KOMMENTAR: Makten över EU:s arbetsrätt står på spel

2019-12-27 00:00 Erik Sinander  
Foto: Staffan Westerlund

Kommissionens beslut att inte lägga fram ett förslag till rådet efter att arbetsmarknadens parter gemensamt begärt det har aldrig tidigare prövats rättsligt. Därför ställs frågan om den speciella roll som arbetsmarknadens parter har i EU:s lagstiftningsprocess på sin spets i EPSU-målet.

Bakgrunden till tvisten mellan EPSU och kommissionen är det avtal om samråd för statstjänstemän som arbetsmarknadens parter ville få genomfört som EU-lagstiftning. Om avtalet skulle genom­föras som lagstiftning skulle det innebära att alla statligt anställda inom EU skulle ha samma grundläggande regler rörande facklig dialog på arbetsplatsen. I stort skulle avtalet innebära att statsanställda skulle få motsvarande rättigheter som privatanställda har enligt EU-direktivet (2002/14) om information och samråd. Det är inte vanligt att statsanställda åtnjuter dylika rättigheter, och kanske är det på grund av frågans känsliga natur som kommissionen vägrade att lägga fram ett förslag till rådet.

Även om det inte är första gången som kommissionen väljer att inte gå vidare med ett förslag från arbetsmarknadens parter är historiken bakom detta avtal lite speciell. Det var nämligen så att kommissionen först uppmuntrade arbetsmarknadens parter att träffa ett avtal om samråd för statstjänstemän.

Det framstår därför som anmärkningsvärt att kommissionen inte lade fram det avtal som parterna föreslog till kommissionen. Mot bakgrund av detta förfarande fann tribunalen att det fanns anledning att frångå den gängse principen om att den förlorande parten skulle betala sina rättegångskostnader. I stället beslutade domstolen att parterna skulle stå för sina egna kostnader. Att kommissionen själv får stå för sina rättegångskostnader betyder att tribunalen anser att kommissionen har viss skuld att bära i målet, trots att kommissionen vann rättsfrågan.

För svensk del har avtalets genomförande i sig inte så stor betydelse, eftersom motsvarande rättigheter garanteras de statsanställda enligt framför allt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets­livet. Däremot är den principiella frågan om arbetsmarknadens parters inflytande och makt över lagstiftningsprocessen i EU naturligtvis av stor be­tydelse för Sverige så väl som för hela EU:s arbetsrätt.

I fördraget står det att kommissionen ska lägga fram förslag till rådet när arbets­marknadens parter gemensamt begär det. Om tribunalens dom står sig kan man fråga sig om fördragets artikel om arbetsmarknadens parters inflytande har någon betydelse över huvud taget. Mot den bakgrunden är det inte särskilt för­vånande att EPSU redan har beslutat att domen kommer att överklagas till EU-domstolen. EU-domstolens dom kommer att vara avgörande för vilken roll arbetsmarknadens parter ska ha i EU:s lagstiftningsprocess i framtiden.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna