslutade att Polisen skulle göra en förnyad handläggning ­av tjänsten och jämföra de båda sökandes skicklighet samt ta ställning till om mannens sent inkomna ansökan kunde beaktas.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer