”Sluta räkna nyföretagare som inte kan försörja sig”

2016-07-14 00:00 Elsa Persson  

Mycket talar för att gruppen ofrivilliga egenföretagare kommer att växa. – Automatiseringen och allt högre krav för att få även enklare arbeten gör att allt fler slås ut från arbetsmarknaden, säger Karl Wennberg, professor i företagsekonomi.

Ett växande nyföretagande är ett tecken på att det går bra för landet. Det är så det ofta målas upp i den politiska debatten. Men verkligheten rymmer också ”falska” egenföretagare inom byggbranschen, underbetalda kulturarbetare och butiker som aldrig skulle ha öppnats om ägaren hade kunnat hitta en anställning. De är exempel på det som kallas ”nödvändighetsföretagande”.

De ofrivilliga ökar i antal, enligt intresseorganisationen Företagarna. I en enkät uppger 16 procent av de tillfrågade medlemmarna att de startade eget på grund av arbetslöshet eller nödvändighet. Troligen är andelen betydligt högre totalt sett, då organisationen bedömer att deras medlemmar är stabilare ekonomiskt än soloföretagare i genomsnitt.

Företagarnas Vd Günther Mårder hurrar inte över siffrorna. Han tycker att man från politiskt håll främst bör se till hur lönsamma företagen är.

– Det bästa man kan göra är att inte räkna nyföretagande, utan bara före­tag som har minst 500 000 kronor i omsättning om året, så att det finns någon möjlighet att försörja sig.

Enligt Karl Wennberg, professor i företagsekonomi på Handelshögskolan och Linköpings universitet, har nödvändighetsföretagandet ökat framför allt inom två grupper. Dels kultur- och mediearbetare, vilket främst är en följd av stora strukturella förändringar i branschen, dels bland utlandsfödda från länder utanför Europa, som ofta har svårt att få en anställning.

– Det beror inte bara på diskriminering, utan på brister i språkkunskaper och kulturell kompetens och att man har dåliga nätverk, säger Karl Wennberg.

Han tycker att det borde satsas mer på starta eget-bidrag, eftersom kampen om jobben kommer att bli allt hårdare.

– Forskning har visat att starta eget-bidrag är mer effektivt än andra arbetsmarknadspolitiska program, säger han.

Egenföretagarna är arbets­givare på ett sätt, sköter lön och skatt, men har inga förmåner som storföretagare har.

– Troligen kommer vi att få se någon typ av organisering när de här företagarna blir fler. Om gruppen växer sig riktigt stor innebär det att den svenska modellens dynamik med arbetsgivare och arbetstagare rubbas, säger Karl Wennberg.

Att egenföretagande ses som en väg ut ur arbetslöshet märks på de offentliga stöden till att starta företag. Statliga Almi ger rådgivning och lån till tusentals nyföretagare varje år. Sedan 1984 har Arbetsförmedlingen erbjudit arbetslösa rådgivning och ekonomiskt stöd. Toppåret 2010 fick över 10 000 personer Arbetsförmedlingens starta eget-bidrag. 2013 ändrade den dåvarande alliansregeringen inriktningen. Hädanefter skulle Arbetsförmedlingen prioritera personer som stod långt från arbetsmarknaden.

Nu beviljas runt 4 000 personer stödet varje år.

Andelen som har lämnat arbetslöshet 90 dagar efter avslutad starta eget-insats har sjunkit från 80 till 75 procent. Ändå är bidraget det mest framgångsrika av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program för att skapa sysselsättning.

Men framgången kan diskuteras, eftersom det saknas uppgifter om hur det går för de aktiva företagen. Därför startar nu Arbetsförmedlingen en mer djupgående utvärdering.

– Vi har tagit fram ett formulär där företag får svara på frågor upp till ett år efter starten, framför allt om de har en tillräcklig inkomst från företaget att leva på. Vi vill också försöka koppla vilka eventuella grupper som har det svårare än andra att gå runt, säger Thomas Wengholm, sakansvarig för starta eget-frågor på Arbetsförmedlingen.

En rapport från Riksrevisionen (2012) om Almis och Arbetsförmedlingens stöd till företagande som en etableringsåtgärd för nyanlända kan ge en fingervisning. Där framgår att 42 procent av utrikesfödda personer som startade företag med starta eget-bidrag levde i ekonomisk utsatthet, medan siffran var 28 procent för alla som fått bidraget.

Under våren aviserade regeringen en satsning på 18 miljoner kronor på ett snabbspår för nyanlända flyktingar med erfarenheter av företagande. Idén är bland annat att matcha dem med svenska företag som står inför ett generationsskifte.

Ayse Andersson arbetar med etablering för nyanlända på Arbetsförmedlingen i Spånga i Stockholm och har tillsammans med sin kollega Kristina Gedeborg engagerat sig för att personer som vill starta företag ska få bättre information. Hon tycker att det är viktigt att fokus inte hamnar på att det ska gå snabbt, utan att de känner sig väl förberedda när de startar eget,

– Annars finns risk att det går dåligt, för vi vet att nyanlända är en riskgrupp, säger hon.

Organisationen Företagarna vill se mer resurser för att få dem som verkligen har förutsättningar att skapa växande och lönsamma företag att göra det, och mindre på arbetslösa där företagandet är en sysselsättningsåtgärd.

Thomas Wengholm på Arbetsförmedlingen tycker å ena sidan att staten inte ska stötta företag som inte bär sig.

– Å andra sidan kan det ändå vara så att många hellre vill jobba för att integreras. Ett eget företagande kan också leda till en anställning.

Hamnar oftare i utsatthet

”Möjliga förklaringar som Arbetsförmedlingen anger till varför ut­rikes födda företagare i högre utsträckning hamnar i ekonomisk utsatthet är att företagarna oftare är verksamma inom branscher som är övere­tablerade.

Vidare kan utrikes födda företagare i högre utsträckning sakna kunskap om vilka krav olika myndigheter ställer på deras verksamhet.”

Från Riksrevsionens rapport Etablering genom företagande – är statens stöd till före­tagare effektiva för ut­rikes födda? från 2012.

Elsa Persson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna