Prins Daniel dömdes till livslångt utanförskap

Det oreflekterade massanvändandet kan bara mäta sig med framgången för kusintermerna – entreprenör och komma i jobb.

I början vägrade jag, det kändes som om jag skulle bekräfta en falsk världsbild om också jag också gjorde u-ordet till mitt. Men i längden gick det inte att stå emot. Över en natt låg det listigt försåtliga ordet i var mans mun. Alla talade med självklarhet om utanförskapet oavsett partifärg eller medium. I dag har de flesta glömt att det bara är drygt tio år sedan som ordet i politisk skepnad återuppfanns av det moderata pr-proffset Per Schlingmann. Och utanförskap kom inte bara att legitimera ett nytt politiskt landskap utan förändrade också hur vi ser på varandra och på vårt samhälle.

Enligt Anders Borg levde hela 19,1 procent av oss i utanförskap kring regeringsskiftet 2006. En helt makalös siffra som byggde på en skapad konfliktlinje mellan människor och som dessutom ifrågasatte vår rätt till socialförsäkringssystemen. Utanförskap i borgerlig tappning var inte längre om utslagna, hemlösa eller miss­brukare på samhällets botten. Nej, det handlade om att ställa Vi – som är i så kallat jobb – mot Dom – som är sjuka eller arbetslösa. Det heter att Dom går på bidrag fast de egentligen är försäkringstagare och premierna betalar vi alla med avgifter och skatter.

Det nya sättet att använda ordet utanförskap får en rad skruvade konsekvenser som att de tiggare och hemlösa som befolkar storstädernas gator inte alls lever i utanförskap eftersom de inte är en del av transfereringssystemet. Det gör däremot prins Daniel på Haga slott som 2010 gick från att arbeta som gymägare till att bli bidragstagare och därmed dömdes till ett livslångt utanförskap.

Som alla vet var arbetslöshet eller sjukdom före 2006 inte på något vis likställt med att vara utstött ur samhällsgemenskapen, att utblottad leva ett marginaliserat liv. Men sedan hände det märkliga.

Regeringen försämrade helt enkelt möjligheterna för arbetslösa och sjuka att försörja sig genom att förändra reglerna för a-kassa och sjukpenning. Enligt Reinfeldt får de i stället stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt: ”Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor” (SvD 20 oktober 2011).

Färska siffror från Socialstyrelsen visar också att arbetslösheten är den allra vanligaste anledningen att få försörjningsstöd/socialbidrag, 46 procent. Samma regering som påstod att arbetslösa och sjuka levde i utanförskap hade alltså bara ett enda recept mot detta, nämligen utanförskap. Ordet blev en självuppfyllande profetia. Det är därför dags att tugga i oss att det i Sverige inte råder någon Arbetslinje utan en medvetet skapad Utanförskapslinje.