Reste sig ur ett misslyckande

2020-11-12 00:00 Calle von Scheele  
”Om man ska öka med 100 000 medlemmar kan man inte göra som man alltid har gjort. Då måste man lyssna på vad medlemmar egent­ligen vill ha: bra service till en rimlig kostnad”, säger Unionens tidi­gare ordförande Cecilia Fahlberg. Foto: Jörgen Appelgren

Expansion. ”Vi byggde ett förbund för våra barn och barnbarn”, säger Cecilia Fahlberg.När Unionen bildades 2008 kunde ingen ana att det nya förbundet skulle bli den stora vinnaren på svensk arbetsmarknad och växa sig störst av alla. Men allt började i ett annat misslyckat försök till sammanslagning.

Historien om Unionen är den om två starka konkurrenter som röker fredspipa, tar armkrok och blir ett.

De båda tjänstemannaförbunden, Sif i industrin och HTF i service­näringarna, hade många gånger haft svårt att samarbeta, men när man väl började tala om ett samgående fann man varandra.

Under många år hade gråzonen mellan förbunden växt.

Till exempel kopplades allt ­oftare tjänster till industrins produkter. Funktioner, som exempelvis ekonomi och städning, outsourcades.

Vem skulle organisera dem som producerade och utförde dessa tjänster?

Ofta hamnade förbunden i diskussioner om vems avtal som skulle gälla.

– Detta ledde till en hel del onödig energi inom förbunden. Den kunde användas till något bättre för medlemmarna, som naturligtvis sällan är särskilt förtjusta i att fackförbund träter om vem som ska organisera, säger Cecilia Fahlberg, tidigare ordförande i Unionen.

På dess kongress tio månader efter bildandet 2008 valdes hon till ord­förande och fick leda förbundet under den viktiga tid när verksamheten sjösattes.

Hon hade som vice ordförande i HTF varit med på hela resan från idé till nytt förbund.

– Vi ville bygga ett förbund för våra barn och barnbarn. Ett mantra var att det skulle vara en tredjedel HTF, en tredjedel Sif och en tredjedel nytt.

Under förberedelsefasen i de gemen­samma arbetsgrupperna var nyskapandet i centrum.

– Detta kan många gånger vara lättare när de yttre strukturerna ändras, när två organisationer och kulturer möts. Då kan ingen göra som man alltid har gjort, säger Cecilia Fahlberg.

När Unionen slog upp portarna den 1 januari 2008 hade man förberett flera tunga rapporter och kampanjer som rullades ut.

– Vi etablerades ganska snabbt och det märktes. Men efter några månader var allt som vi hade förberett slut. Där uppstod ett vakuum, säger Cecilia Fahlberg.

Organisationen hamnade i ett läge där blickarna vändes inåt och diskussionerna gällde inre angelägenheter som förbundets vision och mötes­kultur.

Men det var nära att Unionen aldrig kunde ha bildats.

I början av 2000-talet hade HTF planer på att gå samman med statstjänstemännen i ST och kommunaltjänstemännen i SKTF (nuvarande ­Vision). Planen kallades Trio-projektet.

Sif sågs som en stöddig storebror av många i HTF.

Om det ska bli en sammanslagning får HTF-medlemmarna söka kollektivt inträde i Sif, var en inställning som fanns ända upp i förbundsledningen.

Men Martin Johansson och några andra modiga ledamöter i HTF:s förbundsstyrelse och bland kongressombuden stoppade Trio-projektet med minsta möjliga marginal. Sent i december 2001 röstade de nej till sammanslagningen på en extra insatt kongress.

Martin Johansson hade först sett Trio-förbundet som en bra idé.

– Under vägen insåg jag att det inte går att blanda kommunalt, statligt och privat på det sätt som vi hade tänkt. Då svängde jag och fick rätt mycket kritik för det. Det var ganska tufft.

I samband med Unionens bildande fick han emellertid ett erkännande av HTF:s tidigare ordförande Holger Eriksson.

– Jag var inte glad då, men nu är jag glad. Det här blev faktiskt bättre, sa Holger till mig. För att komma från honom var det rätt stort. Vi stod faktiskt på motsatta sidor ett tag, säger Martin Johansson.

Han var också med och sådde fröet till Unionen. En tid efter att Trio-projektet hade begravts träffades Sifs och HTF:s förbundsstyrelser. Sent på kvällen när förbundsledningarna gått hem satt några av de andra deltagarna kvar och diskuterade.

– Vi konstaterade att det mest naturliga borde vara att vi två går ihop. Men från HTF:s sida kunde inte vi komma med idén.

Sifarna tog hand om den saken. En dag kom Holger Eriksson in på ett HTF-möte och berättade att Sifs ordförande hade ”bjudit upp till dans”, minns Martin Johansson.

Först ett par år efter bildandet började Unionen växa ordentligt. Då handlade det om att vända en nedåtgående trend. Året före bildandet hade Sif och HTF tillsammans förlorat över 16 000 medlemmar.

Ett syfte med sammanslagningen var att vända trenden och växa sig större och starkare.

År 2010 beslutade Unionen att de skulle nå talet 600 000.

– Om man ska öka med 100 000 medlemmar kan man inte göra som man alltid har gjort. Då måste man lyssna på vad medlemmar egentligen vill ha: bra service till en rimlig kostnad, säger Cecilia Fahlberg.

Men en sak var ännu viktigare:

– Framför allt vill arbetstagarna gärna få frågan, vill du bli medlem?

Unionen centraliserade sin rådgivning. Medlemmarna kunde ringa och mejla dit hela dagen, inte bara två timmar när regionkontoren hade telefon­tid.

Den tid som frigjordes för de regionala ombudsmännen skulle de ägna åt arbetsplatsbesök.

– Så småningom lade vi till reklam, som var ganska kontroversiellt, men nådde ut brett. Vi fick en kännedom som var hög.

I en reklamkampanj talade man om superkrafter och framställde medlemmar som superhjältar.

Förbundet lanserade också sin inkomst­försäkring, vilket var tabu, ­enligt Fahlberg. Man skulle inte gå med i facket enbart för den ekonomiska nyttan, var den allmänna inställningen i den fackliga omvärlden.

– Vi hade lagt mycket kraft på bildandet av Unionen och hade trott att himmelriket skulle öppna sig den 1 januari 2008. När vi nådde målet 600 000 medlemmar 2014 kunde vi säga att här har det verkligen hänt något.

Året därpå gick man om Kommunal och blev Sveriges största fack med en marginal på 400 medlemmar. Sedan dess har Unionen utökat försprånget och har i dag 65 000 fler medlemmar än Kommunal.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer