”Om de har lurat mig är det lärpengar”

2017-04-27 00:00 Calle von Scheele  
Försäljningsdirektör Marta Mikulecka (i glas­ögon) från Lambda vittnar om spänd stämning under diskussionen om validering av bolagets 18 anställda i Sverige. Hon såg avtalet som lärpengar ifall hon blev lurad av facket. Foto: Carina Eriksson

PÅ PLATS I AD. Malmö Live konserthus, kongresshall och hotell lyser i staden med sin fasad i rött och gult. Men man kan fråga sig hur stadigt nybygget står på sin grund av betong efter att ha lyssnat på rättegången i Arbetsdomstolen. I centrum står 18 polska byggjobbare, som göt grunden. Av LO-förbundet Byggnads betecknas de som fullfjädrade yrkesmän och av arbetsgivaren som bondpojkar.

– Utländska arbetstagare från Polen kan vara bondpojkar som jobbar på byggen och lär sig där, säger advokat Gunnar Blomberg när han försvarar bolaget Lambda Spolka Akcynja som sitter på de anklagades bänk.

Byggnads hävdar att de 18 var erfarna betongarbetare, vilket också dess ombudsman i Malmö Johan Dahlberg vittnar om.

– Jag har varit på tusen arbetsplatser och har ett visst öga för om folk har kompetens eller inte. Här syntes det tydligt att polackerna hade varit på en arbetsplats förr.

Rättegången handlar om just detta med kompetens, men i bakgrunden skvalpar frågan om arbetarna fick rätt lön. I ett lokalt avtal med Byggnads förbinder sig arbetsgivaren att validera arbetarnas kunskaper. Om de ligger på nivån för betongarbetare ska lönen vara 100 procent, annars på högst 88 procent.

På nio månader, den tid som arbetet pågick, är skillnaderna mellan de två procentsatserna en hel månadslön för varje man. Men valideringen genomfördes aldrig.

– Vår uppfattning var att alla skulle anses vara yrkesmän och ha full betalning innan motsatsen var bevisad. Därför föreslog jag validering och skrev ut underlag från Byggnadsindustrins yrkesnämnd (BYN) om detta, berättar Johan Dahlberg i vittnesbåset.

I ett mycket långt försvarstal konstaterar advokat Gunnar Blomberg att Lambda inte kunde genomföra valideringen. Deras företrädare hade fått kontakt med en opartisk validerare, som tog 90 000 kronor för uppdraget. Alldeles för mycket pengar, och dessutom skulle arbetet ligga nere i minst en vecka när valideringen genomfördes. Företaget skulle riskera att förlora uppdraget.

Försäljningsdirektör Marta Mikulecka, som hade skrivit under avtalet med Byggnads, hade uppfattningen att personalen skulle ansöka om erkännandeintyg, ett enklare och billigare förfarande. Den som har utländsk utbildning och arbetat i yrket i två år kan få ett sådant.

Men ansökningar om erkännandeintyg skickas inte in för alla 18 polackerna.

– Vi gick igenom dokument och intyg för de anställda och kom fram till att två av dem hade papper som pekade mot att de var utbildade armerare. Deras ansökningar skickades in, säger Marta Mikulecka.

Hon försökte kompromissa med Byggnads och föreslog att de fyra mest erfarna skulle få full lön, men facket krävde validering.

Som svar på kravet skaffar bolaget ett intyg från de anställda. De försäkrar att de inte vill gå en facklig utbildning. Men det är en missuppfattning. På ett nytt dokument intygar polackerna att de inte vill valideras. Vid en granskning visar det sig att arbetsledaren har skrivit under för nio av dem.

Men kärnan i målet är den lokala förhandlingen som leder till avtalet om validering. Parterna diskuterar från tidig förmiddag till en stund in på kvällen. På ena sidan bordet sitter Byggnads Johan Dahlberg och en tolk, på den andra Marta Mikulecka och Tony Esbjörnsson från Sveriges Byggindustrier. På bordet finns utskrifter om validering på svenska och engelska.

– Det var en ganska spänd stämning på mötet. Vi hade ett tryck på oss att träffa avtal samma dag, säger Marta Mikulecka.

Enligt vittnesmålet ser hon hela tiden erkännandeintyg framför sig under förhandlingarna, inte validering. Hon hänvisar till en engelsk text där alternativet nämns. Hennes stöd, Tony Esbjörnsson, lämnar förhandlingarna vid middagstid. Då börjar hon också plocka ihop sina handlingar.

– Johan Dahlberg ställde sig framför oss och sa att vi borde avsluta förhandlingarna. Annars kunde det påverka Lambdas rykte.

Johan Dahlberg ger en annan bild av slutskedet.

– Företaget ville slutföra överläggningarna, eftersom vi var nära en överenskommelse.

I sitt vittnesmål berättar Tony Esbjörnsson hur han fick ett telefonsamtal från Marta Mikulecka sent på kvällen. Då ger hon beskedet att ett avtal var påskrivet.

– Jag blev lite förvånad över att de kommit överens och frågade om avtalet var på engelska. Nej, på svenska, svarade Marta. Om det är så att de lurat mig får jag ta det som lärpengar, sa hon också.

När Johan Dahlberg sitter i vittnesbåset får han den hypotetiska frågan om företaget skulle ha fullgjort sina skyldigheter även om valideringen kommit fram till att polackerna skulle ha 88 procent av full lön.

– Ja, om företaget hade genomfört valideringen.

Oenighet om validering skulle ha genomförts

Parter: I ett lokalt avtal mellan Byggnads i Skåne och det polska bolaget Lambda är parterna överens om att 18 polska arbetstagare ska valideras. Detta har inte genomförts. Bo­laget har uppfattningen att det enklare alternativet, ansökan om erkännandeintyg, var en möjlig lösning trots ordvalet i avtalet. Inte heller detta genomfördes. De polska arbetarna är inte medlemmar i Byggnads, medan företaget är medlem i Sveriges Bygg­industrier. Avtalet gäller val av löne­system. Byggnads kräver 800 000  kronor i skadestånd.

Saken: Kollektivavtalsbrott.

Mål: A 209/14

Dom i målet meddelas den 26 april, efter denna tidnings pressläggning.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer