Jobba med en diagnos

2012-11-14 23:00  
"Nästan varje dag brottas jag med tankar om att jag är sämst på allting. Det är många med den här diagnosen som har dåligt självförtroende för att vi känt oss annorlunda i så många år" säger 22-årige Victor Wikander om sin ADHD. Illustration: Jörgen Appelgren Foto: Colourbox

Allt fler vuxna får psykiatriska diagnoser som ADHD och Aspergers. Några väljer att avslöja sin diagnos redan under anställningsintervjun – andra är rädda för konsekvenserna. Lag & Avtal har pratat med Torolf och Victor som bemötts helt olika.

Victor Wikander, 22, berättade på anställningsintervjun att han har diagnosen ADHD. Han fick jobbet som fotoassistent på reklambyrån ändå.

– Det här med ADHD är en bra grej, man behöver inte bara vara som en duracellkanin, säger han.

Victor Wikander kände sig alltid annorlunda i skolan. Han förstod aldrig varför, förrän under de sista månaderna på gymnasiet. Då fick han diagnosen ADHD. I ljuset av den förstod han allt. Varför han hade haft så svårt att sitta stilla i skolan, den ständiga rastlösheten, den inre stressen och svårigheterna att koncentrera sig länge på någonting som var tråkigt.

– Polletten föll ner, säger Victor Wikander.

I början kändes diagnosen ändå lite belastande. Den allmänna debatten gick hög om huruvida det var bra eller inte att ha den. Men Victor Wikander lider inte av att ha fått den. Tack vare diagnosen har han fått en medicin som gör att han kan fokusera bättre. Han lyckades läsa upp sina betyg och fick till och med ett stipendium som belöning. Medicinen gav honom lugnet han behövde.

När han för två år sedan sökte jobbet som fotoassistent på reklambyrån Ekgren & Folke Reklam i Solna satt fotografen Joakim Folke, som skulle bli hans närmsta chef, på andra sidan skrivbordet. Joakim Folke visste inte mycket mer om ADHD än det han hade hört – att personer med diagnosen lätt kunde få okontrollerade raseriutbrott.

– Men det har vi inte alls sett någonting av, säger han.

Med medicin i kroppen tycker Victor Wikander att det känns som att vandra omkring i en bubbla. Då försvinner alla idéer som alltid flyger runt i huvudet. Fördelen med medicinen är att han blir lugn. Men när det är dags för spånarmöten struntar han i medicin. Då kommer idéerna rullande igen.

Ibland gör ADHD:n att det känns som ett oöverstigligt berg att genomföra ett stort uppdrag. Prestationsångesten blir så stark. Victor Wikander säger att många med ADHD har dåligt självförtroende. Det är därför supporten från chefen är så viktig.

– Nästan varje dag brottas jag med tankar om att jag är sämst på allting. Det är många med den här diagnosen som har dåligt självförtroende för att vi känt oss annorlunda i så många år. Mitt råd till alla arbetsgivare är att ha tålamod med oss, för inom personen finns det någonting väldigt bra.

Victor Wikander behöver höra vad uppdraget går ut på många gånger, annars flyger orden lätt in genom ena örat och ut genom det andra.

Joakim Folke har svårt att sära på vilka av Victor Wikanders egenskaper som styrs av diagnosen och vilka som är hans personlighet. Han delar inte gärna upp människor i kategorier, men märker att han i kontakten med Victor måste vara väldigt klar och tydlig med vad som gäller. Annars kan arbetet lätt bli ostrukturerat.

– Det vägs upp av Victors entusiasm. Hans energi går upp och ner. Känslorna är mer direktstyrda på något sätt. Det vet jag inte heller om det har med diagnosen att göra.

Joakim Folke tänker länge när han får frågan om han tycker att en arbetssökande ska uppge om han eller hon har en diagnos som ADHD. Först säger han ja, men efter en stund blir han osäker. Det är ju en person man anställer. Inte en diagnos.

Men långtifrån alla har den inställningen. Lokföraren Torolf Jansson råkade illa ut när han valde att testa sig för en funktionsnedsättning 2009, efter att hans dotter fått en autistisk diagnos. Torolf Jansson hade då kört tåg åt SJ i 25 år. När testet visade att han hade Aspergers syndrom berättade han självklart om det på jobbet. Året därpå började en ny läkare.

– Jag hade kört X2000 till Göteborg på kvällen och kört tillbaka till Stockholm på morgonen. Då ringde läkaren mig på eftermiddagen och sa att jag ser att du har en diagnos. Du får sluta köra tåg, sedan får du ansöka om dispens hos Transportstyrelsen.

På den vägen är det. Trots alla prickfria år har Torolf Jansson inte fått komma tillbaka som lokförare – inte än. Transportstyrelsen anser att människor med Asperger utgör en säkerhetsrisk och därför inte kan beviljas dispens för säkerhetsarbete inom järnvägen.

Hans ombud Kerstin Burman på LO-TCO Rättsskydd har överklagat Transportstyrelsens vägran att ge honom dispens till förvaltningsrätten, som nyligen höll muntlig förhandling i målet. Kanske kommer domen i november.

Bland Torolfs styrkor finns noggrannhet, stresstålighet och ett bra logiskt tänkande. Däremot har han svårt att känna igen folk.

– Jag har tio former i huvudet som passar in på olika former. Jag tror att jag ser min syster lite då och då, men när jag ser fler detaljer så är det inte hon. På samma sätt känner jag inte alltid igen min dotter om hon bytt frisyr eller färgat håret. Det är skrämmande.

När han började på SJ 1984 fyllde han vattentankarna i vagnarna, tvättade fönster och rengjorde toaletter.

– Det var det riktiga skitjobbet. Eftersom jag är den jag är fick det inte vara en enda liten prick kvar. Det var en typisk Aspergergrej att jag inte kunde fuska med jobbet.

Han tror att det var för att han gjorde ett bra jobb som han blev antagen till den interna lokförarutbildningen. Han klarade testen och utbildningen och började köra tåg 1983.

Kerstin Burman har ytterligare ett diagnosfall, som förvaltningsrätten gett klartecken till men som Transportstyrelsen överklagat till kammarrätten. Det handlar om en ung högskoleutbildad kvinna med ADHD som också arbetar med säkerhetsklassat arbete inom tågtrafiken. Hon har arbetat i två och ett halvt år, och arbetsgivaren ser henne som en stor resurs. Men liksom i fallet med Torolf Jansson är Transportstyrelsen av en annan åsikt.

– Transportstyrelsens argumentation är anmärkningsvärd och visar på okunskap om hur diagnoserna kan ta sig uttryck hos olika personer. Den bygger i stort på generella resonemang kring diagnoserna och inte på hur de ter sig hos just dessa personer. Det är inte acceptabelt för en myndighet, säger Kerstin Burman.

Få arbetsgivare vet om deras anställda har en diagnos eftersom det är upp till dem själva att berätta om den.

Stockholms läns landsting försöker få fler personer med funktionshinder anställda. Varje år ska förvaltningar och bolag redovisa vad de gjort för att underlätta att personer med funktionsnedsättning anställs och om några faktiskt har anställts. I det begreppet ingår diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom.

Men Ulrika Gellerstedt, som arbetar med mångfaldsfrågor, tror det kan bli svårt att redovisa hur många personer med funktionsnedsättning som anställts, eftersom det inte är något som registreras. Det handlar kanske främst om att underlätta för dem att bli anställda, hur platsannonser utformas och så vidare, menar hon.

I Göteborgs stad pratar man i stället om leverans. Det är ytterst det som räknas, menar Maria Sandberg, HR-chef i stadsdelsförvaltningen Centrum.

– Vi är till för att vi ska leverera någonting och det är därför vi rekryterar. Om vi anställer en person eller inte beror på hur svårt funktionshindret är. Det får inte bli för yvigt, för då blir det svårt för oss. Vi måste hitta rätt personer som kan hjälpa oss att leverera det vi måste, säger hon.

