Nordmark: ”Förmån ta ansvar också när det är svårt”

2020-12-07 15:05 Kamilla Kvarntorp  

Las-frågan, kampen mot minimilöner, hot om misstroendevotum och en halv miljon inskrivna på Arbetsförmedlingen i spåren av covid-pandemin. Eva Nordmarks första tid som arbetsmarknadsminister har varit full av utmaningar.

En eftermiddag i början av november får Lag & Avtal, efter flera ombokade möten, tid för en intervju med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

– Det händer saker hela tiden, förklarar hon när hon tar emot på arbetsmarknadsdepartementet i centrala Stockholm.

Några dagar tidigare hade Eva Nordmark meddelat att regeringen går vidare med PKT och Svenskt Näringslivs överenskommelse om hur arbetsrätten ska förändras, en överenskommelse som LO inte ställde sig bakom.

– Det är klart att jag hade hoppats på en bredare överenskommelse där alla tre parter sa ja, säger hon.

Hon tycker ändå att förutsättningarna är goda för att omvandla den del av partsöverenskommelsen som berör Las till en ny lagstiftning, som fungerar för alla som arbetar på den svenska arbetsmarknaden.

– I den överenskommelse som finns har också LO bidragit på olika sätt i arbetet. Det är ett brett underlag.

Enligt januariavtalet, som regeringen och samarbetspartierna C och L tog fram, ska arbetsrätten reformeras. Om fack och arbetsgivare inte lyckades enas om förändringarna var partierna överens om att det behövdes en lagstiftning. Regeringen tillsatte därför en utredning som tog fram ett lagförslag om hur arbetsrätten skulle förändras. Regeringen har nu alltså gett besked om att det är partsöverenskommelsen som kommer att ligga till grund för lagstiftning. Utredningen uppfyllde, enligt Eva Nordmark, inte kravet på balans mellan parterna på arbetsmarknaden.

– Det var för mycket slagsida till arbetsgivarens fördel.

Som exempel anger hon att uppsägningar hos arbetsgivare med färre än femton anställda inte skulle kunna ogiltigförklaras.

– Det gjorde att många med rätta frågade mig varför de skulle vara med i facket om de arbetade på en liten arbetsplats. Det skulle kunna ge effekter som försvagar partsmodellen – om vi tappar medlemmar i facket.

Hon tror inte att den svenska modellen hotas av att LO inte står bakom hela den överenskommelse som nu ska ligga till grund för en ny lagstiftning.

– Jag är inte orolig för den svenska modellen. Den levererar. Parterna tar ett stort ansvar genom att sätta märket och klara av att komma överens om nya kollektivavtal.

Det är också viktigt för regeringen att visa för EU att den svenska modellen, där löner regleras i kollektivtal som sluts mellan parterna, fungerar – och att det därför inte behövs några minimilöner i Sverige.

– Vi har haft reallöneökningar i över 20 år. Vi har en väldigt fredlig arbetsmarknad med få konfliktdagar. Vi har flexibilitet för arbetsgivarna och få har dåliga löner, jämfört med i andra länder. Det funkar otroligt bra i vårt land. Vi vill behålla och utveckla vår modell, säger Eva Nordmark.

EU-kommissionen har föreslagit att länder där lönerna bestäms i kollektivavtal inte ska behöva lagstifta om minimilöner, ett förslag som välkomnas av regeringen.

– Men det är för tidigt att hurra ännu. Nu analyserar vi direktivtexterna och ser om det finns skrivningar som kan utvecklas på något sätt. Ännu så länge kan vi inte se att förslaget är helt vattentätt.

Regeringen är tydlig med att det är parterna och inte staten som ska sätta lönerna på arbetsmarknaden. Men 2015 beslutade riksdagen om ett årligt statligt stöd för att höja lärarnas löner. Syftet med det så kallade lärarlönelyftet är att höja statusen på läraryrket och därmed kvaliteten på undervisningen och elevernas resultat. Frågan är då när det är motiverat med statlig lönepolitik?

– Egentligen aldrig. Det är tydligt att staten avsatte pengar för att höja lärarlönerna. Men det var inte statlig lönepolitik. Staten tog inte över och sade hur mycket varje lärare skulle ha, det förhandlade parterna om.

Kan det bli aktuellt att staten hjälper upp lönerna även för andra yrkesgrupper?

– Jag är principiellt emot att vi agerar på det sättet. Men i det här läget fanns en bred acceptans för att det fanns flera problem med lärarlönerna. Det var framför allt en stor brist på lärare och det var svårt att rekrytera till lärarutbildningen.

I september var det ett år sedan Eva Nordmark tillträdde som arbetsmarknadsminister.

Hon beskriver det som en period med väldigt hårt arbete, nästan dygnet runt.

– Jag klev in i det här med en stor medvetenhet om att det skulle bli tufft, och det är tufft. I min portfölj ligger några av de svåraste frågorna. Och i mars fick vi pandemin, med över 100 000 varslade och över en halv miljon inskrivna på Arbetsförmedlingen.

För att mildra konsekvenserna av pandemin har regeringen snabbt vidtagit en rad åtgärder.

– Vi har räddat tusentals jobb genom korttidsarbete, förstärkt a-kassan och satsat på äldreomsorgslyft för att förbättra villkoren inom vård och omsorg. Vi har gjort massor med bra saker. Jag är stolt. Det är en förmån att vara med och ta ansvar också när det är svårt, säger hon.

Hur ser hon då på att det finns företag som utnyttjar systemet med korttidspermitteringar, på pappret går anställda ner i arbetstid och lön samtidigt som staten står får en stor del av lönekostnaden. Men i själva verket saknas inte arbete och personalen fortsätter att arbeta heltid.

– Det är jätteprovocerande. Det är våra skattepengar. De här stöden är till för seriösa företagare som har det tufft. Vi har tillfört extra resurser för kontroller. Förr eller senare kommer vi åt de här företagen.

Vi återvänder kort till las. Vad innebär anställningstrygghet för dig personligen?

– Att kunna känna sig trygg i sin anställning, men också att inte behöva vara så rädd för vad som händer om jobbet försvinner. Det är jätteviktigt att känna att det finns en möjlighet att gå vidare till ett annat arbete. Och att så många som möjligt är tillsvidareanställda. För unga är det viktigt för att kunna skaffa sig ett boende.

Hur trygg är din egen anställning?

– Den är väldigt osäker. Man vet aldrig från den ena dagen till den andra. Det här är en speciell roll, där det inte finns någon anställningstrygghet, säger Eva Nordmark med ett skratt.

Och redan i december 2019, några månader efter att hon tillträdde, blåste det rejält. Då hotade Vänsterpartiet att med stöd av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna rikta misstroendevotum mot arbetsmarknadsministern. Anledningen var att partierna inte ställde upp på de förändringar av Arbetsförmedlingen som regeringen hade kommit överens om med Centern och Liberalerna i januariavtalet - bland annat att en stor del av arbetsförmedlingen ska skötas av privata aktörer.

– Det är klart att det inte var jätteroligt. Men jag tog det inte personligt. I efterhand är det en förmån att ha varit i den situationen också. Jag lärde mig att jag är bra på att fokusera på det som jag kan påverka. En annan fördel var att jag och min stab blev enormt sammansvetsade. Det gick jättesnabbt att lära känna varandra – dag och natt var det krishantering.

Arbetsförmedlingen ska fortfarande reformeras. Men nedläggningen av kontor har stoppats.

– På grund av nedskärningarna som kom i M-KD-budgeten bestämde Arbetsförmedlingens ledning att 132 kontor skulle läggas ner. Regeringen beslutar inte om myndigheters organisation, det gör de själva. Men min företrädare menade att beslutet var förhastat, och jag håller med. Vi har en bra dialog med ledningen, och ett arbete pågår med att säkerställa Arbetsförmedlingens lokala närvaro på olika sätt. För mig är lokal närvaro helt avgörande, det måste funka på orten.

Sitt politiska och fackliga engagemang har Eva Nordmark med sig från uppväxten i Luleå.

– Jag är uppvuxen i en familj där det är viktigt att ta ansvar som samhällsmedborgare, att engagera sig och ta ställning. Min farfar, som hade ett stort engagemang inom socialdemokratin, blev superglad när jag gick med i SSU 1987 och betalade min medlemsavgift. Morfar var byggnadsarbetare, skogsarbetare, fackligt aktiv och nämndeman.

Själv har Eva Nordmark studerat statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Men det var ingen självklarhet att studera vidare efter gymnasiet.

– Jag hade ingen relation till högre studier, mer än att min mamma var lokalvårdare på universitetet. Jag tyckte att de som pluggade på universitet var lite konstiga, att det var att fuska sig förbi, att man gör sin resa genom att arbeta och göra rätt för sig.

Det var under finanskrisen i början på 1990-talet när många blev av med jobben som hon började överväga universitetsstudier.

– Jag hade ett vikariat på Försäkringskassan. Under krisen var första gången de som hade fått in en fot inte blev fast anställda. Då bestämde jag mig för att plugga. Det var mitt intresse och engagemang för samhällsfrågor som gjorde att det blev statskunskap.

Efter en tid blev hon också invald i universitetets styrelse och senare dess ordförande.

– Det är en utbildningsresa som många andra ska få göra. Vi måste se till att bryta den sociala snedrekryteringen som vi har.

Innan Eva Nordmark blev minister var hon facklig ordförande i 15 år, först för SKTF, nuvarande Vision och sedan för TCO. Men intresset för arbetsmarknadsfrågor väcktes redan under 1990-talskrisen då hon kom med i SSU:s arbetsmarknads- och regionalpolitiska utskott.

– Krisen var supertuff uppe i Norrbotten. Unga människor fick inget jobb, trots att de utbildade sig och kämpade. Många par på SSAB i Luleå drabbades samtidigt och fick sälja sina bostäder till mycket lägre priser än vad de köpt till och hade bara skulder kvar. Jag såg på nära håll hur människor drabbades. Det präglade mig och har präglat mig sedan dess.

Missa inga nyheter - beställ Lag & Avtals kostnadsfria nyhetsbrev

Eva Nordmark

Född: I Luleå 1971

Bor: I Nacka

Gör: Arbetsmarknadsminister sedan i september 2019

Bakgrund: Studier i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, förbundsordförande för SKTF, nuvarande Vision 2004-2011, TCO:s ordförande 2011-2019

Familj: Man och två barn

Intressen: Upptäcka nya platser, umgås med familj och vänner, vara i naturen och åka skoter. Längtar efter fotbollsmatcher och konserter.

Förebilder

”Två kvinnor har betytt mycket. Anna Lindh, som var ordförande när jag gick med i SSU 1987, påverkade att jag senare blev jag vald till den första kvinnliga SSU-ordföranden i Norrbotten. Ewa Hedkvist Petersen, riksdagsledamot och EU-parlamentariker från Luleå, visade att det gick att vara både politiker och mamma.”

Kamilla Kvarntorp

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer