Omställningsavtal: Därför övergav parterna förhandlingsbordet

2014-12-04 14:35 Carl von Scheele  
Försiktig pessimism, optimism, sedan en krasch in i väggen. Så upplever arbetsgivarna stämningen runt förhandlingarna. På bilden Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen. Foto: Jörgen Appelgren

Svenskt Näringsliv och PTK skulle kunna förändra vår syn på vad som är rättvis turordning vid uppsägningar. Men när parterna vid jultid förra året ajournerade förhandlingarna om ett nytt omställningsavtal stod de så långt ifrån varandra att ingen ännu har önskat återuppta samtalen, visar Lag & Avtals kartläggning.

– Julen är lång på vissa håll, säger en av Lag & Avtals uppgiftslämnare med god insyn i förhandlingarna.

Strax före jul förra året var vädret ovanligt varmt i Stockholmstrakten och inget tydde på en vit jul. Desto kyligare var stämningen i förhandlingslokalen där Svenskt Näringsliv och PTK försökte enas om villkoren i ett nytt omställningsavtal. De båda toppförhandlarna Christer Ågren från Svenskt Näringsliv och Niklas Hjert från Unionen hade kört fast.

En avgrund skilde de båda organisationernas bud från varandra, men det doldes noga i pressmeddelandet som skickades ut. Vi har tagit jullov, var budskapet till de arbetsmarknadsreportrar som hade tänkt rapportera om ett nytt avtal innan de skålade i nyårschampagnen det året.

Parterna hade så sent som i oktober 2013 optimistiskt deklarerat att en uppgörelse skulle vara undertecknad före årsskiftet.

Men jullovet har övergått i påsklov, sommarlov och höstlov, utan att något nytt har hänt. De båda toppförhandlarna vill fortfarande inte säga något om möjligheterna till en omstart.

– Jag vill inte kommentera läget, men det är en jätteviktig förhandling som vi håller på med, säger Christer Ågren i ett mycket kort telefonsamtal.

Niklas Hjert är lika fåordig:

– Vi kommer att fortsätta jobba för att nå fram till ett avtal.

Men andra säger desto mer. Bakom kulisserna finns dels oförenliga ställningstaganden mellan fack och arbetsgivare, dels en intern ­oenighet inom PTK.

– Min gissning är att flera aktörer inte blev särskilt ledsna när förhandlingarna gick i stöpet, säger en annan uppgiftslämnare.

Svenskt Näringslivs förslag till avtal visar att arbetsgivarna fortfarande drömmer om förhållandena på 1960-talet. Då bestämde arbetsgivarna vem som skulle sägas upp. Visserligen skulle man först förhandla med facket och måste både ange skäl och ha saklig grund för uppsägningar, men till sist gällde arbetsgivarens bedömning.

Så kom Las för 40 år sedan och svepte bort den gamla modellen.

– Vårt förslag var egentligen en tillbakagång till den reglering i huvudavtalet som fanns mellan Saf och LO före införandet av Las, säger Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, och tillägger:

– När vi gick in i förhandlingarna var jag försiktigt pessimistisk om möjligheterna att komma fram. Vi hade många gånger försökt diskutera grundläggande frågor i lagen om anställningsskydd och hade då mött en närmast sakrosankt uppfattning om att man inte kan ändra en stavelse i de regler som gäller.

– Under förhandlingarnas gång blev vi alltmer optimistiska och trodde att vi skulle kunna hitta en välbalanserad lösning. Vårt förslag kom knappast som en överraskning för PTK, utan det hade utarbetats under lång tid.

– Det måste ha skett något i deras förhandlingsdelegation som gjorde att de plötsligt ändrade inställning.

På den punkten tycks Anders Weihe har rätt. PTK:s baby i förhandlingarna är förslaget om kompetensstiftelser. Tjänstemännen skulle få möjlighet att studera mitt i karriärer och behålla 80 procent av lönen (se separat artikel). Tanken är att stärka anställningsbarheten. I idealfallet skulle den som förlorar jobbet vara fulladdad med färsk kunskap och därmed högattraktiv för nya arbetsgivare.

– I fokus står anställningsbarheten och insikten om att anställningstid inte räcker i längden för att vara trygg på arbetsmarknaden, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på Unionen och den som lett arbetet med förslaget om kompetensstiftelser.

– När en fabrik läggs ner, vid teknikskiften och sådant, spelar det ingen roll hur lång anställningstid du har. Vi vill vrida inriktningen. Insatserna bör därför komma innan tjänstemannen hamnar i den situationen.

För Unionen, som har många tjänstemän utan högre utbildning och en andel som till och med saknar gymnasiekompetens, är stiftelsen en hjärtefråga. I ett alltmer kunskapsintensivt näringsliv riskerar deras medlemmar sina jobb mer än andra i strukturomvandlingen.

I förbundet finns krafter som är beredda till långtgående kompromisser och nagga på tidigare fackliga principer för att få det nya omställningsavtalet till stånd. Men deras prislapp är hög. Näringslivet skulle betala kostnaderna för både stiftelsen och trygghetsrådet TRR, som samtidigt skulle utöka sin verksamhet och även ta sig an de nya grupperna visstidsanställda och personer som sägs upp av hälsoskäl.

För några år sedan försökte Unionen på egen hand i avtalsrörelsen hitta en kompetenslösning. I uppgörelsen år 2010 avsattes 0,2 procent av lönesumman till ett individuellt kompetenssparande, men när pengarna skulle fonderas kunde parterna inte forma ett fungerande system.

Då var man också ensamma om lösningen.

– Ja, något sådant har aldrig varit en del av vår allmänna politik, säger Mikael Andersson, förhandlingschef på Civilekonomerna.

– Våra medlemmar tillför unik och värdefull kompetens i företagen. Det sker en växelverkan mellan bidraget till företagens allmänna kompetens och vad de får tillbaka.

I PTK bromsar Saco-förbund förhandlingarna om omställningsavtalet. De är knappast jätteintresserade av kompetensstiftelsen och anser att dagens omställningsavtal fungerar bra. Deras medlemmar brukar klara sig rätt väl vid driftsinskränkningar och nöjer sig med dagens trygghetsråd TRR och dess stöd till uppsagda tjänstemän.

– Förslagen i omställningsförhandlingarna har utåt sett varit väldigt storskaliga. Man kan fråga sig vad de i praktiken skulle betyda. De går på tvärs mot de behov som våra medlemmar har, där vi upplever olika behov för olika branscher, säger Mikael Andersson.

Hans kollega på förhandlingschefsstolen i Sveriges Ingenjörer, Camilla Frankelius, ger en liknande bild av de högutbildade akademikernas situation på arbetsmarknaden.

– Vi lyckas redan i dag åstadkomma vad vi önskar vid driftsinskränkningar. Våra företrädare kan inte beskyllas för att vara svåra att komma överens med. De förhandlar lösningar för medlemmarna och kommer i de flesta fall överens med arbetsgivaren med de regler som finns på arbetsmarknaden i dag.

PTK:s splittring är orsaken till stiltjen i förhandlingarna, hävdar man på arbetsgivarsidan. Saco-grupperna ser inget större behov av kompetenssatsningen, vill inte betala priset och stoppade därför processen.

– Jag tror att det är ett strategiskt misstag från deras sida, säger Ander Weihe på Teknikföretagen.

– De högutbildade har inte mindre behov av kompetensutveckling än andra grupper. Dessutom har de högutbildade många gånger förmågan att ta för sig lite mer än många andra.

På den fackliga sidan är bilden inte riktigt densamma.

– Visst fanns det en diskussion inom PTK, men förhandlingarna fälldes av att avståndet var så stort mellan PTK och Svenskt Näringsliv i sin helhet, förklarar en av Lag & Avtals uppgiftslämnare.

En central fråga i förhandlingarna har varit hur kompetens ska bedömas vid driftsinskränkningar. Regeln ”sist in, först ut” gäller inte reservationslöst, eftersom man ska ha tillräckliga kvalifikationer för att komma ifråga för de kvarvarande befattningarna. Parterna har ingående diskuterat om ett kompetensbegrepp skulle kunna vara grunden för turordningen. PTK anser att det måste vara rättssäkert och helst lika tydligt som rangordningen efter anställningstid.

Arbetsgivarna resonerar annorlunda. För prislappen 1 miljard till kompetensstiftelsen vill de ha en turordning efter principen ”rätt man på rätt plats”.

– Vi vill ha regler som vi tycker är logiska i det här kompetensresonemanget, nämligen att man utgår från kompetensfrågan i turordningshänseendet, säger Anders Weihe.

Redan i dag är det arbetsgivaren som bestämmer vilka kompetenser som ska finnas på företaget och vad som är tillräckliga kvalifikationer vid en driftsinskränkning.

– Facket kan endast angripa ett sådant beslut i domstol och där hävda att arbetsgivaren bestämt kvalifikationskraven utifrån helt osakliga kriterier i syfte att kringgå Las.

– Det finns inte ett enda utslag i AD där facket har fått rätt.

Stefan Koskinen, förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen, ser problem med begreppet tillräckliga kvalifikationer. Det kan motverka kompetensutveckling av de personer som mest behöver den.

– Som rådgivare till företagen kan man hamna i märkliga situationer när arbetsgivare undrar om de ska satsa på kompetensutveckling av medarbetare som presterar dåligt.

– Med nuvarande system är sanningen att de absolut inte ska satsa om medarbetarna är i närheten av eller saknar tillräckliga kvalifikationer.

– Då skulle de komma över gränsen, och om dessa medarbetare har väldigt lång anställningstid måste arbetsgivaren behålla dem vid nedskärningar.

I PTK har förbundet låtit sina jurister undersöka hur kompetens skulle kunna ersätta nuvarande princip om sist in först ut vid upprättandet av turordningslistor. De hittar enbart nackdelar med begreppet kompetens och radar upp problem:

Begreppet är så pass komplext att det knappast i förhand kan fastställas i kollektivavtal vilka kriterier som ska gälla.

Vid jämförelse av individer är det lätt att arbetsgivaren framhåller egenskaper som är till förmån för en viss arbetstagare som de vill behålla.

Det skulle lämna utrymme för arbetsgivarens godtycke och vara oförutsägbart för medlemmarna.

Juristerna vill inte frångå dagens regler. Nuvarande system, dess turordningsregler och bestämningen av kompetens utifrån tillräckliga kvalifikationer, fungerar väl och är rättssäkert, lyder slutsatsen.

PTK har i stället kommit med ett annat erbjudande till förhandlingsbordet: undantagsregler. Arbetsgivaren får göra ett undantag i små turordningskretsar och två eller flera i större.

Men hjälp av dessa undantag skulle arbetsgivaren kunna behålla nyckelpersoner och den kompetens som är absolut nödvändig för den fortsatta driften vid personalnedskärningar.

Åtminstone vissa av de motsträviga Saco-förbunden kan tänka sig gå den vägen.

- Vi tror starkt på undantag från turordningsreglerna och kan vidga dem mer än vad som ligger i PTK:s förslag, säger Camilla Frankelius, Sveriges Ingenjörer.

Men hennes förbund är däremot fullständigt emot att låta arbetsgivaren självständigt bestämma turordningen utifrån kompetens.

– Vi är inte beredda att helt och hållet lämna över det vapnet till arbetsgivarna.

Inom Svenskt Näringsliv är intresset för avtalade undantagsregler i utbyte mot 1 miljard kronor årligen till kompetensstiftelsen minst sagt svagt.

– På ett kontor med kanske 800 anställda är undantag på två eller fyra personer inget att ha om man vill behålla kompetensen efter en nedskärning, säger Stefan Koskinen, Almega.

Nu råder pessimistiska tongångar om möjligheterna till fortsatta förhandlingar.

– Vi snubblade på målsnöret. Då är det ofta en lång väg tillbaka för att få i gång en ny process, säger Stefan Koskinen och gör sig nog till tolk för stämningsläget på båda sidor förhandlingsbordet med detta ut­talande.

Hälften förlorade viktig kompetens

PTK och Svenskt Näringsliv ville veta hur företagen och  facken hanterade driftsinskränkningar.

En rundringning bland 200 företag som varit i kontakt med trygghetsrådet TRR gav en tydlig bild. 

Nio av tio företagsföreträdare och fackliga företrädare uppger att relationen mellan företag och fack var god vid tiden för förhandling om driftsinskränkning.

Nio av tio företag och sju av tio fackliga företrädare uppger att det fanns en samsyn om behovet av driftsinskränkning.

Fyra av tio företag uppger att man tillämpat två-undantaget medan tre av tio fack­liga företrädare uppger att så har skett.

Drygt nio av tio företag och drygt sju av tio fackliga företrädare uppger att man kommit överens om vilka som ska sägas upp.

När företag och fackliga företrädare kom överens var avtalsturlista det mest frekvent förekommande avtalsinnehållet.

I nio av tio fall var avtalstur­lista kombinerat med någon typ av förmån utöver lag och avtal till de uppsagda arbetstagarna, där förlängd/arbetsfri uppsägningstid var de mest frekvent förekommande.

Ungefär fem av tio av dem som kommit överens uppger att man fått göra sig av med kompetens som man behövt ha kvar.

Fem av tio företag och sex av tio fackliga företrädare uppger att företaget rekryterat annan kompetens efter genomförda uppsägningar.

Åtta av tio företagsföreträdare och sju av tio fackliga företrädare uppger att man var nöjd med resultaten av turordningsförhandlingarna.

Nio av tio företag och sex av tio fackliga företrädare uppger att det var lätt att stå för överenskommelsen.

Ett av tio företag mot tre av tio fackliga företrädare uppgav att det var svårt att stå för överenskommelsen.

Trygghetsrådet har hjälpt till i åtta av tio driftsinskränkningar och i dessa fall var tre av fyra företrädare för företag och fack nöjda med Trygghetsrådet.

Carl von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer