Starkare skydd för fattigpensionärer

2020-02-27 00:00 Erik Sinander  

I äldre praxis har EU-domstolen ut­talat att det är tillräckligt att medlemsstaterna garanterar hälften av den pension som före detta arbetstagare får från ett bolag som gått i konkurs. Hälftengränsen gäller dock inte pensionärer som lever under fattigdomsgränsen, fastslår EU-domstolen.

Domen rör en tysk pensionärs rätt till pension efter det att hans före detta arbetsgivare gått i konkurs. Den tyske pensionären Günther Bauer fick sedan år 2000 pension från sin före detta arbets­givare. En del av pensionen betalades direkt av arbetsgivaren, medan en del betalades av en särskild branschöverskridande pensionskassa.

År 2003 drabbades pensions­kassan av ekonomiska problem, vilket innebar att den betalade ut lägre pensioner. Günther Bauer förlorade drygt 7 procent av sin pension till följd av detta. Denna förlust kompenserade Günther Bauers tidigare arbetsgivare i enlighet med tysk rätt fram till år 2012, då arbets­givaren gick i konkurs.

Den tyska lönegarantinämnden ­beslutade att kompensera Günther Bauer med den pension som hans ­tidigare arbetsgivare var skyldig att betala, men de 7 procent som arbets­givaren täckt till följd av pensionskassans dåliga ekonomi skulle inte ersättas. För att få också denna del ersatt av lönegarantin väckte Günther Bauer talan i tysk arbetsdomstol. Saken fick olika utgång i första och andra instans, och överklagades till Tysklands högsta arbetsdomstol som beslutade att fråga EU-domstolen hur lönegarantidirek­tivet ska tillämpas.

Av artikel 8 i lönegarantidirektivet följer att medlemsstaterna är skyldiga att skydda pensionärer som slutat arbeta vid det företag som går i konkurs, men som fortfarande får pension därifrån. Enligt tidigare praxis från EU-domstolen innebär artikel 8 inte en skyldighet för medlemsstater att garantera samtliga pensionsrättigheter vid en insolvens. Däremot måste minst hälften av de pensionsförmåner som en arbetstagare förvärvat garanteras (Hampshire, C-17/7, EU:C:2018:674). Den förlust som en arbetstagare gör får heller aldrig vara orimligt stor mot bakgrund av direk­tivets syfte att skydda de anställda.

I den nu aktuella domen utvecklade EU-domstolen vad som är en orimlig minskning av en före detta arbetstagares pensionsförmåner. EU-domstolen fastslog att det är uppenbart orimligt om en före detta arbetstagares förmåga att tillgodose sina behov allvarligt skulle påverkas av minskningen.

Så är fallet, fortsatte domstolen, om den berörde lever under den gräns för fattigdom som Eurostat fastställt för varje medlemsstat.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer