SAC: ”Konfliktverktyg är inte ett självändamål”

<p>I förra numret av Lag & Avtal publicerades en åttasidig artikel om fackföreningen SAC – Syndikalisterna med rubriken "Kamp till varje pris". Summerat målar artikelförfattarna upp en negativ bild. Artikelförfattarna väljer även att illustrera med ”militanta” bilder. På den största syns två svartklädda och maskerade killar. Vad har denna bild med SAC att göra? Tyvärr har inte artikelförfattarna bemödat sig över huvud taget om att låta SAC ge sin syn, varken på de olika fackliga ärenden som redovisas eller de två missnöjda före detta SAC-anställda som låter sin personliga bitterhet prägla sin syn på SAC:s utveckling sedan kongressen 2002 (inte 1998 som Anna Klara Bratt påstår) då beslutet om den fackliga reorganiseringen togs.</p> <p>Om denna artikel publicerats i en tabloidtidning, som exempelvis Aftonbladet, så hade knappast någon förvånat sig över artikelns grovt subjektiva och bristfälliga utformning. Men att en tidning som Lag & Avtal väljer att göra detta är både allvarligt och oroväckande. Nu finns det tyvärr inget utrymme inom de antal tecken som Lag & Avtal gav oss för vår svarsreplik att kunna svara i detalj. I stället väljer jag att förmedla Lag & Avtals läsare två korrekta detaljer om oss. </p> <p>För det första är SAC – Syndikalisterna en medlemsstyrd facklig organisation som genomsyras av demokratiskt fattade beslut, platta beslutvägar där de medlemmar som berörs av ett problem själva tar besluten och själva väljer både vägen och metoderna för att lösa ett problem.</p> <p>SAC – Syndikalisterna är emot alla former av ekonomisk och politisk auktoritär makt samt korruption. Både på arbetsplatserna och inom vår egen federation.</p> <p>För det andra ska arbetsgivare vara rädda för oss. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare styrs primärt genom styrkeförhållandet mellan dessa två parter, oavsett samhällets lagstiftning. Staten använder sig av polis och myndighetsutövande med olika repressalieverktyg som exempelvis ekonomiska skadestånd, verksamhetsförbud och fängelsestraff för att se till att lagstiftningen följs. Arbetarna i sin tur använder sig av sina olika fackföreningar samt lagstiftning och de konfliktverktyg som fackföreningsrörelsen gemensamt har byggt upp för att se till att arbetarna inte missgynnas av arbetsgivarna.</p> <p>SAC – Syndikalisterna använder sig inte av konfliktverktyg som ett självändamål. Vi använder oss av de metoder (juridiska eller konfliktinriktade) som optimalt leder till att arbetsplatskonflikter löses på ett sätt som gynnar de drabbade medlemmarna, oavsett om man är svensk medborgare eller illegal arbetare (papperslös). Inte som gynnar arbetsgivarna eller dess intresseorganisationer. Den fackförening som sätter arbetsgivarnas intresse i första hand över sina medlemmars intresse är inte en fackförening.</p> <p></p> <p><b>Jan Abrahamsson, facklig organisatör inom SAC</b></p> <p><b>Svar:</b> Kritiken att SAC inte fick komma till tals är besynnerlig. Över ett helt uppslag fick syndikalistledaren Ruben Tastas-Duque breda ut sig.</p> <p><b>Lennart Kriisa, chefredaktör</b></p>