Så blir vänstern SD:s vallokomotiv

Många invandringskritiker, jag har växt upp bland dem, hävdar i grunden ett rättviseperspektiv – man ska göra rätt för sig. En hållning som även drabbar bidragstagande etniska svenskar, alltså alla de som inte anses bidra till samhället.

SD politiserar framgångsrikt denna folkliga rättvisemoral medan delar av vänstern drar rasistkortet alternativt hävdar att Sverige inte finns då det är en social konstruktion. Det alienerar väljare då de flesta inte är rasister och vet att Sverige inte bara existerar utan också borde få göra det. I offentligheten slentrianhävdas också att Sverige är strukturellt rasistiskt trots att vi är ett av världens minst rasistiska länder, enligt World Value Survey 2013. Retoriken skapar en känsla bland människor att det finns en överhet med språklig definitionsmakt men utan markkontakt.

En strategi mot SD är också att hävda att invandringen är ekonomiskt lönsam, motsatsen kallas rasism eller att normalisera rasism. Det är en vansklig strategi då nätet inte bara sprider rasistiskt hat, trakasserier och lögner utan också fakta. Vad händer när politiker och gammel­medier hävdar att de nyanlända syrierna till stor del är högutbildade trots att det är så lätt att hitta SCB:s enkätsiffror på att det bara är tio procent? Människors maktmisstro späds på och SD stärks.

Den liberale nationalekonomen Tino Sanandaji har bloggat om felaktigheter i både vänstertidningen ETC:s vitt spridda invandrar­bilaga som använts av journalister för att bemöta SD och i vänstertidskriftens Ordfronts forsknings­sammanställning av invandringen. När han visar med offentlig statistik, budgetposter och forskningsresultat att flyktinginvandringen tvärtom inte är ekonomiskt lönsam avfärdas han som tokhöger eller sverigedemokrat. Men på Sanandajis blogg instämmer exempelvis nationalekonomen och migrationsforskaren Joakim Ruist i sågningen av den uppmärksammade Arena Idé­-rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandringen”. Ruist skriver bland annat att den ”inte når upp till den kvalitetsnivå som finns i tidigare studier och har därför i mina ögon inget värde”. Ruist är för en generös flyktingpolitik trots att den inte är lönsam och anser att vi bör vara stolta över att Sverige på tio år tagit emot tio gånger så många flyktingar per capita som övriga Europa (SvD 14 oktober 2014, 21 augusti 2015). Men han menar också att journalisternas ”skönmålning”, som han uppskattar att Sanandaji bloggar mot, bidrar till att minska stödet för en generös flyktingpolitik.

Sanandaji med fleras inlägg får stor spridning, men endast på nätet, och jag är övertygad om att det bekräftar SD:s världsbild om en elit/vänster/mediekonspiration som undanhåller sanningen från vanligt folk. Att inte på allvar genomlysa och diskutera invandringen, med fakta och siffror, gör tyvärr delar av vänstern och anti-rasisterna till SD:s viktigaste vallokomotiv.

Ann Charlott Altstadt

Frilansskribent och författare, som bland annat har skrivit Liten ordbok för underklassen och Strejken på Toys’R’ US: en sommar som skakade Sverige.