För den som har en person med Asperger eller ADHD i sin närhet är det viktigt att komma ihåg att symptomen varierar.Autismspektrumtillstånd, där Aspergers syndrom ingår, och ADHD hos vuxna diagnosticerades knappast före 2000-talet. Men de senaste fem–sex åren har allt fler vuxna fått diagnoserna, enligt forskaren Susanne Bejerot.

– Hos vuxna är det ju inte så att man vid ADHD springer runt i klassrummet, vilket ingår i diagnoskriterierna för barn. Vuxna brukar känna en inre rastlöshet och en känsla av stress. Det är också vanligt att ha problem med arbetsminnet. Det blir mer påtagligt när man som vuxen ska klara livet själv, säger Susanne Bejerot som är överläkare och docent vid Karolinska institutet.

Runt fyra, fem procent av befolkningen uppfyller kriterierna för ADHD.

– Många är påhittiga och kreativa men kan också ha ångest och nedstämdhetsperioder, säger hon.

Personer med Aspergers syndrom är ofta begåvade men har svårt med ömsesidighet, socialt samspel och att läsa av andra människor. De brukar även ha en ökad stresskänslighet, svårt med förändrade rutiner och en benägenhet att intressera sig för mer avgränsade saker. De är ofta lite sköra och har avvikelser i hur de sorterar sinnesinformation. Många kan vara ljudkänsliga eller känsliga för dofter.

– Långtidsuppföljningar har visat att de flesta verkar har kvar problemen mer eller mindre livet ut. Men de kan förbättras, säger Susanne Bejerot.

För att försäkra sig om att han fortfarande dög som lokförare begärde Torolf Jansson att få göra om lokförartesten 2005. Ett typiskt Aspergerbeteende, anser han så här efteråt med diagnosen i hand. Även denna andra gång klarade han testen.

Victor Wikander har engagerat sig i Riksförbundet Attention. Han är med i deras satsning ”Jag har ADHD” för att visa för och nackdelar med den funktionsnedsättningen.

– I dag tycker jag bara det är en fördel att ha min diagnos. Det bara känns jättebra, helt enkelt, säger han.

Innan Torolf Jansson testade sig undrade hans fru om det kanske fanns någon annan anledning, än att han var lat, till att han inte tänkte på att barnen var hungriga.

Diskriminerad efter diagnos

Diskrimineringslagen säger att anställda eller arbetssökande inte får diskrimineras på grund av funktionshinder. Till funktionshinder hör neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och Asperger.

Attunda tingsrätt avgjorde ett sådant mål i somras. En civilekonom på ett it-företag blev illa behandlad så fort vd fått höra om diagnosen Asperger. Tidigare hade samma vd gett honom påökt för goda insatser. Men diagnosen ändrade allt. Rätten dömde företaget att betala 175 000 kronor till civilekonomen i diskrimineringsersättning, det högsta utdömda beloppet hittills.

Civilekonomen hade stöd av sitt fackförbund, den som inte har det kan vända sig till Diskrimineringsombudsmannen. På DO säger Maja Rajs, chef för arbetslivsenheten, att de haft enstaka sådana här diagnosärenden, men inget som lett till något rättsligt förfarande.

Left is right: ”Alla är olika”

Företaget Left is right startade för att ge personer med Aspergers syndrom jobb inom it-sektorn. Företaget gick i konkurs, men har återuppstått under ett annat koncept.

”Vi frågar inte efter diagnos. Diagnoser är till för att människor ska få det stöd de behöver. Men att bunta ihop många i en diagnos blir fel. Alla individer är olika”, säger chefen Niklas Eriksson.

I dag är 16 anställda i konsultföretaget och ytterligare 600 personer har anmält att de kan jobba med it och ekonomi genom företaget.

”Vi fokuserar på vad folk kan och vad de vill lära sig. Hos oss ska man vara öppen med sina svårigheter också. Men det kanske man ska vara försiktig med annars.”

Elisabet Örnerborg

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer