Parterna ryter ifrån om minimilönerna

Intresset var stort när chefen för EU-kommissionens representation i Sverige, Katarina Areskoug Mascarenhas, var inbjuden till Medlings­institutets (MI:s) konferens om avtalsrörelsen och lönebildningen 2019 tidigare i år.

– Det känns som vi vill samma sak när det gäller lagstiftning av mini­milöner på EU-nivå, sa hon till ­åhörarna i den fullsatta lokalen.

Förslaget om att lagstifta om minimilöner på EU-nivå har skapat stora rubriker.

Medlingsinstitutets konferens, på Folkets hus vid Norra Bantorget, i Stockholm, bestod av flera talare och programpunkter. MI:s generaldirektör Irene Wennemo sammanfattade kort 2019 års avtalsrörelse.

En av de mest brännande programpunkterna handlade om det omdiskuterade förslaget om att lagstifta om minilöner på EU-nivå. Medlings­institutet hade bjudit in chefen för EU-kommissionens representation i Sverige.

Hon inledde med att klargöra kommissionens uppdrag:

– Kommissionens uppdrag är att arbeta för Europas bästa i sin ­helhet och vi har ofta lite andra ­perspektiv än de helt nationella, sa hon.

EU-kommissionens representation finns i alla EU-länder, för att bland annat förklara kommissionens politik generellt, till exempel vad gäller minimi­lönerna.

Katarina Areskoug Mascarenhas framhöll att för att nå framgång bland de andra länderna gäller det att också försöka förstå de andra parternas resone­mang.

– Förhoppningen är att det kan leda till kompromisser. Det är det som är konceptet, de här ständiga sammanträdena, som ibland kan te sig oändliga och tröstlösa men som till sist ändå kommer fram till kompromisser och att man når lösningar som uppfyller de gemensamma målsättningarna.

Den 14 januari lade kommissionen fram ett konsultationsdokument som en möjlig åtgärd vad gäller utmaningarna relaterade till rättvisa minimilöner.

På europeisk nivå handlar det om situationen för låglönearbete, som har förvärrats, och löneklyftorna som har ökat. En av sex löntagare inom EU har en låg lön, framhöll Katarina Areskoug Mascarenhas.

– Det definieras som mindre än två tredjedelar av medianlönen i det aktuella landet, och den här andelen ökar.

22 länder i EU har lagstiftat om ­minilöner medan sex medlemsländer har sådana löner via kollektivavtal: Österrike, Cypern, Italien, Danmark, Finland, och Sverige.

– När vi vittar på effekterna av de två olika systemen kommer vi fram till att om man använder kollektiv­avtalsmodellen och har hög täckning av medlemmar så har man en lägre ­andel av låglönearbete. Dessa modeller fungerar generellt bättre än lagstiftade minimilöner. Vårt papper från den 14 januari handlar framför allt om problemen med lagstiftade minimilöner, medan vi säger att kollektivavtalsmodellerna som regel fungerar bra, underströk Katarina Areskoug Mascarenhas.

I diskussionspanelen efter hennes framträdande medverkade Anna Nordin, förhandlingschef på Svensk Handel, Malin Ackholt, förbundsordförande för Hotell- och restaurangfacket, Marcus Dahlsten, från Transportföretagen, och Martin Linder, förbundsordförande för Unionen. Ingen av dem kände sig lugnade av Katarina Areskoug Mascarenhas ord.

Anna Nordin menade att EU inte ska hålla på med lönefrågor.

– Ytterst kan frågor om EU-rätten prövas av EU-domstolen. Vi får indikationer på att det är så att kommissionen överväger ett direktiv. Ett direktivs innebörd kan ju prövas. Då kan det komma att handla om ett enskilt svenskt kollektivavtal. Det är jag helt emot. Det påverkar vår modell. Man vet aldrig heller vad det här medför i förlängningen.

Malin Ackholt konstaterade att många av förbundets medlemmar har låga löner.

– Men vi ser det här som ett första steg för att komma in på att kanske försöka reglera andra delar som vi, arbets­mark­nadens parter, har ansvar för.

Martin Linder skrädde inte orden när det blev hans tur att ta till orda:

– EU-kommissionen har inte kompetens eller mandat att hantera lönenivåfrågor. Det var under de förutsättningarna som Sverige gick med i EU. Det stod tydligt i fördraget. Jag anser att kommissionen för en ohederlig argu­mentation. Alla vet, även kommissionen, att det som blir en EU-regel vanligtvis också blir EU-rätt. Då hanteras det i slutändan av EU-domstolen. Vi tror verkligen på riktigt att det blir ohanterbart för oss att kunna upprätthålla den svenska modellen på det sätt vi vill, med den här typen av regler.

Marcus Dahlsten delade Unionens analys av EU:s kompetens och faran med att ingripa i den svenska modellen.

– Vi har en lång tradition i Sverige av att teckna riksavtal av olika slag. Med överstatlig inblandning i den typen av system kommer det att helt och hållet rubba förutsättningarna för att kunna nå överenskommelser, inte bara vad gäller löner, utan även ­andra typer av villkor. Det skulle också hindra parterna från att kunna ta ett snabbt ansvar.

Katarina Areskoug Mascarenhas fick möjlighet att försvara kommissionen efter paneldiskussionen. Hon uttryckte frustration och såg kommunikationsproblem.

– Det känns som vi vill samma sak, fast ändå blir det väldigt fel. När man lyssnar på debatten känns det som om EU redan har infört lagstiftade minimilöner. Egentligen säger vi ju att kollektivavtalsmodellen är den bättre formen. Men någonstans går bud­skapet inte riktigt fram. Jag tror inte att det finns någon motsättning i den här delen. I den juridiska biten finns också ett missförstånd. EU-domstolen kan redan i dag gå in mot bakgrund av fördraget och lagstifta. Vi har till exempel Laval-domen.